Borg, budgeten och a-kassefiaskot
Det börjar bli allt mer obegripligt vad regeringen gör och varför när det gäller arbetslöshetsförsäkringen.
“För att ytterligare stärka incitamenten att arbeta och för att bidra till finansiering av skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare ökas egenfinansieringen av utgifterna i arbetslöshetsförsäkringen med 10 miljarder kronor.” Så lät det när regeringen först presenterade de kraftigt höjda avgifter som sen fick fler än en halv miljon att lämna a-kassan. “Det var nödvändigt att göra höjningen för att säkra att vi hade överskott i en period med mycket stark tillväxt och risk för överhettning”, sa Anders Borg i ekot i går. “Det var nödvändigt att få stabilitet i de offentliga finanserna, därför höjde vi a-kasseavgiften”, säger Borg i P1 morgon idag.
Vi tar det en gång till: först skulle höjningen användas till att finansiera skattesänkningar, sen skulle det motverka överhettning, slutligen skulle det ge stabilitet i de offentliga finansierna. Det var inte lite som skulle åstadkommas genom denna överbeskattning av vanliga löntagare. Och säger inte Borg egentligen följande: Om vi bara skulle sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare utan att sen ta tillbaka pengarna genom högre a-kasseavgift skulle ju staten få in mindre pengar och det skulle inte vara bra för de offentliga finanserna, alltså måste skattesänkningens negativa effekter på statens finanser kompenseras genom höga a-kasseavgifter.
Intressant. Det verkar betyda att regeringen egentligen bara ser avgiften till a-kassan som en extra skatt som kan höjas för att finansiera andra politiska åtgärder och att avgiften därmed inte har någon koppling till kostnaderna i försäkringen. Och i och med att man så tydligt ser a-kassan inte som en försäkring utan som en statlig intäktskälla är dess avgifter enligt regeringen att betrakta som en skatt. Då uppkommer frågan: hur motiverar man då att avgifterna mellan olika kassor skiljer sig åt så oerhört mycket. Anser regeringen att grupper med högre arbetslöshet har ett större ansvar att finansiera skattesänkningarna än andra, eller har ett större ansvar för att statens finanser är goda.
Det är inte bara politiken för arbetslöshetsförsäkringen som vacklar hit och dit. Regeringens och Borgs a-kasseretorik haltar om möjligt ännu mer. Och det värsta är att detta fullskaleexperiment håller på att rasera en av de viktigaste trygghetssystemen vi har i Sverige. Omdömet blir solklart. Hanteringen är oseriös.
Lämna en kommentar