Mats Essemyr

Ta det gyllene tillfället i akt

Arbetsförmedlingens prognos för 2017-2018 är glädjande läsning. På en urstark arbetsmarknad kan vi räkna med ökad sysselsättning hos såväl inrikes som utrikes födda under den kommande tiden. De nya jobben kommer främst de utrikes födda till del.

Den omedelbara förklaringen till det gynnsamma läget är den breda högkonjunktur som nu råder. Det är stor efterfrågan på arbetskraft inom alla sektorer och av de nya jobb som skapas sipprar ett antal ned även till de som i ett normalt konjunkturläge har det svårt på arbetsmarknaden.

De positiva effekterna av högkonjunkturen skulle dock bli mindre om inte vår arbetsmarknad i grunden fungerade väl. IFAU konstaterar att svensk arbetsmarknad på det hela taget är en framgångssaga. Partsmodellen i allmänhet och lönebildningen i synnerhet bidrar till stabilitet och förutsägbarhet som gynnar tillväxt och jobbskapande. Etableringen från studier på gymnasienivå och eftergymnasial nivå till arbete går lysande (få vill se en övergång från grundskola till jobb eftersom det knappast existerar jobb för den gruppen). Återetableringen av personer som jobbat men blivit av med jobbet fungerar smidigt genom parternas omställningsorganisationer. Det går lite knackigare med återetableringen av personer som varit sjukskriva.

Det svåraste problemet är etableringen på arbetsmarknaden av utomeuropeiskt födda. Högkonjunkturen trycker visserligen ut ett antal jobb även till den gruppen, men den tid det tar för personer i den här gruppen att komma ut på arbetsmarknaden är fortfarande alldeles för lång generellt sett. Det bör ses som ett strukturproblem, som försätter de som drabbas i en svår situation.

Men etableringssvårigheterna innebär även nackdelar för arbetsmarknaden och tillväxten. Arbetskraftsbristen medför rekryteringsproblem som hämmar tillväxten och de offentliga välfärdsåtagandena. I sammanhanget kan man nu se, säger Arbetsförmedlingen, att arbetsgivare börjar rekrytera annorlunda. Kompetenskraven sänks. Man nöjer sig med en gymnasieingenjör istället för en civilingenjör. Sjukvårdsbiträdena kommer tillbaka i vården.

Att arbetsgivare nu letar längre bak i arbetslöshetskön är positivt, men med några förbehåll. Om det beror på att arbetsgivare tidigare har rekryterat medarbetare som varit överkvalificerade och nu istället rekryterar på rätt kvalifikationsnivå är det positivt. Att arbetsgivare måste acceptera medarbetare utanför standardmallen är likaledes bra. Däremot är jag tveksam till att framtidens verksamheter kan utvecklas positivt på basis av personal som har lägre kompetens än tidigare. Förr eller senare uppkommer negativa effekter på effektivitet och produktivitet.

Med arbetsgivare som skriker efter arbetskraft, med många nya människor som står till arbetsmarknadens förfogande och med fortsatt starkt omvandlingstryck i de flesta verksamheter så har vi ett gyllene tillfälle att lösa flera problem i ett sammanhang. Genom tillgång till kompetensutveckling och vidareutbildning för yrkesverksamma kan vi öka rörligheten på arbetsmarknaden. Det i sin tur skapar jobböppningar för de som står nära, men idag utanför, arbetsmarknaden. Bättre validering och mer grundläggande utbildning flyttar i sin tur de som står längst bort ett stycke närmare arbetsmarknaden. En sådan arbetsmarknadspolitik skulle öka tillväxten, säkra omställningsförmågan samt på sikt minska de kostnader som uppkommer av att ha många utanför arbetsmarknaden.