Roger Mörtvik

Tjänstemännens fackliga organisering är central för den svenska modellen

Den svenska och nordiska modellen är extremt framgångsrik. I otaliga rankingar hamnar de nordiska länderna i topp när det gäller välfärd och konkurrenskraft. 

Jag skulle vilja påstå att en viktig bakomliggande förklaring till modellens uthållighet och framgång är den höga fackliga organisationsgraden. Framförallt det faktum att även medelklassen och de välutbildade tjänstemannagrupperna i norden är fackligt organiserade i hög grad, har bidragit till att modellen har kunnat utvecklas och värnas. 

I långa stycken har tjänstemannarörelsen röjt väg för många generella välfärdsreformer under årens lopp. TCO-förbunden har träffat avtal som förbättrat pensioner, semester, arbetstider och sjukförsäkringar. Därefter har ofta LO ställt krav på att förmånerna ska lagstiftas för att gälla alla. Stora delar av den svenska välfärdsmodellen har föregåtts av bra fackliga avtal på tjänstemannasidan. 

Samtidigt har det faktum att tjänstemännen är starkt fackligt organiserade bidragit till välfärdsreformerna i huvudsak har kunnat få ett brett politiskt stöd i politiken. Den amerikanska sociologen Christopher Wheeler skrev 1975 om hur tjänstemannarörelsen i Sverige hade blivit så framgångsrika. Hans tes var att TCO hade stort inflytande genom att man inte tog ställning mellan de politiska blocken och särskilt i frågor som ännu inte kommit upp på den partipolitiska agendan och blivit blockskiljande. I sådana lägen kan TCO medverka till samförståndslösningar, menade Wheeler. Detta har också varit ett historiskt faktum. 

TCO har under årens lopp haft stora framgångar när det gäller att påverka till exempel utbildnings- och skattepolitiken genom att verka för kompromisser över de politiska blockgränserna. TCO:s historia visar att den fackliga organiseringen och samordningen av tjänstemannafacken har spelat stor roll för möjligheten att påverka det svenska samhället. 

Nu är fler medlemmar i TCO och Saco än det är i LO, vilket både är historiskt och internationellt unikt. Utvecklingen med allt fler välutbildade i ”tjänstemannayrken” och färre traditionella arbetare skapar nya förutsättningar på arbetsmarknaden. Utvecklingen i politiken, där det är sannolikt att vi står inför osäkra eller skiftande majoritetsförhållanden för lång tid framöver, kommer att kräva mer av blocköverskridande samsyn för att leda till tillräckligt hållbara lösningar. 

I båda fallen skapas nya förutsättningar för TCO att spela en viktig roll även i förnyandet av den svenska modellen.

  • Möjligheten att hävda sig institutionaliserat är nog en fördel för produktionen. I latinska länder utan facklig organisering förs alltid en vardagskamp på arbetsplatsen där parterna försöker sätta varandra på plats hela tiden. De hinner knappast med annat än pinka revir. Det måste vara förödande för arbetsresultatet.