Mikael Sandström

Budgetförhandlingarna – djupare skyttegravar eller ansvar för Sverige?

Just nu är budgetförhandlingarna som allra intensivast i regeringen. När regeringen samlas till sin traditionella kräftskiva på Harpsund ska allt vara klart. Oppositionen ligger i startgroparna för att lägga sina skuggbudgetar. Budgetutspelen duggar tätt.

Det är nu tre saker som borde hända. För det första borde Alliansen backa från sin idé att begära misstroende mot finansministern eller något annat statsråd om budgeten innehåller tre utpekade skatteförslag som man inte tycker om. Misstroendeinstitutet finns till för att en riksdagsmajoritet ska kunna avsätta ett statsråd som man anser misskött sitt ämbete eller som visat sig personligen olämplig. Att begära misstroende mot ett statsråd baserat på att regeringen förelägger riksdagen sin politik i en proposition är däremot inte bara dumt, utan ett tydligt missbruk av det tyngsta vapen varmed riksdagen kan utöva sin kontrollmakt. Om en riksdagsmajoritet ogillar regeringens förslag så kan förslagen röstas ned i kammaren. Det som förefaller vara Alliansens plan, det vill säga att avstå från att agera för att stoppa förslagen om regeringen inte böjer sig för misstroendehotet, men att därefter avsätta ett statsråd, ger snarast uttryck för parlamentarisk personlighetsklyvning.

För det andra borde regeringen backa från de tre skatteförslag som Alliansen kritiserat. Det är inte bara den politiska oppositionen som kritiserat förslagen utan många andra bedömare. Förslagen är sakligt dåliga. Den begränsade uppräkningen av brytpunkterna skärper de redan extrema svenska marginalskatterna. Flygskatten har, som den utformats, ingen miljönytta och försämrar för de delar av landet som är beroende av väl fungerande flygtrafik. Förändringen av fåmansbolagsreglerna behöver omarbetas eftersom de drabbar växande företag som skapar framtidens tillväxt och jobb. Att backa från dessa förslag skulle visa att regeringen lyssnar på saklig kritik och är villig att låta landets intressen gå före politisk prestige.

För det tredje borde regeringen och Alliansen komma överens om att nu tillsätta de utredningar som behövs för att åtgärda de centrala problemen i det svenska skattesystemet – den extrema skillnaden mellan beskattningen av arbetsinkomster respektive kapitalinkomster och det systematiska skattemässiga gynnandet av hög belåning. Det måste göras nu för att lägga grunden för en bred och tillväxtfrämjande skatteöverenskommelse efter 2018 års val.

Risken finns att det är något annat som kommer att hända. Regeringen lägger sina skatteförslag som planerat, bland annat som en följd av budgetsamarbetet med Vänsterpartiet. Alliansen tvingas då att antingen verkställa sitt oöverlagda hot eller möta en svekdebatt. (Förmodligen kommer svekdebatten även om hotet verkställs, eftersom skatteförslagen ju inte stoppas för att man i efterhand avsätter ett statsråd.) Skyttegravarna i svensk politik skulle därmed befästas ytterligare. De utredningar som behövs skulle inte tillsättas. De reformer av skattesystemet som krävs för tillväxt och jobbskapande skulle dröja ytterligare. Det vore dystert och knappast något som regerings- eller Allianspartierna tjänar på, varken sakligt eller opinionsmässigt.