A-kassan, fas 3 och lite arbetstid
Centern presenterade igår förslag till förändringar av a-kassan. Bland annat vill man höja taket under de tre första arbetslöshetsmånaderna. Det är i själva verket en återgång till det som gällde före det att alliansens ändringar 2007. I sammanhanget föreslår Centern också en ”kraftigare avtrappning”.
Det är svårt att ha en uppfattning om Centerns förslag eftersom man inte anger hur mycket taket bör höjas eller vad man avser med en ”kraftigare avtrappning”. Det är dock utmärkt att Centern lyfter frågan om a-kassan och vad som bör göras bättre i den. Det anser också LO och Almega. Tråkigt dock att Centern helt passar när det gäller de differentierade a-kasseavgifterna, vilka döms ut av de flesta aktörer.
Dagens Arena belyser att verksamheten inom Jobb- och utvecklingsgarantins fas 3, eller ”sysselsättningsfasen”, fortfarande tar sig mycket tveksamma former. Många av de 30 000 individer som finns i fas 3 har en omfattande arbetslöshetshistoria bakom sig som gör att de hamnar sist i kön. Men en av Sveriges främsta experter på arbetsmarknadspolitik, Anders Forslund, drar slutsatsen att stora grupper inte alls skulle behöva hamna i fas 3 om fas 1 och fas 2 fungerade. Det är också min bild. Mer uppmärksamhet borde därför riktas på hur de första faserna egentligen fungerar, t ex i vilken utsträckning som de arbetslösa erbjuds kompetenshöjande åtgärder.
Min vän och kollega på LO, Joa Bergold, ger sig in i den debatt om arbetstidsförkortning som jag deltagit i. Joa menar att debatten är ”onyanserad”, något som jag inte anser att jag bidragit till. Lagstiftad förkortning av normalarbetstiden bör vara relaterat till förändrat skyddsbehov. Ett exempel på när behov av ökat skydd för arbetstagarens hälsa och säkerhet föranleder krav på kortare arbetstid finns här. Helt rimligt, anser jag.
