Upp till bevis i hanteringen av den ekonomiska krisen Anders Borg

Etiketter: , , , , ,

Just nu kör den globala ekonomin med handbromsen på och Sverige drabbas i allt högre grad. Det visar allt fler bedömare och även TCO i en ny rapport som Roland Spånt och jag har skrivit.

Den extremt snabba spridningen av problemen och hastigheten i tvärniten är ett av globaliseringens nya ansikten. Samtidigt har krisen ändrat karaktär. Från början var det i huvudsak en fastighets- och finanskris, med snabbat fallande priser och brist på tillgängliga pengar. Nu består krisen i hög grad på att efterfrågan i ekonomin har tvärnitat.

Hushållens konsumtionsplaner inbegriper i allt mindre grad inköp av sådant som kan skjutas på framtiden. Investeringar som går att flytta fram blir framflyttade. Bristen på efterfrågan får i sin tur företagen att varsla och säga upp personal, vilket ytterligare spär på oron att få det sämre vilket fördjupar nedgången. I ett sådant läge blir en undermålig arbetslöshetsförsäkring ett sänke för ekonomin.

Allt talar i det här läget för att regeringen ska dra på full gas, öka hushållens framtidstro och tidigarelägga investeringar. Nu är det mer läge för traditionell Keynesiansk stimulanspolitik som ökar efterfrågan än det har varit på decennier. Förhoppningsvis inser regeringen det och sjösätter snart ett omfattande stimulanspaket trots att det svider i strukturreformssjälen. När lägre räntor inte räcker för att få fart på konsumtionen och investeringar är det bara aktiv finanspolitik som kan göra det.

Men det är inte självklart att regeringen är så klok. Det finns fortfarande gott om budgetnördar som tror att det alltid är rätt att hålla igen - att det alltid är fel att stimulera konjunkturen. Att stimulanser kostar pengar som någon måste betala.

Men de har helt fel. När ekonomin inte fungerar på grund av underutnyttjande och underkonsumtion, när folk hellre sparar än konsumerar, kommer statliga stimulanser som sätter fart på ekonomin att betala tillbaka sig rejält. I själva verket är passivitet det mest kostsamma av allt just nu. Det kommer att kosta högre arbetslöshet, lägre tillväxt, sämre skatteintäkter och försämrad välfärd.

Ändå kommer regeringen kanske att hävda att de skattesänkningar som har genomförs är tillräckliga, att åtgärder som gör att arbetslöshet kostar mer räcker. De riskerar i så fall att hamna väldigt snett. Allmänna skattesänkningar just nu riskerar att gå till sparande mer än till konsumtion. Mer av pengarna kommer att gå till att betala av på dyra huslån och skulder hellre än att konsumera.

Det bästa är att ge stimulanserna till de grupper som underkonsumerar mest - studenter, småbarnsföräldrar. När det gäller jobbeffekter har förmodligen offentliga investeringar störst effekt; infrastruktur, nya bostadsbyggen, miljösatsningar, vård, utbildning, omsorg.  Och nu vore det på sin plats att regeringen bet huvudet av skammen och återinförde en riktig arbetslöshetsförsäkring värdig en modern välfärdsstat.

Regeringen har en del att stå i om det ska hinnas med. Bäst att tjänstemännen på finansdepartementet får bra betalt för sin övertid den närmaste tiden.