Per Karlberg

Därför fungerar den svenska partsmodellen

Den svenska partsmodellen har tagit oss genom många stora förändringar på arbetsmarknaden. Lita på att den kommer att göra det i framtiden också.

Den svenska partsmodellen kan sammanfattas med ett ord – samarbete. Den går ut på att fack och arbetsgivarorganisationer tillsammans kommer överens om de bästa villkoren på arbetsmarknaden, utan att staten behöver lägga sig i varje beslut. Det leder till nöjda och kreativa människor i arbetslivet och det ger förutsättningar för flexibilitet till arbetsgivarna.

Face Tomorrow

Den svenska partsmodellen kritiseras för att den inte lyckas lösa frågor som t ex rätt till heltid och förändring av strukturella löneskillnader mellan kvinnodominerande och mansdominerande sektorer.

Från annat håll kritiseras partsmodellen för att facken är för starka, att ett fack som representerar en minoritet av de anställda kan stänga en arbetsplats trots att arbetsgivaren har kollektivavtal för de flesta anställda. Det påstås att den leder till för höga arbetskraftskostnaderna i dåligt lönsamma sektorer och att de som står längst ifrån arbetsmarknaden därför har svårt att komma in.

Därför framförs emellanåt en önskan att lagstiftarna ska ge sig in och ändra balansen mellan parterna och till och med detaljreglera villkoren på arbetsmarknaden.

Partsmodellen har förenat ökad levnadsstandard, med ständigt ökad effektivitet och hög lönsamhet i näringslivet. Kollektivavtal har löst frågor för arbetsmarknaden i över hundra års tid. I ett system där arbetsmarknadens parter själva får göra upp om villkoren på arbetsmarknaden kommer det fortsätta lösa frågor i framtiden också. Och det funkar. Sju av tio som förlorade ett statligt jobb under 2015 gick direkt vidare till ett nytt. Under den första halvan av 2016 fick nio av tio uppsagda tjänstemän inom privat sektor ett nytt jobb.

Om verksamheten behöver säga upp medarbetare säger Lagen om anställningsskydd, LAS, att regeln ”sist-in-först-ut” gäller. Den med kortast anställningstid är helt enkelt den som först kan sägas upp. Men det är sällan den regeln tillämpas. Fack och arbetsgivare kan i stället tillsammans förhandla fram andra lösningar. Kanske är det fördelaktigt för den som är över sextio att gå i tidig pension snarare än att gå vidare till en ny tjänst? Kanske finns det medarbetare som kan tänka sig att gå vidare till ett annat jobb, medan andra kan få kompetensutveckling för att få en annan befattning? Och för de som ändå måste sluta finns gott om hjälp att få för att hitta ett nytt arbete.

I februari 2012 meddelar Astrazeneca att de ska lägga ner sina forskningsenheter i Södertälje och Mölndal. Beskedet kommer som en stor chock för många. Läkemedelsbolaget har varit en del av Södertäljes hjärta sedan starten för snart 100 år sedan och satsningen på life science är en uttalad ambition från kommunens sida. Astrazeneca är stadens näst största privata arbetsgivare, med över 5 000 anställda. Innan året är slut har 1 200 av dem fått gå från sina jobb.

Men historien varken börjar eller slutar där. Redan innan nedläggningsbeskedet offentliggjordes har arbetsgivare och fackförbund jobbat i månader med en plan om hur neddragningen ska kunna ske så smärtfritt som möjligt. De som jobbat på Astrazeneca i många år ska inte lämnas vind för våg, all hjälp möjlig ska erbjudas för att de ska kunna landa mjukt och hitta nya jobb. Och inget av de forskningsprojekt som just nu bedrivs ska bli hängande i luften. Allt ska helt enkelt kunna fasas ut på bästa sätt för både medarbetare och verksamhet.

När personalen informeras om att verksamheten läggs ner finns redan en projektgrupp som har som enda uppgift att just sköta utfasningen av verksamheten. Trygghetsrådet (TRR) träder nu in som en viktig spelare. TRR ägs av arbetsgivare och fackförbund tillsammans och har i uppgift just att vara hjälp och stöd för alla inblandade i en neddragning. De uppsagda medarbetarna på Astrazeneca får nu allt från individuell rådgivning till seminarier och träning för anställningsintervjuer på både svenska och engelska. På arbetsgivarens initiativ anordnas arbetsmarknadsdagar där medarbetarna kan möta över 100 företag som verkar inom deras bransch.

Även regeringen engagerar sig, och före detta forskningsminister Lars Leijonborg får i uppdrag att samordna statliga insatser kring nedläggningen. Det finns en oro för att svensk spetskompetens ska flytta utomlands.

Shiela förklarar.

Sheila förklarar.

Men så blir det inte. Inom två år har nästan alla de som fått gå från Astrazeneca nya jobb. Av de 1048 tjänstemän som är aktivt arbetssökande genom TRR har 85 procent en ny anställning och nio procent startat nytt företag i slutet av 2014. Och kompetensen stannar i Sverige, bara 43 personer tar en anställning utomlands. En stor del går vidare till jobb inom offentlig sektor, i vård och landsting, i stället för privat.

Regeringen och kommunens insatser leder till att det numera finns 600 högskoleplatser i Astrazenecas gamla lokaler. Studenter inom hållbar produktion kan nu använda sig av den labbutrustning som finns kvar där. Även några av de som förut jobbade på Astrazeneca vidareutbildar sig, bland annat genom en ny, specialutformad utbildning i klinisk farmaci.

Det är varken första eller sista gången som Sverige ser ett stort varsel med många jobb som försvinner.

Om man istället mött utmaningen med dålig lönsamheten t ex i Borås och Norrköpings textilindustri med lägre löner istället för omställning hade arbetarna där idag lönekonkurrerat med bangladeshiska textilarbetare.

Med ansvarskännande parter kommer omställningen också på framtidens arbetsmarknad att kunna ske med stor flexibilitet. Det i sin tur borgar för att Sverige inte låser fast resurser i dåligt lönsamma företag utan tvärt om gör arbetskraften billigare för företag med framtiden framför sig. Det gör att levnadsstandarden kan fortsätta att förbättras ytterligare.

Det som inte utvecklas med tiden försvinner. En del av parternas ansvar för partsmodellen är att modigt fortsätta diskutera hur den kan fortsätt att utvecklas i takt med förändringar på arbetsmarknaden. Politikens ansvar är att hålla fingrarna borta från detaljregleringar kring lönebildning och arbetstid till exempel.

Därför är det viktigt att TCO fortsätter att sprida kunskap om partsmodellen.