Roger Mörtvik

Hur jobbskatteavdraget skapar jobb

Lyssnade på telefonväkteriet i P1 med Anders Borg i måndags om budgeten. Han hade märkligt svårt att förklara hur jobbskatteavdraget skulle skapa fler jobb och varför det var en bra åtgärd att genomföra med massarbetslöshet. Svaret levererade istället Lars Calmfors i studio 1 idag (alltså den 22 september).

Den viktigaste mekanismen som förklarar att jobbskatteavdaget ska ge fler jobb är enligt Calmfors väldigt tydlig: ”Den viktigaste effekten är att den gör att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulla göra och att det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven.” ”…Lönerna kommer att utvecklas i långsammare takt…” sa han vidare.

Lägger man till detta att även försämringen av a-kassan och rekordhöjningen av a-kasseavgiften ska ge fler jobb enligt exakt samma mekanism, blir jobbpolitikens innersta syfte tydlig. Jobben ska skapas genom att de som är arbetslösa ska sänka sina löneanspråk – det som ekonomer kallar för reservationslönen – och genom att facken ska tuktas så att de inte förmår höja lönerna i högkonjunktur och inte orkar stå emot i lågkonjunktur.

Det är bra att åtminstone Lars Calmfors gör detta tydligt. Problemet är bara att hela idén vilar på en betänkligt lös vetenskaplig grund. De ekonomer som förespråkar denna metod hänvisar ofta till gamla studier från hur effekterna har blivit i Storbritannien eller USA – ofta med sekelgamla studier som grund. Och utan att ifrågasätta om det överhuvudtaget är rimligt att rakt av översätta effekter av studier i länder med diametralt olika samhällssystem och arbetsmarknadsmodeller. Och då har man heller inte tagit hänsyn till att de nordiska länder som har gjort det motsatta till det som ekonomerna har rekommenderat har lyckats bättre än de länder som följt rekommendationerna.

Det finns dock ekonomer som ifrågasätter om det är rimligt att göra policyrekommendationer utifrån forskning som skett i länder med helt annorlunda institutionella system. Och sådana som med tung argument ifrågasätter de studier som rekommendationerna vilar på.

Det går helt enkelt inte att isolera effektern av en policyförändring utan att se hur den också i sin tur påverkar andra faktorer, som t.ex. graden av samordnade löneförhandlingar, parternas ansvar, utbildningspremie, produktiviteten i arbetslivet etc. Forskningen ger helt enkelt inga belägg för att det som har haft effekt i USA på 70-talet för vissa grupper av yrkesverksamma också har samma effekt i Sverige på 2000-talet.

  • http://www.alba.nu/motvallsbloggen/ Kerstin

    Jag är tvärsäker på att det bara finns ett skäl för arbetsgivare och företag att anställa folk, att det går att sälja företagets produkter. Företagen anställer aldrig folk som ren välgörenhet. I varje fall har jag aldrig sett något sådant.
    De torde inte kunna sälja mer, statistiskt sett, om folk får mindre pengar att köpa deras produkter för, vilket det får med lägre löner.

