PowerPointpolitik mot krisen

Etiketter: arbetslösheten, krisen, regeringen

Regeringen för just nu en krispolitik som ser bra ut i PowerPoint - men inte i Excel. Retoriskt och layoutmässigt snygga formuleringar, men så fort man börjar räkna på effekten spricker kalkylen. 

Bara produktionsförlusten av krisen genom det massiva BNP-tappet rör sig om över 200 miljarder kronor under 2009-2010. Lägger vi sen till kostnaderna för samhället i form av permanent utslagning från arbetslivet av tusentals personer, försämrad välfärd i kommunerna som följd av minskade skatteintäkter, minskat arbetsutbud under flera år efter krisen, konkurrenskraftiga företag i konkurs p.g.a. för låg efterfrågan och ökad ohälsa och stress i allt mer slimmade verksamheter, blir Excelkalkylen allt annat än positiv läsning för Finansministern. 

Med nuvarande passiva ekonomiska politik riskerar vi att om två år ha omkring 500 000 människor i arbetslöshet, många av dem riskerar ett långvarigt utanförskap. 

Riksbanken har gjort ett bra jobb och reagerat snabbt och resolut. Lågräntepolitiken har räddat tiotusentals jobb i Sverige. Även den flytande kronkursen har bidragit till att rädda jobb från utslagning. Nu återstår att även regeringen agerar.   

Långvarig arbetslöshet är socialt och ekonomiskt nedbrytande med kraftigt negativa effekter på välfärd och hälsa. De som är arbetslösa måste dock få sin försörjning antingen via arbetslöshetsförsäkringen eller som försörjningsstöd av samhället. En passiv krispolitik gör inte bara att de offentliga utgifterna för arbetslösheten ökar kraftigt, det leder också till att skatteinkomsterna faller snabbt. Ju sämre ersättningen är till de arbetslösa, desto snabbare leder en ökande arbetslöshet till minskad efterfrågan och lägre skatteintäkter. Arbetslöshet skapar därför i sig ny arbetslöshet. 

Det går inte att trovärdigt hävda att det är en besparing för samhället att låta arbetslösheten skena iväg. I själva verket gör den skenande arbetslösheten att budgetunderskotten ökar samtidigt som vi riskerar att landets konkurrenskraft försämras. 

Mot denna hållning står t.ex. TCO:s program som till viktiga delar numera också stöds av regeringens eget finanspolitiska råd. Vårt alternativ är att exempelvis genom satsningar på kommunsektorn, förbättrad a-kassa, breda investeringsprogram och stora utbildningsinsatser både kraftigt minska arbetslösheten, hindra permanent utslagning och göra de arbetslösa mer kompetenta att möta den ekonomiska uppgången när den kommer. Detta är förslag som kostar staten miljardbelopp i investeringar, men som redan efter några år ger vida bättre budgetutfall genom högre sysselsättningsgrad och en mer kompetent arbetskraft som leder till högre tillväxt och minskat reellt utanförskap. 

Valet i dag står inte mellan större eller mindre budgetunderskott utan mellan underskott som uppstår genom investeringar i människor och produktion eller underskott som uppstår genom en allt för passiv finanspolitik.

Eva Thalen Finnés blogg, DN1, SvD1

En överförsiktig finanspolitik är oansvarigt

Etiketter: borg, krisen

Anders Borg har börjat blogga och hans första inlägg är så långt att det nästan är en finansplan i sammanfattning. Det Borg skriver är intressant, men jag tycker att han har helt fel i sak. 

Finanspolitiken ska dämpa effekterna av den djupa krisen genom att stimulera efterfrågan i ekonomin. När Finanspolitiska rådet nyligen presenterade sina förslag till en mer expansiv finanspolitik var ett tydligt besked att riskerna av att göra för lite är väsentligt större än riskerna av att just nu göra för mycket. 

Det räcker inte att som Anders Borg gör i sitt inlägg hänvisa till de starka svenska automatiska stabilisatorerna - de är inte längre så starka som han gör gällande. Inte minst den av regeringen urholkade a-kassan har bidragit till detta. 

