Skräp in, skräp ut – om ”forskning” och falska profetior

Etiketter: anders forslund, forskning, IFAU

Jag blir riktigt beklämd när jag ser vad många svenska ekonomer på arbetsmarknadsområdet sysslar med. Tidigare har jag tillsammans med Roland Spånt och den amerikanska nationalekonomen David R Howell kritiserat Lars Calmfors för att kraftigt övertolka forskningen när det gäller effekterna av den sänkta ersättningen till arbetslösa. Den gången gjorde Calmfors misstaget att använda resultat i en studie från OECD om ett tänkt, teoretiskt genomsnittland som grund för att hävda att effekterna i Sverige skulle bli lika stora, trots att Sverige i den studie som refererades till tydligt pekades ut som ett av de länder där resultaten inte var lika sannolika.

Fler än Calmfors gör samma misstag. Man återanvänder samma studier för att i ett cirkelresonemang påvisa de resultat man från början utgått ifrån. Flera studier har t.ex. försökt visa på vilka effekter det så kallade jobbskatteavdraget har på sysselsättningen. Väldigt få, om ens någon, av studierna bygger på empiriska data och vad som faktiskt har inträffat. Istället är det ofta en tidig studie som återanvänts i andra studier, som gett liknande resultat därför att man använt samma antaganden, som sen sätts in som utgångspunkt i en ny modell och som till sist ger resultat som påminner om de man redan har matat in. På så sätt får forskarna sina egna uppfattningar och värderingar bekräftade som till synes vetenskapliga resultat - ofta utan att ifrågasätta om ingångsvärdena överhuvudtaget är relevanta.

Nu upprepas samma cirkelforskning av IFAU i ett försök att beskriva effekten av den försämrade a-kasseersättningen på den svenska jämviktsarbetslösheten. Anders Forslund har använt ett antal äldre studier och internationella jämförelser för att bestämma inom vilket intervall effekten ligger. Bland annat används den studie av Bassanini och Duval som vi i ovan nämnda kritik mot Calmfors visade inte går att använda för förutsägelser av resultaten i Sverige. De sammanvägda resultaten av Forslunds rapport blir inte förvånande att de tidigare studierna är riktiga då han efter att ha matat in resultaten från dem i sin modell kommer fram till liknande resultat… Inte särskilt förvånande! 

Resultatet av Forslunds studie blir då att regeringens försämringar i ersättningen till de arbetslösa har minskat jämviktsarbetslösheten med mellan 0,5 - 1,8 procentenheter. Att inte Forslund eller de övriga meriterade forskare som har granskat rapporten ens höjer på ögonbrynen över detta resultat är ytterst märkligt.  Med de starka effekterna av sänkt ersättning till de arbetslösa är det väldigt enkelt att för alltid råda bot på arbetslöshetsproblemet. Om regeringen halverar ersättningen till de arbetslösa skulle arbetslösheten enligt de beräkningarna i princip upphöra helt. Skulle man gå ett steg längre och avskaffa arbetslöshetsförsäkringen skulle vi enligt denna typ av forskning sannolikt få fler sysselsatta än vad det finns personer i Sverige. 

Dags att även ekonomerna på IFAU inser att de resultat man får ut aldrig är bättre än det man lägger in i modellen. 

Eller som man också kan säga - skräp in - skräp ut.

“Skattetrycket” och makten över språket

Etiketter: "skattetryck", makten över språket

Läser DN:s huvudledare om skatterna och slås över hur viktig makten över språket är.  Under lång tid har välfärdssamhällets kritiker velat skapa en negativ klang kring ordet skatt. Istället för att prata om “skattenivå” eller “skattekvot” som är mer korrekt, använder man konsekvent det felaktiga men negativt klingande uttrycket “skattetryck”. Ett skattetryck antyder att skatt är en belastning oavsett hur hög eller låg den är. Ledarartikeln utgår konskekvent från ordet skattetryck, antingen på grund av slarv och okunskap, eller för att ge bilden av att skatt är negativt.

Andra aktörer, som Svenskt Näringsliv, använder konskevent fel ord för att skapa en bild av hur jobbigt det är med höga skatter. Om man söker på deras hemsida får man 154 träffar på ordet “skattetryck” men bara 12 träffar på det korrekta uttrycket “skattekvot”.

Tyckte att det kunde vara kul att göra samma sökning på socialdemokraternas hemsida. Resultatet var inte så kul.  Hela 47 träffar på ordet skattetryck. Bara nio på “skattekvot”.

Uppenbarligen är det många som inte har förstått att om man vill vinna matchen om dagordningen måste man också vinna matchen om orden.

