Idag, juni2, rapporteras att de rådande riddarna runt runda bordet i Riksbanken sänker repo räntan.
Utan att skämmas trycker man 100 nya miljarder (inflation anyone?) att lånas ut till rekordlåg ränta, i ett desperat försök att hålla en sjuk ekonomi på fötter.

Precis som om det inte var just vårdslös utlåning och spekulation som fick ekonomin att rasa från början?!

Denna stimulantia-injektion kanske får patienten på fötter en liten stund, men jhälper den knappast att tillfriskna, jag är rädd att det krävs en beskare medicin och en längre tids konvalecens.

Problemet är faktiskt att vi inte kan hettepå nya jobb i det eviga. Industrialiseringen, som skapade arbetstillfällen när den växte fram har övergått till automatisering med enormt manfall i arbetstillfällen.

Damn right att vi behöver högre studiemedel, vi behöver studielön. Det ska vara som ett arbete att studera, kan du inte hitta jobb skall du tvingas utbilda dig till något nyttigt, med lön förstås.

Men det räcker inte, vi är nu tvugna att inse att det är nödvändigt att korta arbetsveckan. 30 timmar är en bra början att testa på och se om det räcker för att dela arbetena.

Vi kan vänta oss ett ordentligt tapp på tjänstesidan, då de administrativa mellanhänderna blir allt färre. På den här bloggen kommunicerar vi ju direkt, utan en massa mellanled som delar ur tidningar, läser insändare osv och likadant blir det i övriga samhället.

Internetiseringen låter oss själva sköta en massa administrativa arbeten hemifrån utan mellanhänder, vilket innebär färre arbetstillfällen.

Detta borde välkomnas av en arbettarrörelse värd namnet, mer fritid vill nog de flesta ha, och det är absurt att 80% arbetar ihjäl sig med 20% är helt utan jobb.
Som vanligt vet ingen hur många arbetslösa vi egentligen har, men det är inte orimligt att dubblera den officiella statistiken.

Så sluta stressa ekonomin med en massa farlig stimulans, en ekonomi i obalans måste få stabilicera sig, vi släcker inte bränder med bränslet.

Dags att inse att det hållbara samhället kräver kortare arbetstid, ökad effektivisering/arbetare leder annars till exponentiell kris, ju längre vi krampaktigt håller fast vid det invanda.

Tänk om, tänk nytt, tänk rätt, tänk vist, tänk rättvisa.