Etiketter: krisen
Prognosmakarna har blivit mer positiva och regeringen skjuter till lite mer pengar till arbetsmarknadspolitik. Inflationen är låg, räntorna likaså, kronkursen har gynnat svensk export och turism. Och börserna - inte minst den svenska har gått enormt bra i år.
Men betyder det att krisen är över?
Svaret är definitivt nej, som jag ser det. Tappet i BNP har varit så stort att det kommer att ta flera år att komma tillbaka till förkrisnivåer. OECD och andra varnar för att krisen har lett till ett permanent tapp i tillväxt på kanske tre procent. Arbetslösheten har ännu inte toppat och vi riskerar att ibara i Sverige permanent slå ut över hundra tusen mäniskor från arbetslivet, med långvariga negativa välfärds- och tillväxteffekter som följd.
Att börserna har gått så enormt mycket bättre än den reala ekonomin tyder på en kraftig obalans. Den måste rättas till. Det kommer antingen att ske genom att den reala ekonomin och företagens tillväxt börjar öka betydligt snabbare än vad prognosmakarna tror, eller genom att börskurserna anpassas nedåt till den reala ekonomins utveckling och förutsättningar. Just nu är jag rädd för att det senare är mer troligt.
Anledningen är att de positiva tillväxtprognoserna i så hög grad är beroende av faktorer som är skakiga - finanspolitiska åtgärder i USA och Kina t.ex. och extremt låga räntor. Effekten av detta kan inte fortsätta för evigt. Förr eller senare måste tillväxten börja dras av att hushållen (även i USA) får reallöneförbättringar som ökar efterfrågan, genom att de globala obalanser som skapade krisen rättas till och genom att arbetslösheten börjar gå ned och hushållens framtidstro ökar.
Hur dettta ska ske globalt utan att vi blåser upp en ny bubbla är svårt att se just nu. Risken är stor för att vi allt för snabbt får en spekulationsdriven inflation istället för en konsumtionsdriven. Då kan riksbankerna komma till det farliga beslutet att höja räntorna för snabbt och hela uppgången hejdas.
Så fäll ihop borden, fäll fram sätena och spänn fast säkerhetsbältena. Det kan bli en väldigt gropig flygtur de närmaste åren.
Etiketter: jobben, kriserna
Även om krisen för finansmarknaden och industrin kanske har börjat bottna, återstår flera andra kriser som förstärkts av att inte tillräckligt har gjort för att möta nedgången. Arbetslöshetskrisen har bara börjat och kommer att toppa om ett eller två år och sen hålla i sig flera år därefter. Kommunerna förlorar skatteintäkter på grund av krisen vilket leder till personalneddragningar även i verksamheter där det finns stor efterfrågan på jobb - i omsorgen och skolan t.ex. Hur utgången blir avgörs inte bara av vad som händer i USA utan i hög grad även av regeringens grad av handlingskraft.
I veckan genomförde TCO en opinionsundersökning via Novus Opinion som tydligt visar att svenska folket inte är nöjt med hur regeringen har skött arbetslösheten så här långt. Och där beskeden till politikerna är tydliga.
Vid ett val vill 81 procent heller satsa på välfärden än fortsätta sänka inkomstskatterna. 58 procent anser att regeringen inte gör tillräckligt för att bekämpa arbetslösheten. Mer pengar till kommunerna för skola och omsorg anses vara den viktigaste åtgärden när regeringen ska lägga fram sin budget.
I morgon lär regeringen träffas för att göra upp om prioriteringarna inför höstbudgeten. Då måste Sveriges bästa ställas före valtaktiska hänsynstaganden. Ska vi även komma ur jobbkrisen i tillräckligt snabb fart för att undvika massutslagning kommer det att kräva helt andra tag än vad regeringen har visat hittills. Det går inte att fortsätta bekämpa arbetslösheten på halvfart längre om man vill undvika att långtidsarbetslösheten biter sig fast.
Med nästan tio procents arbetslöshet måste alla krafter riktas in på att skapa fler jobb, investera för framtiden och stärka villkoren för de arbetslösa. Nu är det upp till bevis. Är pratet om arbetslinjen bara tomma ord eller…
DS, DN2, DN3, SvD1, SvD2, metro, Arbetarbladet
Etiketter: höstbudgeten, jobben, krisen
Är det värsta över nu? Har recessionen släppt strypgreppet om ekonomin och jobben? Svaret beror på vem du lyssnar till. De som spekulerar i aktier verkar tror att det nu bara kan gå uppåt i rask takt. Regeringen verkar ha blåst faran över. Bankerna verkar överlag ha klarat den värsta krisen. Tillväxten börjar så smått krypa upp igen.
Men låt er inte luras att tor att allt är över. Fortfarande är läget väldigt kärvt. Tillväxten kommer att vara fortsatt låg. Den amerikanska ekonomin kommer inte att kunna bli samma draglok för världsekonomin efter krisen. De låga räntorna är inte eviga. Uppgången kan strypas snabbare än vi tror.
Och arbetsmarknaden är väldigt svag. Det är faktiskt oerhört märkligt att vi kan ha en arbetslöshet på runt tio procent och nästan ingen kräver krafttag för att göra något åt det. Prognoserna talar dessutom om att arbetslösheten kommer att öka ännu mer innan det vänder på arbetsmarknaden. Samtidigt ökar selektionen av arbetskraft vilket gör att vi riskerar att permanent slå ut tiotusentals, kanske över hundratusen personer från arbetslivet om inget görs.
Läget är helt enkelt dystert för väldigt många arbetslösa. Det är inte läge att slå av på takten. Regeringen har förlorat ett år i tempo genom att driva en allt för försiktig investeringspolitik för fler jobb och mer utbildning.
Om den passiviteten fortsätter i höstens budget riskerar vi en situation där vi får det värsta jobbscenariot framför oss och inte bakom oss.
DN1, DN2, SvD1, Svd2, NYT