Svaga välfärdssystem bakom krisen

Etiketter: krisen, rothstein, välfärd

I en bra artikel på svd brännpunkt idag skriver statsvetaren Bo Rothstein om finanskrisen:

“Det intellektuella civilkuraget hos den stora kader nyliberala ekonomer och intellektuella det här handlar om imponerar inte. Var är de självkritiska analyserna av hur fel ni har tänkt? Jag skulle vilja gå ett steg längre och hävda att det kan vara så att den nuvarande krisen faktiskt kan ha orsakats av att USA saknar en generell och omfattande social- och välfärdspolitik av nordisk modell.”

Rothstein har rätt och hans budskap är viktigt. När krisen började var det i hög grad familjer med underbetalda jobb, dålig ekonomi och med obefintliga sociala skyddsnät som tvingades kasta in handduken. Då sa många ekonomer som jag träffade att det bara var en lite krusning på marknadsytan. Sen visade det sig att även medelklassfamiljer var tvungna att ställa in betalningarna när krisen förvärrades. Tyngda av att behöva betala allt mer för sjukvårdspremier, college och egen trygghet höll helt plötsligt inte den egna ekonomin. (Se t.ex. mitt tidigare inlägg om de ökande amerikanska sjukvårdspremierna)  

Hälften av alla de 1,6 miljoner amerikanska hushåll som beräknas gå i konkurs ett normalt år gör det pga att det inte kan betala sina sjukvårdsräkningar. Samtidigt gör det faktum att företagen och inte samhället står för de sociala kostnaderna att företag som har verkat ett tag blir allt mer tyngda av välfärdsåtaganden. Detta i sin tur gör att de har mycket svårare och dyrare att klara kriser av det här slaget, även om det finns flera fall där amerikanska löntagare t.o.m. har satt sina egna pensionsfonder som säkerhet för att företaget ska kunna överleva. Om detta kan man läsa mer i min bok “Turboekonomin”.

Den amerikanska välfärdsmodellen är inget att efterapa för världen. “The Washington Consensus” är om inte död så i alla fall allvarligt skadad. Hoppas att den inte repar sig allt för snabbt.

Har produktivitet blivit omodernt?

Etiketter: produktivitet, rådslag

Regeringen verkar tycka att produktiviteten är ett problem. Inte att den är rekordlåg just nu. Nej, det ses bara som en “bieffekt”av att det har skapats flera lågproduktiva jobb. Regeringen verkar snarare se ett problem i att produktivitetsökningen tidigare har varit så hög så att lågproduktiva jobb har slagits ut. Trots att högre produktivitet är en av de viktigaste komponenterna för bra tillväxt och högt välstånd verkar politiken utgå ifrån att det snarare är ett dilemma.

Läste sen igenom sossarnas välfärdsrådslags rapport “investera i vår välfärd”. Men inte heller där verkar produktivitet vara särskilt viktigt. Ökad produktivitet verkar inte vara ett sätt att skapa välstånd i den socialdemokratiska välfärdspolitiken heller, ordet omnämns en enda gång i dokumentet. Istället ska välfärden “räddas” genom att vi arbetar mer och längre, oavsett med vad eller hur produktivt. Det synsättet präglar också rådslagets väldigt snäva syn på utbildning; inte som något som får människor att växa, företag att öka sin produktivitet och samhället att utvecklas - utan väldigt snävt som enbart motiverat om det motsvaras av “nuvarande och kommande arbetskraftsbehov”.   

Regeringen tänker fel om jobben och tillväxten.  Socialdemokraternas välfärdsrådslag hamnar snett när det gäller välfärden och möjligheten att finansiera den. I båda fallen beror det på att man glömmer bort att hög produktivitet är nödvändigt för att klara av vårt framtida välstånd.

Förbjud blankning tillfälligt

Etiketter: blankning, finanskris

Finanskrisen är ingen vanlig höststorm som snabbt blåser över och följs av ett mjukt och skyddande snötäcke. Risken är stor att vi bara har sett början på en kris som kan hålla nere konjunkturen under flera år till. Uppenbarligen har det globala finansiella systemet stora brister och verkar sakna nödvändiga internationella standards, vilket gör att varje land försöker lösa sin egen kris utan att det samordna särskilt mycket.

Ett exempel är hur olika länder hanterar det som kallas blankning - dvs. att man i pincip säljer aktier man inte äger och spekulerar i att aktien har minskat i värde när man köper tillbaka dem. Ett flertal länder har infört tillfälliga förbud mot denna typ av spekulation för att det driver fram allt förstora kursförändringar.

Då blir det naturligt att spekulanternas blickar riktas mot sverige i jakt på svaga banker att driva ned kurserna i. När detta händer bli nedgången självuppfyllande och krisen förvärras. 

