Mats Essemyr

En reformerad a-kassa

I dagarna presenteras ett delbetänkande från den pågående parlamentariska utredningen om våra socialförsäkringar, inklusive a-kassan. Men inga skarpa förslag presenteras. Parlamentarikerna har inte kunnat enas kring idéer som är både möjliga att genomföra och politiskt acceptabla för alla partier.

Det är framförallt tre saker som brister i dagens a-kassa:

  • Den faktiska ersättningsgraden är för låg. I genomsnitt får en arbetslös bara drygt 50 procent av sin tidigare inkomst. Endast drygt en av tio arbetslösa får 80 procent.
  • Det är för få medlemmar i a-kassorna. I mars 1996 var 3,8 miljoner arbetstagare medlemmar. Ett och ett halvt år senare hade netto en halv miljon medlemmar lämnat a-kassorna, något som därefter inte har återtagits
  • Det är för få arbetslösa som överhuvudtaget får ersättning. Totalt sett är det över 200 000 arbetslösa som är hänvisade till försörjningsstöd för sitt uppehälle

Från TCO:s sida vill bidra med fyra idéer för hur a-kassan kan reformeras för att fungera bättre. Detaljer i förslagen behöver bearbetas, men totalt sett representerar förslagen en inriktning som vi skulle vilja diskutera med de politiskt ansvariga.

  1. Höj taket i a-kassan till 7,5 prisbasbelopp (26 750 kronor per månad). Det skulle ge de allra flesta arbetstagare en betydande inkomsttrygghet och öka legitimiteten för de offentliga välfärdssystemen. Det skulle också göra det möjligt för fler fackliga organisationer att förhandla fram kompletterande inkomstförsäkringar för sina medlemmar.
  2. Avskaffa de differentierade a-kasseavgifterna och sänk avgiften. De flesta är eniga om att systemet med differentierade a-kasseavgifter inte har någon påverkan på lönebildningen och därför inte fyller någon funktion. Avskaffad differentiering och en sänkning av avgifterna till högst 150 kronor per månad skulle, tillsammans med en takhöjning, bidra till att många återinträder i a-kassorna.
  3. Gör den allmänna grundförsäkringen mer allmän. Villkoren för att få grundersättningen i a-kassan (idag 320 kronor per dag) måste göras mildare om beroendet av försörjningsstöd skall minska. Samtidigt får a-kassan inte bli en medborgarlön eller ett etableringsstöd. En viss grad av arbetsmarknadsanknytning skall fortsatt finnas. Vi föreslår att de som inträtt på arbetsmarknaden, i så måtto att man har haft en arbetsinkomst i tre månader före arbetslösheten under en ramtid av sex månader eller en total arbetsinkomst på 8000 kronor under sex månader, skall få rätt till grundbeloppet. Ett lite högre grundbelopp skall kunna ges till de som i viss utsträckning etablerat sig på arbetsmarknaden men inte är medlem i a-kassan.
  4. Inför ett reformerat studerandevillkor. För att förbättra studenters situation och för att öka incitamenten till högre utbildning vill vi införa en utbildningsbonus i form av ett reformerat studerandevillkor. Efter avlagd examen bör man få rätt till ett högre grundbelopp (400 kronor per dag) i tre månader. Man behöver då inte hoppa på ett lågkvalificerat jobb direkt efter avslutade studier, något som tenderar att devalvera det humankapital som man byggt upp genom utbildning.

Från TCO:s sida hoppas vi att den här inriktningen skall vara intressant när det gäller att komma förbi några av de låsningar som uppenbarligen finns när det gäller a-kassan. Det gäller t ex frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Ett obligatorium gör inte att fler arbetslösa får ersättning. Det styrs av de villkorsregler som vi tagit upp ovan. Genomförs våra förslag så behövs ingen obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Då slipper politikerna tvinga in folk i en försäkring som de kanske inte kan få någon ersättning från.

Det finns heller ingen anledning att lägga samman sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Arbetet med att modernisera sjukförsäkringen kan fortgå, utan att behöva störas av arbetslöshetsförsäkringens helt annorlunda syfte och organisation. Sjukförsäkringen skall ge inkomsttrygghet under tiden som rehabilitering och medicinska insatser återför den sjukskrivna till arbete. A-kassan ger förvisso inkomsttrygghet. Men den kopplar också den arbetslösa till arbetslinjen, påverkar maktbalansen mellan arbetstagare och arbetsgivare samt utgör ett fundament.

  • Anna

    Det du skriver i din artikel angående a-kassan stödjer jag fullt ut. Aber… När det gäller sjukförsäkringen skriver du (som så många andra) att den är till för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet. Det är naturligtvis sant i de flesta fall, men den finns också för att ge människor som har så svåra sjukdomar och funktionsnedsättningar att de inte kan (och aldrig kommer att kunna) tillträda eller återinträda på arbetsmarknaden en inkomst.

    Det kan tyckas vara en bagatell, men det handlar om att visa respekt och skapa utrymme i våra värderingar för människor som alltför ofta glöms bort och därigenom stigmatiseras i debatten. I första hand är en människa inte en arbetare – utan människa.

  • Pingback: Intressant utspel från TCO – kul att fler är ute i debatten

  • http://twitter.com/TommyFunebo Tommy Funebo

    Kanske ännu bättre att omvandla a-kassan från bidrag till försäkring. Det skulle dessutom öka incitamentet att gå med i facket.