Roger Mörtvik

Jobbskatteavdraget reducerar effekten av jämställdhetsbonusen

TCO har under lång tid visat att den ojämna fördelningen av föräldraledigheten bidrar till ojämställdheten i arbetslivet. För kvinnor blir barnafödandet ofta en belastning i karriären och för män gäller det omvända. Men att åtgärda detta genom att tvinga föräldrar att dela alla dagar lika vore en oklok åtgärd. Däremot kan det vara rimligt att individualisera fler månader än idag – särskilt i takt med att allt fler pappor faktiskt tar ut flera månader än som idag är öronmärkta.  

Men för att komma vidare krävs också andra åtgärder, till exempel ekonomiska stimulanser. Den av regeringen införda jämställdhetsbonusen är därför en klok åtgärd. Det är bara det att den är så krånglig att ingen verkar veta hur den fungerar – och ännu färre som bryr sig om den. Enligt en artikel i DN nyligen är det bara ett 30-tal hushåll som ansökte om bonusen i fjol, och av dem var det bara sex hushåll som fick det. Att man med nuvarande bonus dessutom kanske får vänta upp till ett innan man får pengarna gör att få verkar bry sig. 

Men samtidigt har regeringen infört ett stort jobbskatteavdrag för den som jobbar, men inte för den som är föräldraledig. För småbarnsföräldrar där pappan tjänar betydligt mer än mamman, vilket ju inte är helt ovanligt, blir jobbskatteavdraget därmed en sorts ojämställdhetsbonus i den mån att det äter upp en stor del av stimulanseffekten som var tänkt att få av jämställdhetsbonusen.

Om båda föräldrarna har samma inkomst så spelar inte jobbskatteavdraget någon roll eftersom det är lika stort för båda makarna. Då tjänar man med dagens system mer på att dela lika, men å andra sidan är det just i den typen av familjer där man redan idag delar mer lika. I familjer där pappan tjänar mer än mamman får familjen lägre skatt om pappan jobbar och mamman är hemma med barnen. Den effekten äter inte upp hela bonusen, men gör att det ekonomiska incitamentet att dela lika är som minst i de familjer där behovet är som störst.

Ju större skillnaden i jobbskatteavdrag mellan mamman och pappan är, desto mer påverkar jobbskatteavdraget inkomstfördelningen vid föräldraledighet i fel riktning, inte minst därför att den ekonomiska effekten av skatteavdraget sker direkt och bonuseffekten kommer långt senare. Ju större skillnaden i inkomst är, desto mindre lönar det sig att dela lika. Det innebär att ju större skillnaden i inkomst är, desto mer av jämställdhetsbonusens positiva effekter äts upp av den motsatta effekten av jobbskatteavdraget.

Det är bra med en jämställdhetsbonus, men nuvarande konstruktion är för krånglig och motverkas i allt för hög grad av jobbskatteavdraget.

TCO:s förslag är betydligt bättre och innebär att båda föräldrarna får 90 procents ersättning för sina egna dagar, men bara 80 procent för dagar som man överlåter till den andra föräldern. Detta ger en direkt effekt i plånboken just då pengarna behövs. Men detta bör dessutom på något sätt kompletteras med att motsvarande jobbskatteavdrag även tillfaller den som är föräldraledig.

  • Victor

    Bort med jobbskatteavdraget. Dyrt, ineffektivt och minskar jämlikheten.

    Sen tycker jag att det med skilda procentsatser kan vara intressant i incitamentsynpunkt, men kan upplevas orättvist. Det finns redan idag stora ekonomiska skillnader mellan män och kvinnor vad gäller lön och förmögenhet. Den förstärks när männen som i regel tjänar mer och tar ut kanske 20 %(?)av föräldraledigheten ska få ännu mera pengar. Det känns också fel när vi i sverige har gått från sambeskattning till särbeskattning. Och det bör också diskuteras hur rättvist och hur incitamenten blir för ensamstående föräldrar.