Swedbanks ordförande har därför helt rätt när han föreslår ett snabbt förbud mot blankning av bank- och finansaktier. Alternativet kommer att visa sig vara betydligt värre och mer kostsamt för Sverige.

Är TCO-medelklassen egoistisk?

Etiketter: medelklass, tco

Frågan ställs i den intressanta bloggen ett härta rött med anledning av regeringens budget och de skattesänkningar som gynnar TCO-grupperna. Svaret är nog: inte mer än andra, kanske t.o.m. mindre.

Om vi utgår ifrån en del undersökningar som vi har gjort framträder en bild av TCO-aren som…

• en välutbildad klassresenär med rötterna i arbetarklassen som ofta känner att utbildningsnivån och kraven i jobbet inte syns i lönekuvertet.
• en person som satsar på jobbet men upplever att stress, oro och ökande krav tär på livskvaliteten.
• en som tycker att det är samhällets ansvar att alla har en dräglig levnadsstandard, men dessutom anser att den som är flitig och duktig ska ha det bättre än andra.
• en som gillar marknadskrafter, valfrihet och individualism, men samtidigt bejakar den svenska skattefinansierade välfärdsmodellen.
• en solidarisk individualist som i allmänhet är emot att skatter ska sänkas om det går ut över välfärden
• en som upplever samhörighet med andra och som har relativt stort förtroende för hur saker och ting sköts i det här landet.
• en person som vill ha starka, gemensamt finansierad trygghetssystem, men som ogillar kravlösa bidrag.
• en som är ganska nöjd för egen del, men tror att förutsättningarna för att leva ett gott liv i allmänhet kommer att minska.
• en som oroas starkt över miljöhot, stress, att inte få livspusslet att gå ihop, att ekonomin inte bär vid sjukdom och arbetslöshet
• Men också en allt viktigare marginalväljare som kan sammanfattas som en “marknadsliberal välfärdskramare”.

Ur dessa utgångspunkter kan man med fog säga att regeringens budget saknar åtskilligt om målet är att göra medelklassen lyckligare. Pengar i den egna plånboken är uppenbarligen inte allt’ även om många gläds över de skattesänkningar som faktiskt gynnar utbildning och ansvarstagande. Ska man vinna medelklassen hjärtan måste man ta välfärdspolitiken på mycket större allvar och förstå den oro och stress som många känner - inte minst när ekonomin sviktar och jobben hotas.

Under- och överskattning

Etiketter: arbetslöshet, budgeten, ekonomin, utanförskap

Regeringen är mer positiva om ekonomin än många andra bedömare. Man underskattar konjunkturnedgången och överskattar de långsiktiga jobbeffekterna av utbudspolitiken. Åtgärderna som presenterades i budgeten räcker inte för att möta en lågkonjunktur. Risken är att nedgången i ekonomin blir allvarligare, arbetslösheten ökar ännu mer och att det verkliga utanförskapet förstärks. Det kanske blir så att just frågan om jobben och utanförskapet visar sig bli regeringens svagaste kort i valrörelsen 2010.

Borg, budgeten och a-kassefiaskot

Etiketter: a-kassan, anders borg, fiasko

Det börjar bli allt mer obegripligt vad regeringen gör och varför när det gäller arbetslöshetsförsäkringen.

“För att ytterligare stärka incitamenten att arbeta och för att bidra till finansiering av skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare ökas egenfinansieringen av utgifterna i arbetslöshetsförsäkringen med 10 miljarder kronor.” Så lät det när regeringen först presenterade de kraftigt höjda avgifter som sen fick fler än en halv miljon att lämna a-kassan. “Det var nödvändigt att göra höjningen för att säkra att vi hade överskott i en period med mycket stark tillväxt och risk för överhettning”, sa Anders Borg i ekot i går. “Det var nödvändigt att få stabilitet i de offentliga finanserna, därför höjde vi a-kasseavgiften”, säger Borg i P1 morgon idag.

Vi tar det en gång till: först skulle höjningen användas till att finansiera skattesänkningar, sen skulle det motverka överhettning, slutligen skulle det ge stabilitet i de offentliga finansierna. Det var inte lite som skulle åstadkommas genom denna överbeskattning av vanliga löntagare. Och säger inte Borg egentligen följande: Om vi bara skulle sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare utan att sen ta tillbaka pengarna genom högre a-kasseavgift skulle ju staten få in mindre pengar och det skulle inte vara bra för de offentliga finanserna, alltså måste skattesänkningens negativa effekter på statens finanser kompenseras genom höga a-kasseavgifter.

