Inkomstvillkor i a-kassan? – djävulen sitter i detaljerna
Igår rapporterades att Moderaterna stödjer ett förslag om att ersätta nuvarande arbetsvillkor i a-kassan med ett inkomstvillkor. 8000-10 000 kronor i månaden i sex månader skall räcka för att ge rätt till ersättning. Övriga allianspartier hakade genast på. DN:s ledarsida är försiktigt positiv men uppmanar samtidigt till vidare analys av förslaget. DN pekar också på att förslaget skall ses i skenet av att försämringen av a-kassan under senare år riskerar att bli regeringens fall.
Förslaget att ersätta arbetsvillkoret med ett inkomstvillkor kommer från den sittande parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Jag har haft förmånen att nyligen få ta del av utredningens förslag så här långt. Mitt intryck är att utredningen är på rätt spår, men att åtskilligt behöver klargöras, analyseras och diskuteras innan ett realistiskt förslag är färdigt för presentation. Mitt råd till de politiska partierna är därför att avvakta det färdiga förslaget innan ni tar ställning.
Det mest akuta problemet med a-kassan idag är att väldigt få av de arbetslösa får någon ersättning alls. Tomas Tobé, moderat ordförande i arbetsmarknadsutskottet, pekar på att ett inkomstvillkor skulle göra det lättare att kvalificera sig. Men det blir förmodligen en marginell förändring i förhållande till de säkert över 200 000 arbetslösa som idag inte får någon ersättning. Huvudfrågan - vilken anknytningsgrad till arbetsmarknaden som skall krävas – förblir obesvarad. Kring den frågan måste socialförsäkringsutredningen ta ett ordentligt grepp.
Man kan tänka sig att ett inkomstvillkor som bygger på en genomsnittlig månadsinkomst på 8000 kronor under t ex ett år är bättre anpassat till hur arbetslivet ser ut för många människor idag, ett arbetsliv där heltidsarbetslöshet varvas med heltidsarbete. Det är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen ger ett inkomstskydd också för denna grupp arbetstagare. Frågan blir då om inte nuvarande regler för deltidsarbetslöshet, där begränsningen ligger på 75 ersättningsdagar, blir helt irrelevanta om arbetsvillkoret ersätts med ett inkomstvillkor? Är i så fall regeringen beredd att göra denna förändring i synen på försäkringen?
Att det vidare finns en rättviseproblematik inbyggd i ett inkomstvillkor är uppenbart. Med en hög timlön behöver man inte arbeta så länge för att kvalificera sig för rätten till ersättning. Tvärtom blir det för lågavlönade.
Man skall ha klart för sig att bakgrunden till frågan om ett inkomstvillkor inte alls handlar om att ge fler rätt till ersättning. Bakgrunden är den omfattande hantering av arbetsgivarintyg som måste till för att fastställa om en arbetstagare uppfyller arbetsvillkoret eller inte. Merparten av dessa intyg är felaktigt ifyllda vilket medför onödigt långa handläggningstider och annat krångel. Hade Månadsuppgiftsutredningen vågat föreslå att arbetsgivare skall rapportera inte bara utbetald ersättning utan också arbetad tid varje månad, så hade det inte varit lika enkelt att vända sig bort från arbetsvillkoret som grund för ersättning.
Låt därför utredningen jobba fram ett detaljerat förslag innan ställning tas. Inse också att ett inkomstvillkor inte löser det akuta problemet med den låga täckningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen. Det problemet löses inte heller av att försäkringen görs obligatorisk. Ett obligatorium innebär endast att alla arbetstagare måste betala till försäkringen, medan rätten till ersättning kräver förändring av kvalificeringsreglerna. Om regeringen verkligen vill att fler skall ha ett inkomstskydd om de blir arbetslösa, är det bättre att höja ersättningstaket och sänka a-kasseavgiften så att försäkringen blir mer attraktiv att ha.
Bloggat om detta: Cronert reflekterar, Röda berget, Maria Hagbom, Görans tankar och bagateller