    Men intressant om man kan hitta en alternativ reform som stärker incitamenten och också upplevs rättvis.

  • http://www.nyaarbetarpartiet.se Johan

    Jobbskatteavdraget är det bästa som har hänt i modern tid. Blanda inte ihop det med jämställdhet. Ev morötter för mäns ökade uttag av föräldraledighet måste vara något annat. Att som Victor ovan önska slopa jobbskatteavdraget är urdåligt. Höjda skatter tar ifrån individen självbestämmandet. Nonsens att jobbskatteavdraget minskar jämlikheten. Tvärtom ökar det. Det är ju låg- och medeinkomsttagare som tjänar mest på det. Vi har dessutom i vår kommun arbetslöshetssiffror som är jämförbara med sossarnas 2006 trots att vi nådens år 2010 befinner oss i den värsta krisen sedan 30-talet.
    Alliansens politik skapar jobb och gör att fler människor får vara med i matchen. Rösta på Alliansen.

  • Roger

    Johan, det är klart att vi ska granska effekten av jobbskatteavdraget utifrån hur det påverkar jämställdheten. Det behöver inte betyda att avdraget är fel (även om det tar bort väldigt mycket skatteintäkter och har mycket svagare jobbskapande effekter än vad som påstås). En av mina förslag var dessutom att utöka jobbskatteavdraget till att även omfatta inkomst av föräldraledighet så att det inte ger fel jämställdhetsincitament.

  • Pingback: Falsk (m)atematik och (m)juk retorik « Ett hjärta RÖTT

  • Pingback: Sjuka och arbetslösa är borträknade « Ett hjärta RÖTT

  • PerG

    Nja, det är inte helt sant. Jobbskatteavdraget har faktiskt samtidigt en annan effekt som är intressant i många fall.

    Eftersom den som är föräldraledig inte får något jobbskatteavdrag alls så får det följden att om man istället delar mer lika på föräldraledigheten under ett skatteår, jämfört med att en av föräldrarna tar allt (och den andre jobbar), så blir jobbkskatteavdraget en indirekt ”jämställdhetsbonus” eftersom den som skulle varit föräldraledig hela tiden nu istället får jobbskatteavdrag. Samtidigt så sänks inte jobbskatteavdraget så mycket för den som skulle ha jobbat hela året, och nu istället är föräldraledig, eftersom jobbskatteavdraget har en kraftig progressivitet och därmed inte ”straffar” den som går ner i tid så mycket om man har medelstora till stora inkomster.

    Jag har gjort många kalkyler kring detta om vad som händer beroende på hur man delar föräldraledighet. Se t.ex. dessa två:
    http://docs.google.com/Doc?docid=0AU2x1ILTPcflZGhzN3RydndfMTN0eDYycW1xYw&hl=en

    http://docs.google.com/Doc?docid=0AU2x1ILTPcflZGhzN3RydndfMTVma2R6cmtoYg&hl=en

  • Roger Mörtvik

    Hej PerG,

    tack för ditt inlägg och dina beräkningar som väl verkar stämma vid en snabb titt. Jämställdhetsbonusen och jobbskatteavdraget i kombination ger märkliga effekter. Om mannen tjänar väldigt mycket mer än kvinnan (vilket händer) tjänar man på att inte dela lika. Om båda tjänar ungefär lika mycket (som inte heller är ovanligt) tjänar man på att dela lika, även det första året då man ju inte får bonusen men skatteavdraget. Om mannnen tjänar runt 27 000 och kvinnan runt 20 000 (som nog är väldigt vanligt) är en icke obetydlig del av bonusen upp av skatteavdragseffekten. Räknar man dessutom med att avdraget kommer dirket och bonusen året efter går familjen dessutom back över 200 per månad det första året av att dela lika. (detta kompenseras förvisso året därpå). I vanliga hushållstyper blir därför jobbskatteavdragets dirketa effekt att det motverakr jämställdhetsbonusens tänkta effekter.

