Hillevi Engström ville inte prata a-kassa
I Agenda igår söndag 5 februari debatterade arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och Ylva Johansson (s). Arbetsmarknadsministern vill inte hålla sig till ämnet, a-kassan. Det är förståeligt eftersom arbetslöshetsförsäkringen på alla avgörande punkter är så dålig idag att den inte går att försvara.
- Avgifterna är så höga att de som mest behöver det skydd a-kassan ger inte har råd att vara med. Avhoppen har gjort att man nu letar efter ett sätt att göra a-kassan obligatorisk vilket blir mycket svårt av flera skäl, inte minst politiska. Men ett obligatorium inte löser problemen. Likt damen här, så tror de flesta att man är garanterad ersättning om a-kassan blir obligatorisk. Det stämmer inte. Det enda man garanteras är att betala avgiften till a-kassan.
- Ersättningstaket i a-kassan är så lågt att man inte kan tala om a-kassan som ett trygghetsystem. Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, anklagar regeringen för att vilja urholka den generella välfärden genom att inte höja taket. Jag håller med henne på den punkten. Jag vill dock tillägga att den tidigare socialdemokratiska regeringen visserligen höjde takbeloppet något för de hundra första dagarna av arbetslöshet år 2002, men att den åtgärden var alledeles för begränsad för att kunna upprätthålla inkomsttryggheten hos TCO- och Saco-grupperna. Takbeloppet behöver höjas till 1000 kronor per dag om målet om 80 procent till 80 procent skall vara inom räckhåll.
- Villkoren för att få någon ersättning alls har blivit ett problem. Bortåt trehundra tusen arbetslösa är hänvisade till försörjningsstöd, trots att de inte har några sociala problem. Värre lär det bli när sviktande konjunktur nu skickar ut ungdomar, invandrare och visstidsanställda i arbetslöshet. Det brådskar att se över kvalificeringsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen.
