Mikael Dubois

Sjukförsäkringen måste vara begriplig för de försäkrade

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll deltog i söndags i Agenda i SVT för att förklara varför de långa sjukskrivningarna ökar och varför allt fler får avslag från Försäkringskassan på sina ansökningar om sjukpenning. Det är allvarlig att de långa sjukskrivningarna ökar. Men än allvarligare är att Försäkringskassan gör hårdare bedömning av arbetsförmåga och nekar sjukpenning på grunder som både läkare och de försäkrade inte förstår. Att Försäkringskassan i allt större utsträckning nekar sjukpenning är också TCO-förbundens bild av utvecklingen. Allt fler av TCO-förbundens medlemmar vänder sig till förbunden för att få hjälp vid nekad sjukpenning. Bilden är också att intyg från behandlande läkare i en ökad utsträckning ifrågasätts av Försäkringskassan eller av arbetsgivare.

Det är centralt för en väl fungerande sjukförsäkring att bedömningen av arbetsförmåga är rättssäker och transparent. Regeringens fokus måste därför vara att säkerställa en rättssäker handläggningsprocess. Försäkringskassan måste exempelvis tydliggöra vilka innehållsliga krav som ställs på exempelvis läkarintyg. Nu pågår ett arbete inom Försäkringskassan med att underlätta kommunikationen mellan hälso- och sjukvården och Försäkringskassan genom en elektronisk plattform. Även läkarintygets utformning har setts över. Parterna har också kunnat komma med synpunkter på detta arbete. Men det är viktigt att Försäkringskassan håller tag i detta arbete och att Försäkringskassan kontinuerligt i ljuset av vunna erfarenheter justerar de verktyg som finns för kommunikation mellan hälso- och sjukvården och myndighetens handläggare. Förhoppningsvis kommer detta system underlätta en transparent process där försäkrade och även behandlande läkare kan ges information i tid om pågående beslut, och även en möjlighet att till Försäkringskassan komma med kompletterande information. Istället för att ifrågasätta läkarintyg rakt av och neka ersättning bör Försäkringskassan se till att den information de behöver för att fatta väl avvägda beslut snabbt kommer dem till del.

Åtgärder för att förhindra att de försäkrade drabbas av de nyligen genomförda förändringarna i handläggningen bör också vidtas. Förändringarna innebär bland annat att varje nytt läkarintyg som lämnas in till Försäkringskassan ska behandlas som en helt ny ansökan. Då ersättning inte, numera, ges under tid som ansökan om ersättning utreds kan ett nytt läkarintyg innebära att den försäkrade plötsligt står utan ersättning från dag till annan. Det är inte rimligt att försäkrade som fått rätt till sjukpenning förlorar sin ersättning då varje nytt läkarintyg räknas som en ny ansökan som måste utredas. Nu lovade socialförsäkringsminister Annika Strandhälls i Agenda att hon skulle se över denna del skyndsamt och återkomma med ny lagstiftning på området. Det är mycket bra att Strandhäll inser problematiken och vill ändra detta – ytterst riskerar detta att skada förtroendet för och legitimiteten hos den allmänna sjukförsäkringen och socialförsäkringarna.

När det gäller de långa sjukskrivningsfallen pressades Strandhäll på om det var rimligt att de med en mer långvarig sjukskrivning i obegränsad tid får ersättning från försäkringen. Strandhäll lyfte fram betydelsen av att de som drabbas av ohälsa och blir sjukskrivna får stöd och hjälp att komma tillbaka till arbete – vilket är helt rätt. Samtidigt finns det de som får en mera stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom. TCO anser att regeringen bör återinföra möjligheten till tidsbegränsad sjukersättning för långvariga sjukfall som behöver en längre tid för återhämtning.

Ett skäl till detta är att sjukförsäkringen traditionellt har betraktats som en försäkring mot övergående perioder av nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. När det gäller mer stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom har samhället löst det med hjälp av sjukersättning (det som tidigare kallades förtidspension). Detta då sjukförsäkringen bygger på försäkringsprincipen och hjälp till självhjälp, vilket innebär att de som täcks av försäkringen förtjänar en rätt till ersättning genom att de avstår från lön. Denna rätt kan då inte vara obegränsad, då en obegränsad rätt skulle innebära alltför höga kostnader för försäkringen som de försäkrade troligen inte kommer vilja stå för. Sjukersättning (tidigare förtidspension) har däremot mer karaktären av ett bidrag.

Detta leder till det andra skälet, sjukersättning ger visserligen en lägre ersättning men innebär också lägre krav på den sjukskrivne vad gäller deltagande i rehabilitering osv. Många med en mera stadigvarande nedsatt arbetsförmåga behöver också tid och andrum till återhämtning i sin egen takt – vilket sjukersättning ger ökade möjligheter till. Däremot, och detta är viktigt, ska sjukersättning inte innebära att individerna glöms bort (vilket skedde mot slutet av 1990-talet och början av 2000-talet). Även de som har sjukersättning ska kunna få hjälp och stöd och rehabilitering. Dessutom ska rätten till sjukersättning ses över vart tredje år, ifall situationen har ändrats.

Att slå vakt som sjukförsäkringen, att de som får nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom kan lite på att de får ersättning i tid och försäkringsprincipen, är centralt för den svenska välfärdsstaten. Om sjukförsäkringen börjar krackelera kommer sprickorna snabbt sprida sig. Det får inte ske – välfärdsstaten är värd att värna.