Av jobbskattesänkning går det mesta till de som redan tjänar mer än de konsumerar, en mindre del till de som i princip konsumerar det mesta av tillgänglig köpkraft. Om nu Borgs teori skulle håll förmodar jag att den förväntade pressen på lönerna blir störst i den senare delen. Det torde förta en hel del av den konsumtionsstimulans som skulle kunna ske där.
.
Man kan väl anta att iden med lönesänkningen är att det skall innebära sänkta priser, att den relativt sänkta lönen skall slå igenom på varorna och tjänsternas pris och det skall öka efterfrågan. Annars finns det ju ingen anledning att anställa fler. Om marginalen ökar med sänkt lön är det inte alls säkert att man sänker priset och försöker öka volymen det kan vara ett osäkert företag jämfört med att var nöjd med en högre vinst, det beror förstås på vilken marknad det är fråga om det finns aggressiva konkurrenter som pressar ner priset ock om efterfrågan finns där. Det verkar vara ett komplicerat och långsökt sätt att försöka öka produktionsvolymen och behovet av arbetskraft. ”Bieffekten” är troligen att klyftorna ökar och de i det övre skiktet får ökad välfärd på bekostnad av de många, det kanske blir den enda effekten, så Borgs idéer kan bli framgångsrika om man har rätt perspektiv.
.
Man frågar sig hur det summerar om den relativa köpkraften försämras hos de som skall öka utbudet av arbetskraft och hos de som har/får jobb lönerna pressas, kommer priserna att sjunka mer än detta så efterfrågan ökar. Med den stora andel av ekonomin som exportsektorn har varit och stora exportöverskott verkar det inte som konkurrenskraften brustit, dessutom är väl lönerna det dominerande i kostnaderna hos många stora exportföretag. Och om lönerna pressas och man lyckas hålla nere kronan vs euron är det nästan fråga om ren beggar-thy-neighbor, och den största handeln är inom EU kan det vara bra för EU helheten det borde ligga allas intresse att hela EU lyfter.

Svar till Kerstin, Lasse och James:

1. Man kan välja en “uppifrån och ned-ekonomi” där jobben ska komma till genom att lönerna sänks, den offentliga sektorn krymper och pressen på sjuka och arbetslösa ökar att ta första bästa jobb. Då kan man nog skapa jobb - väldigt många jobb t.o.m - eftersom många kommer att behöva flera jobb för att få ekonomin att gå ihop. Effekten blir dock en sämre fungerande ekonomi, lägre produktivitet och stora sociala klyftor.

2. Man också välja en “nedifrån och upp ekonomi” där jobben kommer genom att människor får kunskap, utbildning, löner som går att leva på och social trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Då skapar man lika många - men bättre -jobb med löner som går att leva på, högre produktivitet och ett samhälle som håller ihop med små sociala klyftor. En sådan ekonomi kräver ok att vi är beredda att betala högre skatt för att alla ska få utbildning och trygghet t.ex.

Vägvalet är för mig enkelt.

3. När det gäller Calmfors är han en väldigt seriös forskare - men som jag ser det fast i förenklade och föråldrade teorier om hur ekonomin fungerar bäst. Det märkligaste är väl att han som en av de främsta idégivarna till regeringens politik är den som oftast av media lyfts fram som utvärderare och kommentator till den samma. Det är väl som att konsultera arkitekten när det nybyggda huset lutar och håller på att rasa och svaret blir att enligt teorin bygger man hus bäst på det sättet.

Roger: Jag håller med - jag gör samma vägval som du där.

Jag tycker att något borde göras för att uppmärksamma det märkliga sätt Calmfors hela tiden släpps fram och “ramas in” av medierna på - okritiskt och som om han var en neutral tredje part när han i själva verket så ofta har högerideologiska ärenden. Det vore intressant att läsa ett reportage e dyl med en genomgång av hans mediauttalanden senaste åren. Vad är ekonomiska resp. politiska uttalanden? Har han lyft fram oenigheter inom den ekonomiska disciplinen på ett rimligt vis eller bara gett ett ensidigt perspektiv som passar hans egna politiska syften? Och så vidare.

Nej mattisa, jag glömde inte - jag valde att inte skriva det eftersom jag inte tror att det är sant. Tanken är att den låg a-kassan och jobbskatteavdraget ska leda til latt man accepterar sänkt lön för ett nytt jobb. Pressen nedåt på lönen är dock extrem. En person som tjänar 27 000 i månaden får den första månaden som arbetslös drygt 10 000 kronor efter skatt. Pressen att ta ett jobb som ligger långt under det som man har haft är enormt stor - och nyare forskning visar också att det är effekten av den dåliga a-kassan. Man tvingas i hög grad tillen negativ karriärutveckling med lägre lön.

Det ska till en sjujäkla skattesänkning för att kompensera för att man tvingas gå ned tusentals kronor i lön för att få jobb. Så sorry, köper inte det resonemanget ett dugg.

“Du glömde nämna något av det viktigaste som Calmfors sa - nämligen det att nettolönen INTE blir lägre”, skriver du, Mattias.
Förvånad på det förenklade resonemanget.
Jo lägre den offentliga sektorns skatteintäkter är desto mindre service ger denna eller desto högre avgifter tar den för sin service. Så då man talar om nettolön bör man i rättvisans namn, från bruttolönen dra både skatter och kostnader för offentlig service.