Roger Mörtvik

Dålig a-kassa ger sämre matchning på arbetsmarknaden

Söker de arbetslösa jobb mer effektivt om de får lägre ersättning vid arbetslöshet? Ska man döma av de kommentarer som hittills har dominerat kring årets ekonomipristagare är svaret ja. Problemet är bara att detta inte är vad pristagarna har kommit fram till. De flesta som hittills har kommenterat vad pristagarnas forskning egentligen visar har inte varit helt ärliga med komplexiteten i pristagarnas modeller och resultat.

I en artikel i nya numret av The Economist, pekar man på resultaten av Peter Diamonds forskning (en av årets pristagare) :
”Mr Diamond modelled this job-search process in a series of seminal papers written between 1979 and 1982. One was based on the premise that not all jobs are equally suitable for all workers. The first person offered a job might not be as good a match for it as the second or third person. So if every unemployed person grabbed the first job that came his way, the match between workers and jobs that resulted would not be optimal. By making it possible for workers to be more selective about the jobs they accepted, Mr Diamond showed, unemployment insurance would improve the efficiency of the labour market”.  

Samma resonemang förs fram i mycket en läsvärd kommentar av Harvardprofessorn Edward l Glaeser.
”…Professor Diamond’s conclusion (is) that higher levels of unemployment insurance could improve the workings of the labor market by making some workers pass up marginal jobs.”
”The work of these economists does not tell us how to fix our current high unemployment levels, but it does help us to make some sense of our current distress. Their models tell us that common wisdom – like the belief that higher unemployment benefits always increase unemployment – may be wrong and that policies that improve matching may have great value. Rarely has the prize committee been better able to match the honored work with the moment.”

OECD visar att arbetslöshetsersättningen inte har någon påvisbar effekt över tid på den ekonomiska tillväxten (BNP per capita), och att ”… alla negativa effekter av arbetslöshetsersättningen på sysselsättningen upphävs (”is offset fully…”) genom de positiva effekter som arbetslöshetsersättningen har på den genomsnittliga produktiviteten”. Dels leder en bra försäkring till en bättre matchning på arbetsmarknaden genom att den arbetslöse får ekonomiska förutsättningar att söka efter ett lämpligt arbete som motsvarar utbildningsnivå och kompetens. Dels tenderar en mer generös arbetslöshetsförsäkring att gynna skapandet av högproduktiva jobb. Länder med mer generösa system har enligt OECD en signifikant högre produktivitetstillväxt och snabbare tillväxt av jobb i mer riskfyllda, högproduktiva sektorer i ekonomin där företag och jobb är mer utsatta.

En av de ledande arbetsmarknadsekonomerna i Storbritannien, Professor Alan Manning vid London School of Economics har formulerat osäkerheten kring  teorierna om att svag arbetslöshetsförsäkring är bra för ekonomin.: 
”Teoretiska modeller överskattar betydelsen av arbetslöshetsersättning när det gäller att påverka de arbetssökandes reservationslöner, (d.v.s. den lägsta lön man är beredd att ta ett jobb för). Kopplingen mellan generositeten i arbetslöshetsförsäkringen och arbetslösheten är inte så stark som vi skulle vilja. Tron på detta samband vilar mer på teoretiska grunder än på empiriska bevis. Det som spelar roll är ofta inte nivån i ersättningen utan hur försäkringen är utformad.”

Det vore väl bra om de ekonomer och politiker som har dragit snabba slutsatser av vilka politiska rekommendationer man bör göra utifrån pristagarnas forskning först tog reda på vad de egentligen har sagt och kommit fram till. Resultaten ger ett väldigt svagt stöd att låg ersättning till de arbetslösa är bra för matchningen på arbetsmarknaden – ännu mindre för hur en optimal arbetslöshetsförsäkring ska byggas.