Per Hilmersson

Ris och ros till nytt EU-förslag om anställningsvillkor

Idag har EU-kommissionen presenterat sitt förslag till ett direktiv om tydligare och mer förutsägbara arbetsvillkor inom EU. Tanken är att det nya direktivet ska ersätta det s.k. upplysningsdirektivet[1] från 1991. Precis som det gamla direktivet innehåller det nya förslaget regler om hur och när en arbetstagare ska informeras om villkoren för anställningsförhållandet.

Dagens förslag innehåller också andra bestämmelser. EU-kommissionens ambition är att skapa ett regelverk som i större utsträckning tar hänsyn till och skapar skydd för arbetstagare i atypiska anlitandeformer, t.ex. egenanställda, intermittent anställda och tjänsteutövare inom ramen för plattformsekonomin. Förslaget innehåller därför vissa minimivillkor som måste uppfyllas i EU:s medlemsstater, bl.a. om utbildningskostnader och längden på provanställningar.

TCO anser att kommissionens syfte är vällovligt. Flera av de anlitandeformer som växer fram i kölvattnet av den pågående digitaliseringen karaktäriseras av korta påhugg, korta planeringshorisonter för de som ska utföra uppgifterna och, i många fall, en otryggare tillvaro än för de traditionellt tillsvidareanställda. Då arbetsmarknaden utvecklats sedan ursprungsdirektivets tillkomst är det rimligt att också informationskraven utvecklas. TCO delar därför kommissionens uppfattning om att det är viktigt att det blir tydligare för atypiskt anlitade vad som gäller ifråga om t.ex. lön och arbetstid. TCO är också positivt till att kommissionen erkänner arbetsmarknadsparternas rätt att avvika från det föreslagna direktivet genom kollektivavtal.

Dessvärre innehåller också förslaget delar som TCO inte stöder. Vad gäller de materiella minimivillkoren anser TCO att det måste tydliggöras ytterligare att arbetsmarknadens parter själva äger frågan om anställningsvillkor fullt ut. Rätten att genom kollektivavtal avvika från direktivets regler måste vara absolut. Vidare innehåller förslaget en definition av arbetstagarbegreppet, vilket är en avvikelse från hur kommissionen tidigare hanterat frågan.

TCO anser att arbetstagarbegreppet fortsatt ska regleras i enlighet med nationell rätt. Arbetstagarbegreppet har under lång tid vuxit fram ur nationella arbetsmarknadstraditioner. I Sverige är arbetstagarbegreppet tvingande och har utvecklats genom praxis. Begreppet har i Sverige hela tiden anpassats till utvecklingen på arbetsmarknaden, vilket är ett snabbt och flexibelt sätt att hantera förändringar. En legaldefinition skulle riskera att bli alltför statisk för att kunna hänga med i en allt snabbare utveckling. En EU-definition av arbetstagarbegreppet skulle sannolikt även få effekter på rättsområden där medlemsstaterna har exklusiv kompetens, t.ex. skatterätt och socialförsäkringsrätt men även arbetsrätten i sin helhet.

TCO kommer att aktivt bidra till att förbättra förslaget i den process som nu följer när rådet och Europaparlamentet ska behandla det.

[1] Rådets direktiv av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (91/533/EEG)