Politiker ska inte styra lönebildningen
I flera av USA:s delstater, med Wisconsin och Ohio i spetsen, försöker nu republikanska politiker krossa de offentliganställdas fack, påhejade av miljontals dollar i lobbyingstöd från näringslivet.
Det vore naivt att tro att detta påhopp på de anställdas medborgerliga rättigheter, som vi nu ser i USA stannar där. Liknande krisanalyser har dykt upp i kölvattnet av underskottskriserna i EU. EU-kommissionen diskuterar förslag till ökad stabilisering av EU-området där press nedåt på lönerna ses som ett verktyg för att få ekonomin i balans.
Igår uttalade sig chefen för Europeiska centralbanken, Jean Claude Trichet, och sa att medlemstaterna måste stilla löneökningarna i den offentliga sektorn. ”Den offentliga sektorn måste fastställa sina ersättningsnivåer med konsekvenserna för hela ekonomin i åtanke, de måste vara medvetna om sin roll som förebild”, sade han bland annat”.
Utgångspunkten för denna analys är helt felaktigt att Europas kris skulle bero på för höga löneökningar och för bra pensionsvillkor. Eftersom det inte finns någon möjlighet att ha olika räntor i olika euroländer, vilket skulle ha behövts, ser sig ansvariga politiker sig tvingade att inrätta mekanismer som gör att kostnadsutvecklingen i länderna blir mer likartad.
EU borde fokusera på hur man får upp produktivitet och tillväxten i eurozonens länder, hur man skapar full sysselsättning och hur man kan upprätthålla hög social tillit och skattemoral. Med en politik för fler i arbete och högre reallöner skulle skatteintäkterna öka och ekonomin förbättras effektivare än med något av de verktyg man nu diskuterar.
Men vägen som stakas ut är i hög grad den motsatta. Därför pekar bland annat Trichet på att alla euroländer bör använda centralbankens definition av prisstabilitet, alltså inflationen strax under 2 procent, som måttstock. Problemet för EU:s ekonomiska stabilitet ses i allt högre grad som en fråga om hur lönekostnaderna ökar och att lägre reallöneutveckling skulle vara lösningen på EU:s ekonomiska situation. Därför måste regeringarna stilla de offentliga löneökningarna är Trichets recept.
I förlängningen riskerar vi att hamna i samma situation som i USA där reallönerna har stått mer eller mindre stilla i decennier för vanliga löntagare och där följden har blivit att tillväxten i hög grad drivs av kreditdriven konsumtion på ett sätt som skapar ekonomiska kriser, enligt en nylig studie från IMF.
Budskapet från Trichet rimmar väl med det amerikanska synsätt som nu förs fram: ”den privata sektorn fick känna på krisen inpå skinnet, nu måste också de offentliganställda betala priset”. Men ekonomin fungerar inte bättre om vanliga löntagare; lärare, sjuksköterskor, poliser eller socialsekreterare för att nämna några, får en allt sämre löneutveckling. Om löntagarna får stå för krisens nota, bygger vi grunden för en allt instabilare ekonomisk och social utveckling.
