Mikael Dubois

Sjukprocessen fungerar inte – men avslagen ökar

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) konstaterar i sin senaste granskning av kvaliteten i Försäkringskassans beslut om rätt till sjukpenning att det finns stora brister. Bedömningarna vid 90 dagar är i 2 av 3 fall inte av tillräckligt god kvalitet, och vid bedömningarna vid 180 dagar – då arbetsförmågan prövas mot arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden – är bedömningarna i 1 av 3 fall inte av tillräckligt god kvalitet. Samtidigt har andelen avslag och indragningar ökat kraftigt mellan 2014-2016, från ca 1 procent av sjukskrivningsfallen till 3,5 procent 2016. Sammantaget tyder detta på att Försäkringskassan har en hel del kvar att arbeta med för att säkra en rättssäker och högkvalitativ sjukskrivningsprocess. Under tiden hamnar de sjuka i kläm.

ISF finner flera olika brister i Försäkringskassans bedömningar, både vid 90 och vid 180 dagar. Den främsta bristen är att relevant information saknas i det underlag som bedömningarna bygger på – framförallt om den sjukskrivnes arbetsuppgifter kan anpassas eller om denne kan omplaceras för att på så vis komma tillbaka till arbetet. Men ISF finner också att även i de fall där det har funnits underlag för att göra en bedömning av god kvalitet har detta underlag inte alltid använts i bedömningen.

ISF finner också att Försäkringskassan alltför sällan diskuterar aktivt med den försäkrade när möjligheterna till återgång i arbete bedöms efter 90 dagars sjukskrivning (i bedömningarna vid 180 dagar kontaktades de försäkrade i nära samtliga fall). Försäkringskassan är också dålig på att förankra planering för återgång i arbete med den försäkrade – vid 90 dagar saknas förankring i 75 procent av fallen och vid 180 dagar i 60 procent av fallen. Att Försäkringskassan faktiskt pratar med den försäkrade och frågar hur hen bedömer möjligheterna för att gå tillbaka till arbetet och även diskuterar och informerar kring planeringen för detta borde vara självklart – men är tydligen inte det.

Att Försäkringskassan brister i sin kommunikation med den försäkrade är något som TCO-förbunden också har märkt i sina kontakter med medlemmarna. Som ett förbund beskrev det, är det inte alls ovanligt att medlemmen håller på med rehabilitering och behandling och tror sig vara på väg tillbaka till arbete när de utan förvarning får veta att deras sjukpenning har dragits in. Ofta är det då också försent att skydda sin SGI, vilket innebär ytterligare ett slag och stress.

ISF finner också att de försäkrade i flera av de granskade fallen vid 90 dagar lyft fram den psykiska miljön på arbetsplatsen som ett hinder för återgång i arbete utan att Försäkringskassan har reagerat på detta – vilket är mycket märkligt givet det fokus som nu är på den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.

Försäkringskassan har också varit dålig på att kontakta arbetsgivarna och utreda möjligheterna till återgång i arbete och planera för det. I 40 procent av de granskade bedömningarna vid 90 dagar har Försäkringskassan inte haft någon kontakt med arbetsgivaren. För att arbetsgivaren ska kunna ta sitt ansvar måste denne också involveras i processen – givetvis med respekt för den försäkrades integritet. I bedömningarna vid 180 dagar har Försäkringskassan tagit kontakt med arbetsgivarna i hälften av fallen – och det är lika vanligt att Försäkringskassan inte tar kontakt med arbetsgivaren i fall där särskilda skäl används som i övriga fall.

Försäkringskassan har också varit dålig på att ta kontakt med den behandlande läkaren. I bedömningarna vid 90 dagar har Försäkringskassan inte varit i kontakt med den sjukskrivande läkaren i 80 procent av fallen. Det ser bättre ut i bedömningarna vid 180 dagar, då Försäkringskassan har varit kontakt med den sjukskrivande läkaren i 60 procent av fallen – men fortfarande har ingen kontakt tagits i 27 procent av fallen.

