Per Hilmersson

Sista chansen för EU?

”Denna kommission kommer att vara ’den sista chansens’ kommission”, sa EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker när han i oktober 2014 inför Europaparlamentet presenterade det första arbetsprogrammet för mandatperioden. Med detta menade Juncker att EU måste föras närmare medborgarna, bli en politisk enhet som fokuserar på de stora frågorna, att EU-institutionerna tillsammans med medlemsländerna, de nationella parlamenten och arbetsmarknadens parter drastiskt måste minska arbetslösheten och ge Europas unga en framtidstro. Annars har EU-projektet misslyckats, menade Juncker.

EU-kommissionen är nu inne på sina sista 18 månader innan valet till Europaparlamentet i maj 2019 och valet av ny kommission nästa sommar/höst. Tillståndet i EU är på många sätt bättre än 2014. EU har inte längre en ekonomisk kris att hantera. I år väntas medlemsländernas ekonomier växa i en snabbare takt än på ett decennium. Arbetslösheten är den lägsta på åtta år. Medborgarnas förtroende för den nationella ekonomin och för euron har ökat.

Samtidigt finns betydande osäkerhetsfaktorer för det fortsatta EU-samarbetet, såsom de pågående utträdesförhandlingarna med Storbritannien, blockeringar i arbetet med en gemensam asyl- och flyktingpolitik, Polens, Ungerns och Österrikes nationalistiska politik samt populisternas framfart inför valet i Italien i mars. Dessutom utgör dröjsmålet med det tyska regeringsbildandet ett sänke för genomförande av nödvändiga reformer av eurozonen, som bl.a. den franske presidenten Emmanuel Macron har föreslagit.

Trots motgångar och stora utmaningar har en majoritet av medborgarna en positiv syn på EU och är optimistiska vad gäller EU:s framtid. Kommissionen vill med sitt arbetsprogram för 2018 stärka denna trend genom att leverera konkreta resultat och förslag till samarbetets framtid. Endast ett fåtal lagstiftningsåtgärder planeras och kommer att läggas fram innan juni månad för att lagstiftarna (parlamentet och rådet) ska hinna behandla dem innan nästa års parlamentsval. Arbetsprogrammet aviserar också ett antal initiativ till mer djupgående reformer av EU-samarbetet, som ska bygga på den pågående diskussionen om EU:s framtid och vara genomförda senast år 2025.

De stora frågorna för EU under 2018 kommer således fortsatt vara förhandlingarna med Storbritannien om ett EU-utträde, debatten om EU:s framtid, hur den sociala dimensionen ska utvecklas, hur EMU ska stärkas, hur EU ska finansieras efter brexit, hur återhämtningen efter den ekonomiska krisen ska förvaltas, hur unionen ska hantera flyktingsituationen och Polens överträdelser av samarbetets grundläggande värden.

TCO kommer att bevaka alla dessa frågor. TCO:s styrelse antog nyligen EU-politiska prioriteringar för verksamhetsåret med fokus på inte minst initiativ inom det socialpolitiska området som kan få direkta konsekvenser för våra förbunds medlemmar och för regleringen av den svenska arbetsmarknaden. Om man jämför med tidigare år och tidigare kommissioner har de ”sociala frågorna”, till vilka räknas bl.a. arbetsrättsliga frågor, fått ett mycket större utrymme på EU:s politiska dagordning. Under 2017 såg vi bevis för detta i form av proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter vid det sociala toppmötet i Göteborg den 17 november och i kommissionens förslag till ändring av direktivet om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänsterändrade förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemennytt direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare samt nytt direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor.

Lagförslagen behandlas nu av Europaparlamentet och rådet. TCO arbetar aktivt med alla dessa frågor, med värnandet av arbetstagares rättigheter, fackliga rättigheter och den svenska kollektivavtalsmodellen som ledstjärna.

Under våren kommer kommissionen presentera ytterligare initiativ och lagförslag som TCO kommer att bevaka och försöka påverka i rätt riktning. Det gäller framför allt förslag till inrättande av en europeisk arbetsmyndighet, om införandet av ett europeiskt socialförsäkringsnummer, initiativ om tillgång till socialt skydd för atypiska egenanställda samt om skydd för visselblåsare. Kommissionen kommer också att presentera ett bolagsrättspaket och följa upp den sociala pelaren i den ekonomiska planeringsterminen. Andra initiativ av intresse för TCO rör kommissionens fortsatta arbete med digitaliseringen, kompetensutveckling av arbetskraften och frihandelsavtal med tredje land.

Vad gäller diskussionen om EU:s framtid har TCO, tillsammans med LO och Saco, redan tagit fram en ståndpunkt på grundval av EU-kommissionens vitbok och tillhörande diskussionsunderlag. Vårt medskick till framtidsdiskussionen är tydligt: goda sociala villkor, partssamverkan och fackliga rättigheter är nyckeln till hållbar och inkluderande tillväxt och sysselsättning, och i förlängningen fortsatt förtroende för EU-samarbetet.

EU:s institutioner har nu alltså knappt ett och ett halvt år på sig att fatta beslut i en rad viktiga frågor. Junckers uttalande om ”den sista chansens kommission” är lite väl bombastiskt, men faktum är att populistiska och EU-fientliga partier vinner mark runt om i Europa. Och de kan få ett stort inflytande i EU:s institutioner under nästa mandatperiod.

Men att förhindra den utvecklingen är inte främst EU-institutionernas ansvar, utan medlemsländernas. För Sveriges del handlar det inte minst om att föra en öppen, bred och informerad debatt om vilket EU vi vill ha i framtiden. Regeringens arbete med att stärka delaktigheten, kunskapen och engagemanget kring EU-relaterade frågor i Sverige (det s.k. EU-handslaget) är en viktig del i detta. I början av varje år brukar regeringen även presentera sina övergripande prioriteringar för EU-arbetet. TCO har tidigare föreslagit att framtagandet av dessa prioriteringar bör göras på grundval av ett brett samråd med arbetsmarknadens parter och andra svenska samhällsaktörer.

TCO har anslutit sig till regeringens EU-handslag och tagit debatten om EU-samarbetets fortsättning. Nu gäller det för de politiska partierna att inför riksdagsvalet i september ge sin syn på EU-samarbetets fortsatta form och innehåll. EU befinner sig i ett formativt skede och valet till riksdag (och regering) är ett val om Sveriges roll i denna utveckling. Det är inte den sista chansen, varken för Sverige eller för EU, men det är en viktig chans som vi bör ta.