Per Hilmersson

Likabehandling är en självklarhet

I måndags kom EU:s arbetsmarknadsministrar i rådet överens om en allmän inriktning för den fortsatta revideringen av utstationeringsdirektivet. Idag antog dessutom Europaparlamentet sitt betänkande. Båda ståndpunkter utgör en bra utgångspunkt för fortsatta förhandlingar och ett viktigt steg på vägen mot en rättvisare konkurrens på EU:s inre marknad, samtidigt som den svenska arbetsmarknadsmodellen respekteras.

EU-kommissionens lagförslag, och rådets och parlamentets ändringar, innebär att begreppet minimilön byts ut mot det bredare begreppet ersättning, som inkluderar lön och olika typer av tillägg. Det är nivåerna i kollektivavtal framförhandlade av svenska fack- och arbetsgivarorganisationer som bestämmer vilken ersättning som utländska företag som utstationerar på den svenska arbetsmarknaden ska betala till sina arbetstagare. Att ersättningsnivåerna blir mer lika de som gäller för inhemsk arbetskraft bidrar till en mer rättvis inre marknad för såväl företag som för arbetstagare. Både parlamentets och rådets ståndpunkter inbegriper vidare viktiga skrivningar om att direktivet inte bör påverka utövandet av rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

Rådets allmänna inriktning och Europaparlamentets betänkande innehåller förslag om långvarig utstationering, d.v.s. att utstationerade arbetstagare efter en viss tidpunkt ska omfattas av ytterligare arbetsrättsliga skyddsregler och rättigheter som gäller i arbetslandet, utöver direktivets s.k. hårda kärna. Förslagen skiljer sig dock åt då rådet menar att tilläggsrättigheter vid långvarig utstationering ska börja gälla efter 12 månader (med en möjlighet till 6 månaders förlängning om det utstationerade företaget kan motivera det) medan Europarlamentet föreslår en tidsgräns om 24 månader.

TCO välkomnar rådets förslag om en kortare tidsgräns på 12-18 månader då det sänder en viktig signal om att utstationering är något tillfälligt. TCO:s utgångspunkt är dock att arbetstagare på samma nationella arbetsmarknad ska arbeta på lika villkor.

TCO har noterat viss kritik från Moderaterna gällande förslagen till nya EU-regler, bl.a. att de är protektionistiska. TCO har tidigare påtalat att EU-rätten idag är inkonsekvent vad gäller rättigheter för gränsöverskridande arbetstagare, samt att detta har lett till negativa konsekvenser för konkurrensen på den inre marknaden.

Om en arbetstagare flyttar till ett annat EU-land och anställs av ett företag där så ska arbetslandet se till att hen behandlas på samma sätt som inhemska arbetstagare vad gäller lön och villkor. Men om en arbetstagare, som är anställd av ett företag i hemlandet, utstationeras till ett annat EU-land för att utföra en tillfällig tjänst där så får arbetslandet (de fackliga organisationerna i Sveriges fall) enligt EU-rätten inte kräva att hen likabehandlas.

Det är denna inkonsekvens (diskriminering) som Europaparlamentet vill rätta till. I sitt förslag menar de att direktivet inte bara ska ha sin rättsliga grund i friheten för företag att tillhandahålla tjänster, utan även i skyddet av arbetstagarna. För att upprätta en balans fullt ut mellan ekonomiska friheter på den inre marknaden och grundläggande fackliga rättigheter behöver dock EU-fördraget på sikt ändras. Det är därför Europafacket driver kravet om ett socialt protokoll till fördragen, ett krav som Europaparlamentet har ställt sig bakom.

Utstationering har dessutom ibland blivit ett verktyg för oseriösa företag som inriktar sin verksamhet på att skicka arbetstagare från ett EU-land till ett annat. Genom att utnyttja regelskillnader inom EU och svårigheterna att utöva effektiv kontroll vinner de kostnadsfördelar.

Resultatet av inkonsekvensen i EU-rätten och kringgående av regler blir att konkurrensen på den inre marknaden inte främst sker med innovation, kvalitet eller produktivitet utan med lägre löner och sämre arbetsvillkor.

Utstationering brukar framställas som en fråga som splittrar EU i ett väst och ett öst. Förespråkare för ett fortsatt diskriminerande system menar att den enda konkurrensfördel som medlemsländer i forna Central- och Östeuropa har är just (lägre) löner och (sämre) villkor och att så måste det få vara. Denna splittring är dock överdriven. I rådet röstade Polen och Ungern emot, men Tjeckien och Slovakien ställde sig bakom förslaget. Och samtliga fackliga organisationer i Europafacket, inklusive de från forna öst, kräver lika lön för lika arbete.

Likabehandling av arbetstagare, oavsett nationalitet och om de arbetar för ett företag etablerat i arbetslandet eller utstationerats från ett företag i hemlandet, är inte protektionism. Det handlar om att säkerställa icke-diskriminering och att främja en sund konkurrens mellan företagen på den inre marknaden. Likabehandling är en självklarhet!

Moderaternas kritik mot ändringarna av utstationeringsreglerna verkar även bygga på en analys att makt över den svenska arbetsmarknaden då flyttas från arbetsmarknadens parter till EU-nivå. TCO delar inte denna oro. Som framgått ovan anser vi att de nu liggande förslagen respekterar den svenska partsmodellen.

Som i alla förhandlingar finns det naturligtvis förbättringspotential. Men parlamentets och rådets ståndpunkter utgör en bra grund för de fortsatta förhandlingarna. Och förhoppningsvis i slutändan en överenskommelse om lika ersättning och villkor för lika arbete, enligt arbetslandets lagar och kollektivavtal.