Lise Donovan

Skyddet för företagshemligheter förstärks på bekostnad av arbetstagarnas rörlighet

Företagshemlighetsutredningen har nyligen lämnat sitt förslag till hur skyddet för företagshemligheter kan förstärkas. Sverige har sedan mer än 25 år tillbaka en särskild företagshemlighetslag och nu föreslås den ersättas med en ny lag.

Utredningsförslaget har sitt ursprung i ett EU-direktiv (Direktiv 2016/943) men även i regeringens vilja att utöka det straffbara området när någon uppsåtligen angriper en företagshemlighet.

Anledningen till att vi inom TCO är engagerade i denna fråga är att det i praktiken ofta är de anställda som kommer i kläm när ett företag misstänker att det drabbats av ett angrepp mot en företagshemlighet.

Problemet med utredningsförslaget är att det går längre i sitt skydd för företagshemligheter än vad som faktiskt behövs för att uppfylla direktivet. Dessutom utvidgas det straffbelagda området, trots att det inte krävs enligt direktivet, och att det inte ens är belagt att det finns ett sådant behov.

Ett annat problem är att det blivit svårare att veta vad som omfattas av begreppet företagshemlighet. En anställd kan uppfatta något som en del av den kunskap som hen tillgodogjort sig genom sin utbildning eller genom erfarenhet och färdighet som förvärvats under den egna yrkesutövningen, men som senare, oftast i domstol, visar sig utgöra en företagshemlighet.

Den vanligaste påföljden för en anställd som använt sig av en företagshemlighet i strid med lagen har hittills varit skadestånd, och det är så TCO också tycker att det ska vara i fortsättningen. Det finns dock ett problem med sådana skadestånd och det är att de kan uppgå till flermiljonbelopp och riskerar att leda till ruin och personlig tragedi för den anställde.

TCO välkomnar därför att utredningen behåller möjligheten till jämkning av skadeståndet och att det även framöver ska krävas synnerliga skäl för att en person som redan slutat sin anställning ska kunna bli skadeståndsskyldig.

En riktigt bra sak med EU-direktivet är att det förstärker skyddet för arbetstagare som slagit larm om försummelser, oegentligheter och olagligheter inom en verksamhet, och som samtidigt avslöjat en företagshemlighet. Men tyvärr har utredningen inte tagit fasta på denna förstärkning utan anser att det skydd för visselblåsare som redan finns i Sverige uppfyller kravet i direktivet. Det anser inte TCO utan menar att direktivet måste leda till utökade lagliga möjligheter för visselblåsare att få skydd i de fall en företagshemlighet avslöjas i samband med larmet.

Sammantaget riskerar den osäkerhet som ovan innebär, både med svårigheterna med definitionen av företagshemlighet och risken att bli skadeståndsskyldig med miljonbelopp och dessutom kanske straffad för brott mot lagen, att bli en rejäl hämsko på anställdas vilja och benägenhet att byta jobb.

Det är ju oftast när man byter jobb som man kan hamna i en situation där man anklagas för att ha avslöjat en företagshemlighet och då väljer man kanske hellre att stanna kvar på sitt gamla jobb istället för att byta och utsätta sig för sådana misstankar.

TCO respekterar självklart företags rätt till skydd för sina företagshemligheter men anser också att det ska finnas utrymme för arbetstagares användande av sina yrkeskunskaper och sin rörlighet på arbetsmarknaden.