Mats Essemyr

Gig-ekonomin kräver ändringar i a-kassan

Gig-ekonomin beskriver hur arbetsmarknaden går från tillsvidareanställningar på heltid till korta arbetskontrakt. Uttrycket är välfunnet. Några av TCO:s yrkesgrupper arbetar rent bokstavligt med gig. Många andra får anpassa sitt yrkesliv till visstidsanställningar och påhugg. Bland flera andra problem så är a-kassereglerna är inte utformade för den typen av arbetsliv. Fyra problem uppstår:
 
·         De som arbetar i gig-ekonomin är ofta uppdragstagare. I arbetslöshetsförsäkringen finns inte uppdragstagare definierat. Man bedöms vara antingen arbetstagare eller företagare. För företagare gäller principen att a-kassan inte ska vara ett branschstöd. Därför måste man avveckla sitt företag eller ha det vilande i fem år för att kunna prövas för ersättning. TCO har flera konkreta förslag på lagändringar som innebär förbättringar för företagare. För att ytterst lösa problemet och anpassa a-kassereglerna till en ny verklighet behövs en definition av uppdragstagare, skild från  arbetstagare och företagare. Gig-ekonomi knyter an till de kulturella och kreativa näringarna för vilka regeringen har en handlingsplan. I den sägs dock inget om trygghetssystemen
·         I gig-ekonomin varvar personer korta perioder av arbete med perioder av arbetslöshet. Det är mycket vanligt att man då bedöms vara deltidsarbetslös. Deltidsarbetslösa får en kortare ersättningsperiod än de som är helt arbetslösa. Många avstår därför från erbjudna ”gig” för att istället bli helt arbetslösa. Det här fenomenet har sin grund i hur arbetstiden ses och mäts. Heltidsmåttet för arbetstid uttrycks som veckoarbetstid. Vi möter det i arbetstidslagen där veckoarbetstiden sätts till maximalt 40 timmar per vecka (kan vara kortare i avtal). Jobbar man t ex 24 timmar en vecka så betraktas man som deltidsarbetslös (och får en kortare ersättningsperiod). Men många giggare jobbar i själva verket t ex heltid måndag, tisdag och onsdag varefter man är helt arbetslös torsdag till söndag. Det kan gälla just ett gig eller ett uppdrag på scen eller i filmstudion. Deltidsregeln är sålunda inte anpassad för gig-ekonomin. TCO:s förslag är att deltidsbegränsningen ska träffa de arbetstagare som faktiskt har en överenskommen deltidsanställning men inte övriga arbetslösa
·         Den som har en tillsvidareanställning på heltid kan vanligtvis påräkna få problem när det gäller att a-kassan ska avgöra om man uppfyller arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret innebär att man ska ha jobbat 80 timmar per månad (halvtid) i sex månader, under en period av ett år innan man blev arbetslös. Då kvalar man in och kan få ersättning. Men för giggare uppstår ofta problem med bedömningen av om man klarar arbetsvillkoret eller ej. Ju fler gig, desto fler arbetsgivarintyg om hur mycket och när man har jobbat. Avslagen blir fler och bedömningarna drar ut på tiden. TCO ansluter sig till PSFU och föreslår att man övergår till ett inkomstvillkor istället för ett arbetsvillkor. Principiellt betyder det att den som under en period av sex månader har kommit upp i en arbetsinkomst på ungefär hälften av den lägsta kollektivavtalade lönenivån, kvalificerar sig för ersättning. Genom införandet av elektroniska månadsuppgifter görs administrationen mycket enklare än idag.
·         Många kombinerar en deltidsanställning med ett egenföretag. De kallas kombinatörer. Om man blir arbetslös från anställningen så kollar a-kassan hur mycket man tjänar på företaget. Har man haft företaget länge och tjänat mycket, så får man lägre ersättning från a-kassan eller ingen alls. TCO har förslag om att göra det mer generöst för kombinatörer på så sätt att fler ska få räkna företaget som en godkänd bisyssla, som inte påverkar a-kassan. 
 
TCO arbetar för att arbetslöshetsförsäkringen ska uppdateras så att den passar för det moderna arbetslivet. Vi gör det i samverkan med några av våra medlemsförbund, Teaterförbundet, Symf och Journalistförbundet, som känner av svårigheterna. Vi samverkar även med kulturverksammas branschorganisation KLYS.