Politiskt ansvar måste kunna utkrävas när det gäller a-kassan
Så här står det på sidan 65 i Ds 2012:3 Rättssäkerhet och likabehandling i arbetslöshetsförsäkringen:
Förslag: ”Det införs en bestämmelse som upplyser om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om vad som ska anses utgöra lämpligt arbete och giltig anledning.”
Tagen ur sitt sammanhang kan detta förslag te sig som harmlös. Men förslaget är i själva verket långtgående. Innebörden är att makten att definiera begreppet ”lämpligt arbete” i arbetslöshetsförsäkringen övergår från lagstiftaren, den folkvalda riksdagen, till regeringen och – om regeringen så önskar – till myndigheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Möjligheten till att utkräva politiskt ansvar för utformningen av regler för ”lämpligt arbete” försvinner alltså.
Lämpligt arbete är den ribba som talar om vad en arbetslös måste vara beredd att ställa upp på, om denne inte skall riskera att mista rätten till a-kasseersättning. I realiteten handlar det om risken att mista sin försörjning.
När Arbetsförmedlingen hänvisar en arbetslös till ett ledigt arbete så måste det vara ett ”lämpligt arbete”. Annars kan den arbetslöse neka att ta det. Men om man nekar att ta ett lämpligt arbete så har Arbetsförmedlingen rätt att bestraffa den arbetslöse genom att a-kassan drar in ersättningen.
Vilka kriterier som skall vara uppfyllda för ett lämpligt arbete är således centralt. Det gäller t ex hur låg lönen får vara. Idag gäller att inkomsten inte får understiga 90 procent av den arbetslöses dagpenning för att det skall räknas som ett lämpligt arbete. Trycks den nivån ned så kommer arbetslösa att tvingas jobba för lägre löner. Det slår i sin tur före eller senare ut som ett lägre löneläge på arbetsmarknaden i stort.
Sådana här viktiga regler och kriterier kan inte få beslutas av byråkrater. Jag tycker att det är självklart att politiskt ansvar måste kunna utkrävas när det gäller vad som skall vara ett lämpligt arbete.