Nu kanske det inte behövs någon kontakt med den sjukskrivande läkaren i alla fall, men TCO-förbunden har sett det som ett stort problem för medlemmar som blir sjukskrivna att Försäkringskassan inte tar till sig information från den behandlande läkaren som rimligen borde vara bäst insatt i vilken påverkan den sjukskrivnes ohälsa har på dennes fysiska eller psykiska förmågor. Att Försäkringskassan kontaktar den behandlande läkaren, och gärna i god tid innan ett eventuellt avslag eller indragning, är också en förutsättning för att den sjukskrivne ska ha en rimlig chans att komplettera underlag och förbereda sig.

Det skrämmande är dock att samtidigt som ISF nu konstaterar att sjukskrivningsprocessen inte fungerar som det är tänkt har ISF i en tidigare rapport (Rapport 2017:6 – Försäkringskassans produktivitet och effektivitet) visat att avslagen och indragningar kraftigt har ökat mellan 2014 och 2016. Från att ha legat på ca 1 procent av sjukfallen 2014 har denna andel ökat till 3,5 procent 2016. Vi kan inte ha en sjukförsäkring där avslag och indragningar ökar samtidigt som det finns stora brister i de bedömningar som ligger till grund för indragningarna och avslagen.

Jag önskar därför att debatten kring sjukförsäkringen och sjukfrånvaron flyttar fokus – istället för att koncentrera sig på sjukpenningtalet eller hur många som är sjukskrivna borde debatten handla om hur vi får en sjukförsäkring där de bedömningar som görs är av hög kvalitet och är rättssäkra – och denna debatt måste föras mot bakgrund av vad vi vill att sjukförsäkringen ska uppnå – om själva syftet med försäkringen. Att sjukfrånvaron går ned är inte bra om nedgången kommer av en bristfällig och rättsosäker sjukskrivningsprocess.

Själv tror jag också att en viktig del i att komma åt problemen är att ge Försäkringskassans anställda och organisation möjlighet att utveckla sin professionalitet och istället för att uppifrån komma med en massa nya (oftast oklara och diffusa) direktiv utgå från de svårigheter och problem som de enskilda handläggarna möter i sitt arbete. Rimligen borde de som faktiskt arbetar med ärendena kunna peka ut de flaskhalsar och falluckor som nu ställer till det, och även komma med konstruktiva förslag på lösningar eller sätt att hantera dessa i det dagliga arbetet. Och i detta kan jag tänka mig att fler handläggare och ökade möjligheter för en handläggare att följa enskilda ärenden hela vägen är en viktig del. Många tjänstemän som hör av sig till mig har hamnat i en situation där de vid varje kontakt med Försäkringskassan ta allt från början eftersom de varje gång möter nya handläggare. Det blir inte bra för någon.

Sedan är det upp till politiker och myndighetschefer att ta fram ett regelverk och system – även tekniska sådana – som möjliggöra dessa lösningar. Och vi på TCO bidrar gärna i detta med tjänstemännens erfarenheter av hur socialförsäkringssystemet fungerar och hur det kan bli bättre.

  • Krystyna Dabrowska

    Regleringsbrev för budgetåret 2017 avseende Försäkringskassan innehåller
    instruktioner att diskriminera och mobba sjuka och handikappade
    människor. Man kan inte höja rättssäkerheten genom att bestämma hur
    många som har rätt att bli sjuka. Ingen frisk människa med god ekonomi
    planerar att bli sjuk. Sådana fall kan inte styras uppifrån genom att
    neka rätten till sjukskrivning, sjukpenning eller sjukersättning.
    Ingen människa blir frisk av dessa korkade regleringsbrev som säger
    följande: ” Försäkringskassan ska även verka för att sjukpenningtalet i
    december 2020 inte överstiger 9,0 dagar. Samtidigt ska antalet
    nybeviljade sjukersättningar inte överstiga 18 000 i genomsnitt per år
    under 2016-2020. Skillnaden i sjukpenningtal mellan kvinnor och män ska
    också minska”. http://www.esv.se/statsliggaren/regleringsbrev/?RBID=17717

  • Krystyna Dabrowska

    Hur kan en ”kontorsmänniska” utan medicinsk kunskap få överpröva ett läkarintyg???!!!

    Det är straffbar att leka läkare och tolka/ställa diagnoser utan medicinsk utbildning.