Myten om låglönesamhällets fördelar

2008-11-22 om Arbetsmarknad, Välfärd av Roger Mörtvik
Etiketter: social rörlighet, usa

En del ekonomer och politiker verkar tro på allvar att ett samhälle utvecklas bättre om lönerna pressas nedåt, om facken försvagas, om trygghetsssystemen urholkas och när människor tvingas ta första bästa jobb när de blir arbetslösa. I en artikel på Aftonbladets debattsida idag försöker jag visa att detta inte har varit en uthålligt framkomlig väg för USA, utan att det snarare verkar vara en återvändsgränd.

Bloggaren Ekonomisten tvivlar på den vetenskapliga grunden för mitt resonemang om den låga röligheten uppåt i USA jämfört med i  USA.  Jag nöjer med med tre citat och källor:

”International comparison showed USA and Britain had the lowest social mobility. Norway has the greatest social mobility, followed by Denmark, Sweden Finland and Canada, with Germany between the two extremes, but still much more mobile than the USA and Britain.” (Intergenerational Mobility in Europe and North America, Jo Blanden, Paul Gregg and Stephen Machin, April 2005)

”Although Americans still think of their land as a place of exceptional opportunity — in contrast to class-bound Europe — the evidence suggests otherwise”  (David Wessel, The Wall Street Journal, May 13, 2005

”…Mobility is lower in the U.S. than in the U.K., where it is lower again compared to the Nordic countries”. Jäntti, Markus & Bratsberg,Bernt & Røed, Knut & Raaum, Oddbjørn & Naylor, Robin & Österbacka, Eva & Björklund, Anders & Eriksson, Tor, 2007. ”American exceptionalism in a new light : A comparison of intergenerational earnings mobility in the Nordic countries, the United Kingdom and the United States,”