  • PerG

    Jag vet inte om jag räknar bakvänt eller om jag missförstår hur du menar, kan gärna bifoga ytterligare en kalkyl för sifforna som följer, men vid en inkomst för mamman på 20 000:-/mån och pappan på 27 000:-/mån där man i ett första scenario låter mamman ta all föräldraledighet (bebisen född i januari) under ett helt år och pappan inget alls och jämför det med att man delar exakt lika så kommer det totala jobbskatteavdraget för mamman i scenario 1 vara 0:- och i scenario 2 vara 12061:- (32% kommunalskatt) och för pappan blir jobbskatteavdraget i scenario 1 21025:- och i scenario 2 15706:-. Dvs att pappan förlorar 5319:- av sitt jobbskatteavdrag men att mamman samtidigt vinner 12061:- vilket alltså ger hushållet ett tillskott på 6742:- när man delar lika. Alltså blir jobbskatteavdraget (om man ser på det isolerat) en indirekt jämställdhetsbonus! I mina kalkyler ser jag ofta detta fenomen även för större inkomstskillnader än så här. Speciellt tydligt blir det när en av föräldrarna slår en bit över taket för jobbskatteavdraget (vid 7 prisbasbelopp) när den andra föräldern inte gör det eftersom sänkningen av inkomsten isåfall inte påverkar storleken på jobbskatteavdraget medans ökningen för den som tjänar mindre blir stor (pga den inbyggda progressiviteten).

    Rätta mig gärna om jag tänker fel! Ämnet är väldigt intressant och jag är enbart amatörmässig ”ekonom”… ;)

    Vad gäller jobbskatteavdragets direkta påverkan jämfört med jämställdhetsbonusens kompensation i efterhand så ska man vad jag förstått kunna jämna skatten innevarande år och därmed få effekten direkt, så en familj som planerar att dela lika kan ta del av effekten direkt: (http://www.regeringen.se/sb/d/10304#item93558)

  • PerG

    Jag ska tillägga att uträkningen ovan är ”gynnsammast” när man gör delningen inom ett skatteår (så min kalkyl kanske kan ses som ”orättvis”). Vid ändra ”änden” (när bebisen är född i juli istället) och mamman är hemma ett helt år framöver jämfört med att mamman är hemma juli – december och pappan januari – juni så blir den totala jobbskatteavdragseffekten negativ i scenario 2 för hushållet med totalt 455:- (65 852 – 65 397) under de två skatteåren.

    Konsekvenserna av det progressiva skattesystem vi har i Sverige i kombination med jobbskatteavdrag och jämställdhetsbonus gör att jag vill hävda att de flesta som hävdar att de inte har råd att dela lika på föräldraledigheten faktiskt inte har räknat på det eftersom det är så komplext och svårberäknat att man nog bör vara onaturligt intresserad av ämnet för att få med alla parametrar… ;)

  • Roger Mörtvik

    PerG, jag tycker att dina inlägg väl beskriver hur krångligt det blir med två system (jobbskatteavdraget och jämställdhetsbonusen) som ska samverka. Jämställdhetseffekten blir helt olika beroende på hur hushållets inkomster fördelas. Effekten blir olika bereonde på när under året barnet är fött och ledigheten tas ut. Jag påstår inte att jobbskatteavdraget (isolerat) får en negativ jämställdhetseffekt, utan att det kan äta upp och motverka den tänkta effekten av jämställdhetsbonusen, även om effekten för många hushåll ändå blir positiv, så blir bonusefekten för svag. Det gör att det förslag som vi har om att istället göra om jämställdhetsbonusen till ett extra påslag på föräldrapenningen som ges direkt när ledigheten tas ut skulle vara mer jämställdhetsstimulerande, verka direkt och vara betydligt mindre krångligt för familjen att räkna ut vad de får över i plånboken av olika alternativa föräldraledighetsuttag.

  • Pingback: Fruntimmersbloggen » Blog Archive » C om jämställdhet

  • Pingback: Regeringens ekonomiska politik försämrar kvinnors ställning | Lena Sommestad