Är facklig verksamhet terrorism?
Jag såg på Nyhetsmorgon på TV4 idag, fredag 17 oktober. Där utspann sig en diskussion om kriget mot terrorismen varit framgångsrikt och hur det slår mot svenskar. Jag ska inte fördjupa mig i vad som utspelade sig inför tv-kamerorna mer än att riksdagsmannen Fredrik Malm från Folkpartiet med självklarhet förklarade att konsekvenserna i Sverige ”inte är så jättestora”. Inskränkningen var mest när man ska ut och flyga menade han.
Min verklighet ser lite annorlunda ut och jag ska ge två exempel.
Det första är att vissa regimer utpekar våra kolleger som arbetar inom demokratiskt uppbyggda fackliga organisationer för terrorister. Det mest extrema fallet är när Burmas regeringsrepresentant vid FN-organet ILO:s arbetsmöten kallar inte bara våra kolleger i Burma (och de i exil) för terrorister utan menar att hela internationella fackliga rörelsen är terrorister. Det reser frågan om vem som beslutar om vem som är terrorist, rättssäkerheten osv.
Det andra exemplet är att USA och dess Patriot Act har lett till att amerikanska banker beslagtigit våra pengar som var avsedda för fackliga utbildningsinsatser i Liberia. Transaktionen gick över en amerikansk bank. Detta skedde för några år sedan. TCO liksom den fackliga organisationen i Liberia fanns med på en lista över potentiella terrorister. Därför konfiskeringen. Man hade inte heller för avsikt att skicka tillbaka medlen om inte vi informerade amerikanska staten om vilka individer som medlen var avsedda för och annan integritetskränkande information. Vår svenska bank fick efter stora insatser amerikanarna att skicka tillbaka våra pengar efter drygt ett år. Detta är inte det enda exemplet. För närvarande har vi ett exakt motsvarande fall där pengarna var avsedda för facklig utbildning i Zimbabwe.
Självklart är fackliga organisationer inte terroristorganisationer, men det finns de som svävar på målet.