Det är förvånande att läsa att regeringen bedömer att satsningar på kommunerna är så effektiva och viktiga (vilket de är) men att man ändå inte föreslår några medel för innevarande år då uppsägningar pågår och planeras för fullt för att kommunernas skatteintäkter inte räcker. 

IMF med flera har visat att finanskriser är extra svåra kriser att återhämta sig ifrån. Ännu svårare om de är så globalt synkroniserade som denna därför att det inte finns någon draghjälp utifrån. Man visar också att stimulanspolitik har effekt. Och bäst långsiktig effekt i länder med så goda statsfinanser som Sverige. 

Sverige kommer att ta sig ur krisen i princip oavsett vad Anders Borg och regeringen hittar på. Det vi gör nu avgör hur väl vi kommer ur krisen. Men dessvärre verkar Anders Borg dra slutsatsen att vi kommer bäst ur krisen om vi gör så lite som möjligt. 

Att göra sparsamhet med statens pengar till en så extrem dygd som Borg gör, låter kanske betryggande, men i en kris som är “mer exceptionell än vad vi kanske någonsin har upplevt tidigare” som Borg själv säger, riskerar det att bli en kontraproduktiv strategi. 

Om Borg tänker fortsätta att spara sig ur denna exceptionella efterfrågekris kommer slutnotan i form av långsiktiga kostnader för arbetslöshet, minskad sysselsättning, minskande skatteintäkter och låg tillväxt att bli det som verkligen äter upp välfärdens finansiering.

DN, SvD

Med för låga löneökningar förlänger vi krisen

Etiketter: krisen, lönebildningen, ungdomslönerna

Är lägre löner vägen ut ur krisen? Svaret är nej, det skulle sannolikt förvärra läget ytterligare och skjuta fram vändningen i ekonomin. 

Den försämrade a-kassan har försvagat de fackliga organisationerna. On nu bidrar den allvarliga ekonomiska krisen till att arbetsgivarna försöker flytta fram sina positioner. Utspelet på DN-debatt idag är ett tydligt uttryck för detta: krav på frysta löner, låga ungdomslöner, mer arbetsgivarinflytande över arbetstid och arbetsrätt kommer som ett brev på posten i kristider. Krisen och den svaga a-kassan i kombination samspelar för att pressa tillbaka lönerna. 

Om ni nu trodde att detta var en slump är det fel. Det är en medveten strategi från regeringen att arbetslöshet ska pressa ned lönerna - och att försämringen av a-kassan ska bidra till detta. Och ju högre arbetslösheten blir, desto starkare blir lönepressen.

I Finansplanen 2007 säger regeringen att: “De förändringar i finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen som infördes 2007 förbättrade incitamenten till återhållsamhet i lönebildningen. 2008 skriver man ” Regeringen avser att ytterligare stärka drivkrafterna för fackförbund att vara ansvarsfulla i löneförhandlingarna” Vidare sägs att “Kostnader som är förknippade med höga löneökningar som leder till högre arbetslöshet… måste bli tydligare…”

Att dessa ambitioner och samband inte uttalats ännu tydligare kritiserades av ekonomiprofessorn Lars Calmfors som innan valet sa “De borgerliga vill sänka bidragen till arbetslösa, men nämner inte att detta också skulle driva ner de lägsta lönerna”. 

Det är lätt att få för sig att den svenska ekonomins problem skulle vara för höga löneökningar eller för lite flexibilitet i lönerna. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Lönebildningen har fungerat utmärkt och bidragit till att sänka jämviktsarbetslösheten betydligt. Krisen orsakas istället av ett massivt efterfrågebortfall. Vändningen är beroende av att vi kan hålla uppe efterfrågan i den inhemska ekonomin. 

Att nu driva på en utveckling där löneökningarna blir för låga och där ungdomslönerna sänks kraftigt är en farlig väg att gå. Det försämrar omställningen  av ekonomin, det förstärker efterfrågekrisen och det premierar en utveckling av lågproduktiva jobb på bekostnad av fler värdeskapande jobb. Det är kort och gott förslag som skulle försämra den ekonomiska tillväxten i Sverige.

svd

Passiviteten förvärrar krisen

Etiketter: a-kassan, krisen, regeringen

SCB visar att sysselsättningen har fallit snabbt. Går det illa kan vi stå inför en långvarig masslakt av jobb och en mycket långsam återhämtning av arbetsmarknaden. I det läget blir effekterna av den raserade a-kassan allt mer tydliga. Knappt var femte arbetslös får ut de utlovade 80 procenten av tidigare inkomst. Allt fler tvingas därför trygghetsspara Sverige allt djupare in i krisen. Den svaga a-kassan leder dessutom till en ökad press nedåt på lönerna som ytterligare förvärrar krisen.