  • lasse

    Av jobbskattesänkning går det mesta till de som redan tjänar mer än de konsumerar, en mindre del till de som i princip konsumerar det mesta av tillgänglig köpkraft. Om nu Borgs teori skulle håll förmodar jag att den förväntade pressen på lönerna blir störst i den senare delen. Det torde förta en hel del av den konsumtionsstimulans som skulle kunna ske där.
    .
    Man kan väl anta att iden med lönesänkningen är att det skall innebära sänkta priser, att den relativt sänkta lönen skall slå igenom på varorna och tjänsternas pris och det skall öka efterfrågan. Annars finns det ju ingen anledning att anställa fler. Om marginalen ökar med sänkt lön är det inte alls säkert att man sänker priset och försöker öka volymen det kan vara ett osäkert företag jämfört med att var nöjd med en högre vinst, det beror förstås på vilken marknad det är fråga om det finns aggressiva konkurrenter som pressar ner priset ock om efterfrågan finns där. Det verkar vara ett komplicerat och långsökt sätt att försöka öka produktionsvolymen och behovet av arbetskraft. ”Bieffekten” är troligen att klyftorna ökar och de i det övre skiktet får ökad välfärd på bekostnad av de många, det kanske blir den enda effekten, så Borgs idéer kan bli framgångsrika om man har rätt perspektiv.
    .
    Man frågar sig hur det summerar om den relativa köpkraften försämras hos de som skall öka utbudet av arbetskraft och hos de som har/får jobb lönerna pressas, kommer priserna att sjunka mer än detta så efterfrågan ökar. Med den stora andel av ekonomin som exportsektorn har varit och stora exportöverskott verkar det inte som konkurrenskraften brustit, dessutom är väl lönerna det dominerande i kostnaderna hos många stora exportföretag. Och om lönerna pressas och man lyckas hålla nere kronan vs euron är det nästan fråga om ren beggar-thy-neighbor, och den största handeln är inom EU kan det vara bra för EU helheten det borde ligga allas intresse att hela EU lyfter.

  • James

    Hur i h-e kan Calmfors behandlas som ”neutral” kommentator i dessa frågor? Han är först och främst högerideolog. Han tar inte upp en enda ekonomisk invändning mot lönesänkarstrategin trots att det finns många, vilket Mörtvik här illustrerar. Därtill finns rättviseinvändningar. En professionell ekonom ska veta gränserna för sitt ekonomiska resonemang. Även om jobbtillväxten skulle maximeras av Calmfors våta lönesänkardröm så är det ändå inte nödvändigtvis så att den kan försvaras. Kostnaderna på kort sikt kan bli för stora och för orättvisa. Det är en ideologisk fråga som Calmfors borde avstå från att uttala sig om alternativt tydligt deklarera att hans uttalande i den frågan sker i egenskap av högerpolitisk övertygad amatörfilosof, inte ekonom.

  • Roger

    Svar till Kerstin, Lasse och James:

    1. Man kan välja en ”uppifrån och ned-ekonomi” där jobben ska komma till genom att lönerna sänks, den offentliga sektorn krymper och pressen på sjuka och arbetslösa ökar att ta första bästa jobb. Då kan man nog skapa jobb – väldigt många jobb t.o.m – eftersom många kommer att behöva flera jobb för att få ekonomin att gå ihop. Effekten blir dock en sämre fungerande ekonomi, lägre produktivitet och stora sociala klyftor.

    2. Man också välja en ”nedifrån och upp ekonomi” där jobben kommer genom att människor får kunskap, utbildning, löner som går att leva på och social trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Då skapar man lika många – men bättre -jobb med löner som går att leva på, högre produktivitet och ett samhälle som håller ihop med små sociala klyftor. En sådan ekonomi kräver ok att vi är beredda att betala högre skatt för att alla ska få utbildning och trygghet t.ex.

    Vägvalet är för mig enkelt.

    3. När det gäller Calmfors är han en väldigt seriös forskare – men som jag ser det fast i förenklade och föråldrade teorier om hur ekonomin fungerar bäst. Det märkligaste är väl att han som en av de främsta idégivarna till regeringens politik är den som oftast av media lyfts fram som utvärderare och kommentator till den samma. Det är väl som att konsultera arkitekten när det nybyggda huset lutar och håller på att rasa och svaret blir att enligt teorin bygger man hus bäst på det sättet.

  • lasse

    USA brukar väl ofta användas som exempel på det förstnämnda fallet men de brukar väl också generellt ha en betydligt mer expansiv ekonomiisk politik än vad överskottsmålens och budgettakens Sverige brukar ha. Jag förmodar att produktiviteten inte slaviskt anpassar sig till arbetskraftsutbudet, i den fattiga delen av världen finns det inte något som håller löner på någon anständig nivå där ör arbetslösheten och undersysselsättningen i allmänhet stor.

