Myten om att det alltid går att spara sig till en ekonomi i balans
I en lång rad av länder med stora underskott genomförs nu gigantiska åtstramningar. Det kanske största sparpaket av alla har lanserats i Storbritannien. Nyligen hölls massprotester mot de gigantiska besparingarna på över 20 miljarder pund, mer än 200 miljarder kronor.
Den brittiska regeringen hävdar att åtstramningarna är nödvändiga för att minska budgetunderskotten och få fart på ekonomin. Men i själva verket kan det vara så att nedskärningarna är så omfattande och feltajmade att det kommer att leda till lägre tillväxt och fortsatt stora underskott.
En studie av Victoria Chick och Ann Pettifor där man granskat den ekonomiska utvecklingen i England visar att de empiriska bevisen går i motsatt riktning mot vad den brittiska regeringen anför. Statsfinansiell åtstramning har historiskt inte förstärkt statens finanser. Tvärtom visar data att åtstramning snarare ökar än minskar den offentliga skulden som andel av BNP.
En annan studie av Arjun Jayadev och Michael Konczal vid amerikanska Rooseveltinstitutet visar på liknande resultat. “När länder skär ned i lågkonjunkturer resulterar det oftast i lägre tillväxt och större offentlig skuld relativt BNP. Det finns ytterst få empiriska bevis för att länder med framgång har kunnat skära ned de offentliga åtagandena i lågkonjunktur, säger de.
Nobelpristagaren Josepth Stiglitz skriver i en kommentar att ”The mystical belief is that a smaller deficit will lead to an investment boom. What Britain really needs now is another stimulus” och fortsätter med att hävda att åtstramningarna leder till lägre efterfrågan, vilket i sin tur ger lägre skatteintäkter. Och på längre sikt än värre, lägre investeringar i utbildning, forskning och infrastruktur som blir än mer kostsamt.
En annan nobelpristagare, Paul Krugman, är lika förundrad och skriver: ”Varför gör Storbritannien detta? Det riktiga skälet har mest med ideologi att göra, man använder den offentliga skulden till att skära ned på välfärdsstaten genom att hävda att det inte finns några alternativ” Och det som sannolikt kommer att hända, menar Krugman, är att om inte något väldigt oförutsägbart kommer och räddar ekonomin, så kommer man att hamna i en ny svår ekonomisk nedgång. ”Som alltid är de som inte är beredda att lär av historien, dömda att upprepa den”.
Men säger vän av ordning, måste man inte rätta mun efter matsäcken? Måste inte länder med gigantiska underskott spara ordentligt? Svaret är nej, inte med automatik. Det beror helt och hållet på vilka ekonomiska förutsättningar man lever under. Länder har olika förutsättningar att hantera stora underskott. För Greklands del är läget mer bekymmersamt på grund av att man under en lång tid av år har underlåtit att ta in tillräckliga skatteintäkter för att motsvara utgifterna. Att man sedan är bunden av en penningpolitik och valuta som man inte är anpassad till den ekominska utvecklingen gör det än svårare att undvika en intern devalvering och lägre kostnader. Men så är inte fallet för Storbritannien.
Det är heller inte heller så att man kan sätta likhetstecken mellan ett hushålls ekonomi och en nations. Ekonomen Robert Skidelsky skriver i en kommentar ungefär så här: Till skillnad från hushållen kan en nation ha omfattande skulder utan att det blir problem. Så länge som det går kan man låna pengar av sina medborgare och av utländska finansiärer kan ökade räntekostnader betalas med mer pengar i omlopp. Och så länge som det råder hög arbetslöshet och svagt kapacitetsutnyttjande kan man dra på ekonomin utan att inflationen skjuter fart.
Då hävdar en del att det inte är så bra att skjuta över vår generations skulder på våra barn. Men varför skulle det vara bättre att skjuta över en krympande ekonomi och bestående arbetslöshet på nästa generation?
Resultatet av denna genomgång säger att de gigantiska sparpaket som framförallt Storbritannien nu genomför, inte alltid handlar om att man måste ta till storsläggan av ekonomiska skäl. Snarare ger forskningsläget en bild av att resultatet med stor sannolikhet blir lägre tillväxt och till och med växande problem. Det som verkligen tycks motivera de massiva åtstramningarna är i hög grad en ideologisk övertygelse om att ekonomin mår bra av minskat offentligt åtagande, och att det är ett bra läge att passa på just nu.
Problemet är bara att denna ideologiska övertygelse riskerar att allvarligt skada både välfärd och framtida tillväxt.