Regeringen verkar tro att det faktum att privata hushålls lånade pengar bidrog till att blåsa upp den bubbla som brast när krisen startade, gör det olämpligt att använda de pengar som finns för att häva krisen. Det är en syn på samhällets ekonomi som är hel fel. Ekonomier som Sverige kan mycket väl gå med underskott i dåliga tider för att driva på en sund ekonomisk utveckling - det är i goda tider man ska spara i ladorna. 

För enskilda länder är spara en dygd i högkonjunktur - men en dödssynd i en djup lågkonjunktur. Nu är det i själva verket en enorm rea på investeringar i skolan, bostäder, infrastruktur och miljöteknik. Massor av samhällsviktiga projekt som måste utföras blir aldrig billigare än nu. Att låta bli är att slösa bort våra gemensamma skattepengar.

Ekonomiprofessorn Steinar Holden från Oslo uttryckte samma sak ungefär så här vid Finanspolitiska rådets konfererens nyligen:

“Det är dumt att låta ett i förväg bestämt utgiftstak bli en ursäkt för att föra en felaktig politik”.

Särskilt om taket sattes innan man visste om krisens allvar och omfattning. Så kära Regering, sätt fart:  stärk a-kassan, satsa rejält på kommunerna, tidigarelägg viktiga investeringar. Det lönar sig.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Svd1, Svd2, SvD3, SvD4, SvD5,

På vems uppdrag agerar Globaliseringsrådets sekretariat?

Etiketter: Braunerhjelm, globaliseringsrådet

TCO var en av de första att föreslå att det s.k. Globaliseringsrådet skulle inrättas efter dansk förlaga. Tanken är god; att ett brett spektrum av aktörer från samhället kan sätta sig ned och komma fram till en gemensam syn på de utmaningar och möjligheter som globaliseringen för med sig.

Det bygger förstås på att de slutsatser som kommer från rådet är rådets och inte sekretariatets eller någon annans. Nu vet man inte längre. Sekretariatets egen artikel om vad som bör vara slutsatserna från rådet - innan rådet har presenterat sin egen rapport är en av de statsvetenskapligt märkligaste fenomen vi har sett i Sverige på lång tid. 

Inte nog med att huvudsekreterare Pontus Branuerhjelm och två andra i sekretariatet kräver långtgående förändringar av politisk karaktär. Braunerhjelm har dessutom mage att påstå att hans fria roll att göra detta har att göra med att slutsatserna baseras på forskning. Vilket trams! Det är helt och hållet politiska deklarationer utan stöd i forskningen. De gör i och för sig inte alla förslag ointressanta, särskilt inte om de skulle ha kommit från det brett tillsatta rådet. Men när politiken levereras från rådets sekretariat blir det ytterst märkligt. 

Och om de förslag t.ex. om platt skatt, avreglerad LAS, avgifter till högskolan etc. som föreslås i utspelet inte är forskning och vetenskap, och inte heller rådet slutsatser, vad står det då för?

Ja, den frågan måste nog bollas vidare till i första hand Lars Leijonborg, Carl Bildt, Maud Olofsson, Mats Odell eller Sven-Otto Littorin som sitter i rådet för regeringens räkning. 

DN, SvD,

Gör om avdraget för hushållstjänster

Etiketter: hushållsnära tjänster

Den nyligen införda avdragsmöjligheten för hushållsnära tjänster börjar sätta sig. Tyvärr är det inte de hushåll som behöver det mest som också nyttjar det. I välbärgade områden är det ganska vanligt att utnyttja tjänsten - i mindre välbärgade är det extremt ovanligt. Det är självklart ett problem för alla som vill ha den här typen av subvention. Ju mer fördelningsspolitiskt skev den blir, desto svårare att motivera. Det är svårt att motivera subventioner av vissa typer av jobb överhuvudtaget. Subventionen av hushållsnära tjänster som det är utformat nu är inte lönsamt för samhället och bidrar i liten grad till att avlasta de barnfamiljer som behöver mest stöd.