Intressant. Det verkar betyda att regeringen egentligen bara ser avgiften till a-kassan som en extra skatt som kan höjas för att finansiera andra politiska åtgärder och att avgiften därmed inte har någon koppling till kostnaderna i försäkringen. Och i och med att man så tydligt ser a-kassan inte som en försäkring utan som en statlig intäktskälla är dess avgifter enligt regeringen att betrakta som en skatt. Då uppkommer frågan: hur motiverar man då att avgifterna mellan olika kassor skiljer sig åt så oerhört mycket. Anser regeringen att grupper med högre arbetslöshet har ett större ansvar att finansiera skattesänkningarna än andra, eller har ett större ansvar för att statens finanser är goda.

Det är inte bara politiken för arbetslöshetsförsäkringen som vacklar hit och dit. Regeringens och Borgs a-kasseretorik haltar om möjligt ännu mer. Och det värsta är att detta fullskaleexperiment håller på att rasera en av de viktigaste trygghetssystemen vi har i Sverige. Omdömet blir solklart. Hanteringen är oseriös.

Att göra sand av guld

Etiketter: bubbla, finanskris, sand av guld

Nu hinner man knappt in i duschen på morgnarna innan man har sköljts över av gårdagens senaste finanskris. Jag tillhör i och för sig dem som under lång tid hävdat att läget är allvarligare än vad många andra bedömare har trott, så jag är inte överraskad. Jag tror också att det kommer att bli mycket värre innan det blir bättre.

Frågan är varför det har blivit så illa. Ja, inte är det på grund av att USA eller andra drabbade länder skulle ha en för stor offentlig sektor, eller för att finansmarknaden har varit för reglerad, på grund av omfattande trygghetssystem för löntagarna eller skapat av “oansvariga” fackföreningar som krävt för höga löner. Detta brukar annars felaktigt ofta anföras som skäl till olika ekonomiska kriser.

I själva verket har alla stora ekonomiska kriser de senaste decennierna varit finanskriser, skapade av ekonomiska bubblor som sen brister. Aktiekursbaserade incitamentprogram har snedvridit synen på vad som skapar värde, belönat fel saker som kursuppgång framför uthållig tillväxt. Tillgång till pengar är centralt för att skapa tillväxt och bygga framgångsrika företag. Men när kapitalet blir för improduktivt i en snabbt växande kedjebrevsekonomi kommer det till slut att braka samman när notorna ska börja betalas. Då blir guldet snabbt till sand.

Eller som ekonomen Paul Krugman har uttryckt det

” Vi har skapat system i företagen som ger starka incitament för dåligt uppförande”.

Finanskris och härdsmälta

Etiketter: finanskris, krisen, the guardian

Varje dag läser vi om hur ekonomer och finansexperter ser på den finansiella krisen. Men sällan hör vi mer oväntade kommentatorer. Brittiska The Gurdian har gjort ett undantag och intervjuat ett antal vänsterdebattörer om krisen.

Daniel Cohn-Bendit, en av de ledande i studentupproret 1968 säger bl.a.

“This financial crisis is for capitalist neo-liberals what Chernobyl was for the nuclear lobby. It’s a catastrophe.”

Jarvis Cocker, sångare:

“It had gone too far: I think most people can understand capitalism when it’s about companies that make real products, but when it’s about organisations that just make money … that’s abstract capitalism, it’s beyond most ordinary people…”

Salma Yaqoob, rådgivare city of Birmingham:

“When the markets were being treated as gods, we were always being promised that there’d be a trickle-down of prosperity. But all that’s trickled down has been a greed-is-good philosophy”.

Ken Livingstone, f,d borgmästare i London:

“…the mistake a lot of politicians have made is to think that because the market was good at that, it could be good at everything: it could train workers, create infrastructure, protect the environment, regulate itself. Quite obviously, it can’t.”

Michel Onfray, filosof:

“Is this the end of capitalism? Absolutely not. The key feature of capitalism is that it’s malleable. It has been through antiquity, feudalism, the industrial era, it has worn the guise of fascism and now it’s wedding itself to the ecology cause. After this latest event, it will take on a new form. It is indestructible and works like the Hydra of Lerne, cut off one head and another grows in its place. Is this the end of society’s obsession with money and credit? Not at all.”

Och så fortsätter det i en väldigt läsvärd artikel. 

Tjernobyl må ha varit en enorm motgång för kärnkraftslobbyn, men idag står sig kärnkraften förmodligen starkare i opinionen än någonsin. Den globala kapitalismen må ha råkat i kraftig motvind, men det är knappast en återvändsgränd. Det finns heller inget att glädjas åt över detta marknadens misslyckande. I slutändan är det alltid vanliga löntagare som drabbas när ekonomin krisar.