Saab, näringspolitik och hushållsnära tjänster

Etiketter: industripolitik, kris, regeringen, SAAB

Regeringen och näringsminister Maud Olofsson har varit ganska kallsinniga till svensk bilindustri. “Staten ska inte stötta näringsverksamhet och företag” har det hetat. Saab har ingen framtid har det egentliga beskedet tidigt varit. Det går inte att komma ifrån att regeringens passivitet har försvagat Saab.

Nu är det för sent att reparera skadan. Regeringen bär ett visst ansvar för att det har gått så illa. Men jag förstår kanske logiken i regeringens politik och vart man har tänkt sig att alla tusentals anställda i bilindustrin ska ta vägen.

Det är uppenbarligen rätt att subventionera den hushållsnära sektorn men inte att stötta bilindustrin. Tanken kanske är att alla som nu förlorar jobbet ska börja städa hos varandra - men nu med statligt stöd.

Nu krävs inte bara kraftfulla stöd till alla som förlorar jobbet och till Trollhättan - nu måste regeringen börja föra en politik för kvalificerade jobb och inte bara för lägre löner.  

 dn1, dn2, dn3. dn4, ab1, ab2, ab3. ab4

Karl-Bertil Jonssons återkomst

Etiketter: jul, karl-bertil jonsson, sjukförsäkringen, välfärd

De senaste dagarna har jag hört många berättelser om sjukskrivna, flera av dem småbarnsföräldrar, som inte vet vad de kommer att ha för inkomst efter jul. Flera har beskrivit en situation där de knappt vet om de kan bo kvar, där kyrkan och socialkontoret är de instanser om eventuellt träder in.

Julfirande och julklappar är det knappast tal om för den som tvingats leva på begränsad sjukersättning under lång tid - och nu dessutom inte ens vet när nästa utbetalning kommer.

När regeringen sviktar i värnandet av välfärdssystemen får Karl-Bertil Jonsson en förnyad aktualitet.

Problem kvarstår med nya sjukförsäkringen

Etiketter: arbetsförmedlingen, försäkringskassan, sjukförsäkringen

Under en lång följd av år efter 90-talskrisen ökade den svenska sjukfrånvaron dramatiskt. Från att inga ansvariga politiker tog detta på allvar började en mängd utredningar att föreslå åtgärder på rad under tidigt 2000-tal. Ohälsotalen började gå ned från 2003 men är fortfarande ett omfattande samhällsproblem.

Regeringens ambition att minska ohälsotalen och pröva arbetsförmågan hårdare hos de personer som hade olika typer av sjukersättning är därför i grunden lovvärd. Men från ambition till praktiskt genomförande gick det väldigt snett.

Det finns tre viktiga skäl till det misslyckandet med sjukförsäkringen:

1. Regeringens övertygelse om att det räcker med att sätta press på de sjuka och införa skarpa tidsgränser, i princip oavsett sjukdomshistorik. Kompletterande satsningar på medicinsk och arbetsplatsförlagd rehabilitering har inte prioriterats.

2. Beslutsunderlagen har varit ofullständiga och skyndats fram till priset av stora kvalitetsbrister. Svåra avvägningar och förändringar som berör väldigt många sjuka, men också anställda på Försäkringskassan, har skyndats fram utan konsekvensanalyser.

3. Man har inte brytt sig om utomstående experters varningar och remissinstansernas allvarliga invändningar och kritik. Istället har de som kritiserat de tuffa tidsgränserna och den hårda bedömningen av arbetsförmåga negligerats.

Regeringen avsåg nog aldrig att förslagen skulle få så allvarliga konsekvenser, men borde ha lyssnat på alla som förde fram kritik och inte bara avfärdat alla som särintressen.

Problemet är nu att de föreslagna förändringarna inte löser alla andra problem som bl.a. TCO har pekat på. Risken är att våren kommer att kantas av nya “tänkte-inte-på-det-heller” konsekvenser. Detta risker att leda till ökad rättsosäkerhet för den enskilda som drabbas och sämre förutsättningar at göra ett bra jobb för anställda på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Länk till artikel av Roger Mörtvik om detta på makthavare.se

Vår tids utmaningar kräver att vi förnyar vårt sätt att beräkna tillväxt

Etiketter:

 ”Vi är på väg in i historiens största projekt för sam­hällsombyggnad. Om 40 år ska nio miljarder människor försörjas med utbildning, energi, mat, bostäder, kultur, transporter, underhållning, ­rättigheter och rättvisa. De ska leva i dynamisk balans med naturen. Sitt hopp har de att sätta till teknologisk ­innovation och vår förmåga att bygga om världen.”, så skriver Bo Ekman och Carl Mossfeldt på Dagens Industris debattsida. 

Om den nödvändiga omvandlingen ska lyckas måste vi nog hitta bättre sätt att räkna våra framsteg när de gäller välstånd och tillväxt.

De flesta är överens om att ekonomisk tillväxt också ger möjlighet till bättre välfärd. Men tyvärr blandar många ekonomer samman tillväxt och välstånd. I många länder ger tillväxten bara välstånd till fåtalet. I vissa fall är det som skapar tillväxt det samma som genererar förlust av välstånd. I en del fall är det som gör oss rikare nu samma fenomen som hotar vår miljö och vårt klimat senare. 

Om vi ska klara av den resa som Ekman och Mossfeldt föreskriver behöver vi bättre verktyg för att mäta tillväxt och tillväxtens långsiktiga effekter. 

Få har uttryckt det så klarsynt som Robert Kennedy i ett tal 1968 när han sa att:

“Our GDP counts air pollution and cigarette advertising, and ambulances to clear our highways of carnage. It counts special locks for our doors and the jails for the people who break them……And the television programs which glorify violence in order to sell toys to our children. Yet the gross national product does not allow for the health of our children, the quality of their education or the joy of their play. It does not include the beauty of our poetry or the strength of our marriages, the intelligence of our public debate or the integrity of our public officials…  It measures… everything in short, except that which makes life worthwhile…”

I rapporten “Measurement of Economic Performance and Social Progress” presenterade nyligen de världskända forskarna Joseph E. Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi behovet av ett nytt synsätt på ekonomisk utveckling.

Man pekar bl.a. på att det traditionellt använda BNP-måttet inte kan användas för att förklara hur väl människors gynnas av ekonomisk utveckling, t.ex. när tillväxten ger stora ekonomiska klyftor. Trots hög tillväxt i ett land kan många faktiskt få det sämre än tidigare. Tillväxt kan inte heller användas som måttstock på välbefinnande. Om vi t.ex. har fastnat i en trafikkö på väg hem från jobbet försämrar det vår livskvalitet, men ökar tillfälligt tillväxten genom att det ökar konsumtionen av bensin, skriver de. Om vi dessutom vill att ekonomin ska vara klimatmässigt uthållig är BNP ensamt inget bra mått då det varken tar hänsyn till nedsmutsning eller klimatpåverkan.

Vad vi mäter spelar roll för vad vi gör. Och så länge vi inte mäter uthålligt värdeskapande tillväxt och tar hänsyn till tillväxtens eventuella ekologiska och sociala kostnader är risken stor för att vi kommer att göra fel saker och inte klara av den omställning som vår tids utmaningar kräver.

Den vetenskapliga grunden för regeringens förändringar av sjukförsäkringen

Etiketter: beprövad erfarenhet, sjukförsäkring, vetenskap

Jag letade och letade efter vetenskapliga argument, men kunde inte hitta något.

Sökte då efter om det fanns någon beprövad erfarenhet, men tyvärr…

Stödet för det pinsamma hastverket får sökas på annat håll.