Det som på sikt kan motivera att avdraget finns kvar, är att det riktas om till att gälla för barnfamiljer. Då kan subventionen göras ännu förmånligar för samma peng - och resultatet blir att just de som har det tuffast att få livspusslet att gå ihop är de som får avlastning.

DN

Calmfors och a-kassan

Etiketter: a-kassan, lars calmfors

För tre år sedan kritiserade jag tillsammans med Roland Spånt och den amerikanske ekonomiprofessorn David R. Howell ett utspel från Lars Calmfors, där han sa att en “sänkning av arbetslöshetsersättningen i förhållande till genomsnittslönen med 10 procentenheter minskar arbetslösheten med drygt 1 procentenhet”. Calmfors blev väldigt sur över kriitiken och svarade på Brännpunkt.

Nu trodde jag att Calmfors slutat sura över att vi kritiserat honom för länge sen. Men så igår fick jag syn på ett tal från i höstas - två år efter debatten - där han fortfarande upprörs över att någon har kritiserat hans tolkning av forskningsläget. Och inte nog med det, han förvanskar hela händelsförloppet till att handla om att hela kritiken beror på okunnighet. Läs gärna hans historieskrivning i bifogade underlag. 

Calmfors hävdar bl.a att jag skulle ha ringt honom och varit helt ovetandes om att det överhuvudtaget finns forskning som handlar om a-kassa och sysselsättning. Man tar sig för pannan. Jag mejlade honom och frågade om det fanns någrastudier som visade att 10 procents sänkning av a-kassan skulle ge en procents lägre arbetslöshet även i Sverige där vi har helt andra institutioner, sysselsättningsgrad etc. - och han hänvisade till ett antal studier som inte visade på detta varpå vi fullföljde kritiken i en artikel p åBrännpunkt. (fortfarande har jag inte sett till några studier som visar på detta och den forskare som Calmfors anförde som huvusstöd för tesen säger bestämt att det inte går att göra några utsagor över olika länder på basis av studien)

Men å andra sidan. Alla som har hört Calmfors säga att en sänkning av a-kasseersättningen med tio procentenheter nu skulle sänka arbetslösheten med en procent, upp med en hand.  Nej, ingen. Trodde väl det.

Calmfors fortsätter att vara sur över att ha blivit kritiserad. Dessbättre verkar han inte längre tro att den medicin han föreskrev för tre år sedan är så himla bra i alla lägen. Det hedrar honom i alla fall.

Mer pengar snabbt till kommunerna och a-kassan Anders Borg

Etiketter: anders borg, kommunerna, krisen

Sitter på tåget hem från Falköping där jag deltagit i ett seminarium anordnat av SKTF om den ekonomiska krisen och hur den påverkar en kommun som Falköping med runt 30 000 invånare. Fram träder en bild av en kommun som skött sig, gjort hemläxan, inte slösat, men ändå räknar med ett underskott på närmare 90 miljoner på grund av de minskade skatteintäkter som ökad arbetslöshet för med sig.

Detta går naturligtvis inte att lösa genom att rationalisera och snåla lite till. Om inte regeringen snabbt skjuter till mer pengar kommer det att leda till stora uppsägningar av lärare, vårdpersonal och andra som upprätthåller välfärden. Till skillnad från industrin är skälet till krisen i den offentliga sektorn inte att efterfrågan har minskat - tvärtom är efterfrågan fortsatt väldigt hög, det är bara det att det saknas pengar att möta efterfrågan med.

“Nu måste det till mer pengar från staten om vi ska klara det, säger kommunalråden Conny Johansson (s) och Ulf Eriksson (c) unisont.  Alternativet är farliga personalminskningar som kan bli permanenta, skattehöjningar som skulle dra bort ytterligare köpkraft eller att låna pengar som måste betalas tillbaka senare. Bilden blir väldigt tydlig: ska välfärden i kommunerna klaras måste regeringen öppna plånboken.