    Även i det omreglerade Taxi torde det finnas en nedre gräns för hur långt produktiviteten kan sjunka, dvs att fullt friska arbetsföra människor sitter sysslolösa i taxiköer stora delar av den tiden de ”arbetar”.

    USA brukar ju alltid vara exemplet, Elizabeth Warren som verkar ha blivit lite populär som boss och folkets representant i ”Congressional Oversight Panel” som skall övervaka skattebetalarnas stöd till den finansiella sektorn har en utmärkt genomgång av vad som faktiskt hänt hos medelamerikanen den senasste generationen:

    The Coming Collapse of the Middle Class

    Elizabeth Warren Explains the Financial Mess in Terms Anyone Can Understand!

  • james

    Roger: Jag håller med – jag gör samma vägval som du där.

    Jag tycker att något borde göras för att uppmärksamma det märkliga sätt Calmfors hela tiden släpps fram och ”ramas in” av medierna på – okritiskt och som om han var en neutral tredje part när han i själva verket så ofta har högerideologiska ärenden. Det vore intressant att läsa ett reportage e dyl med en genomgång av hans mediauttalanden senaste åren. Vad är ekonomiska resp. politiska uttalanden? Har han lyft fram oenigheter inom den ekonomiska disciplinen på ett rimligt vis eller bara gett ett ensidigt perspektiv som passar hans egna politiska syften? Och så vidare.

  • http://mattiaskarlberg.se Mattias

    Du glömde nämna något av det viktigaste som Calmfors sa – nämligen det att nettolönen INTE blir lägre. Trots allt så är det nettolönen som är intressant för ”vanligt folk”. Illa att sortera ut kärnen i ett budskap för att det skall passa dina syften.

  • Roger

    Nej mattisa, jag glömde inte – jag valde att inte skriva det eftersom jag inte tror att det är sant. Tanken är att den låg a-kassan och jobbskatteavdraget ska leda til latt man accepterar sänkt lön för ett nytt jobb. Pressen nedåt på lönen är dock extrem. En person som tjänar 27 000 i månaden får den första månaden som arbetslös drygt 10 000 kronor efter skatt. Pressen att ta ett jobb som ligger långt under det som man har haft är enormt stor – och nyare forskning visar också att det är effekten av den dåliga a-kassan. Man tvingas i hög grad tillen negativ karriärutveckling med lägre lön.

    Det ska till en sjujäkla skattesänkning för att kompensera för att man tvingas gå ned tusentals kronor i lön för att få jobb. Så sorry, köper inte det resonemanget ett dugg.

  • Pingback: Ökade klyftor – inget olycksfall i arbetet « Ett hjärta RÖTT

  • Kristján

    ”Du glömde nämna något av det viktigaste som Calmfors sa – nämligen det att nettolönen INTE blir lägre”, skriver du, Mattias.
    Förvånad på det förenklade resonemanget.
    Jo lägre den offentliga sektorns skatteintäkter är desto mindre service ger denna eller desto högre avgifter tar den för sin service. Så då man talar om nettolön bör man i rättvisans namn, från bruttolönen dra både skatter och kostnader för offentlig service.

  • Pingback: Borgs fanclub buar…. « Ett hjärta RÖTT

  • Pingback: Postmaterialismens tidevarv « strötankar och sentenser

  • Pingback: Jobbskatteavdragets välsignelse är en bluff « Ett hjärta RÖTT

  • Pingback: Ska Rysk Maffia skapa Jobben åt Anders Borg? | Nemokrati

  • Pingback: >ANALYS: Jobbskatteavdraget eller hur man håller nere reservationslönerna – hur avdraget egentligen fungerar | viharraknatpadethar.se

  • Pingback: Bårbudget – (M)assarbetslöshetslinjen ligger fast | Nemokrati

  • Pingback: Fler låglönejobb = högre arbetslöshet? | Vi Har Räknat På Det Här | viharraknatpadethar.se