Samma sak gäller a-kassan. I takt med att den har försvagats så mycket ökar belastningen på kommunernas ekonomi. “A-kassan urholkas och det hotar förnyelsen av Sverige”, säger tidigare kommunalrådet Mats Johansson i Karlskrona i en läsvärd artikel på Newsmill.

“Vi befinner oss i dag i en extraordinär situation. Och då måste vi ta till extraordinära åtgärder. Att inte föra en aktiv finanspolitik bidrar bara till att i onödan förvärra en redan ansträngd situation”, säger Lars Pålsson Syll, professor i Nationalekonomi i en lika läsvärd artikel i samma serie.

“Sverige behöver en efterfrågestimulerande finanspolitik om vi ska överleva och ta oss ur den ekonomiska kräftgången. Då är det kontraproduktivt att som regeringen se åt andra hållet och låtsas att man kan fortsätta som om ingenting hänt”, säger han vidare. “Man tar sig för pannan” är hans kommentar till att Anders Borg viftar bort alla förslag från sina egna expertmyndigheter om behovet av ytterligare stöd.

Det är bara att hålla med.

newsmill1, newsmill2, Newsmill3, DN, SvD

Förbättra a-kassan så stärks de automatiska stabilisatorerna

Etiketter:

Regeringen hänvisar bl.a. till de starka svenska automatiska stabilisatorerna som skäl till att inte behöva föra en mer expansiv finanspolitik. De är förvisso starkare än i många andra länder, men de är också allvarligt försvagade just på grund av regeringens politik. Den allvarligaste försvagningen är sannolikt den av arbetslöshetsförsäkringen. 

Jag har många gånger undrat över hur regeringen tänkte när man införde en differentierad avgift till a-kassan och höjde avgifterna kraftigt. Visst man ville att arbetslöshet skulle kosta så mycket att facken skulle hålla igen i avtalsrörelserna - även om det var helt feltänkt och okunnigt när det gäller hur avtalsrörelser och a-kassor fungerar. 

Nu visar det sig att även regeringens eget finanspolitiska råd funderar över samma sak. I rapporten i veckan skriver man bl.a. 

“Regeringen gjorde vid sitt tillträde… en allvarlig felbedömning av hur höjningarna av a-kasseavgifterna skulle påverka medlemskapet…” 

Anledningen till att närmare en halv miljon personer lämnat a-kassan sen dess är helt enkelt att när relativpriset på en vara som a-kassemedlemskapet höjs så kraftigt kommer också efterfrågan på denna vara att minska. Detta borde regeringen ha förstått, tycks även Finanspolitiska rådet anse. 

Ett annat problem som rådet tar upp är att effektgen av den nya finansieringen är att avgifterna höjs just i lågkonjunkturer, när hushållen behöver pengarna som mest. Effekten blir att de automatiska stabilisatorerna försvagas ytterligare genom att köpkraft dras undan från hushållen.   

Det är sålunda inte bara taket i försäkringen som behöver höjas för att möta krisen. Sänk dessutom avgifterna kraftigt

När Borg snålar försvinner jobben

Etiketter: borg, finanspolitiska rådet, krisen

Jag har sedan tidigt i höstas i mängder av blogginlägg sagt att regeringen måste öppna plånboken och driva en mer expansiv politik. TCO har drivit frågan om mer expansiva åtgärder - t.o.m. lanserat idén om att förbise de ideologiska låsningarna kring a-kassan och höja taket tillfälligt under krisen. Otaliga ekonomer, forskare och organisationer har pekat på de allvarliga konsekvenser som en snål stilmulanspolitik leder till. Och nu sågar till och med regeringens egna experter - det finanspolitiska rådet - regeringen krispolitik.

Budskapet är att Borgs snålande förvärrar krisen. Nu står Anders Borg står där naken utan krispolitik och utan stöd av de experter som har till uppgift att granska regeringens politik. Men än är det inte för sent. Lägg undan envisheten. Öppna kassakistan och satsa rejält så att vi kommer ut krisen hyfsat helskinnade utan att tiotusentals människor slagits ut för gott, skolorna utarmats och massor av fungerande företag slagits ut i onödan.

DN, svd1, svd2, AB, Dagens Arena,