Roger Mörtvik

Gör sextimmarsdagen oss lyckligare och samhället mer jämlikt?

När jag skrev den förra bloggen om att förpassa sextimmarsdagen till arbetslivsmuseet fick jag många kommentarer på temat blir vi lyckligare av att arbeta mer, eller att det är bra fördelningspolitik att korta arbetstiden. Det föranleder ett litet resonemang om huruvida vi blir lyckligare av att arbeta mycket mindre och om sex timmars arbetsdag är en väg till lägre klyftor.  Låt oss börja med att göra två tankeexperiment.

Anta att du får välja mellan värld A där du bor i en lägenhet på 100m2 men alla andra bor i lägenheter som är 150m2 stora, eller att du får leva i värld B där du bor på 75m2 men alla andra bara har 50m2. I alternativ A bor du absolut sett större men sämre än alla andra och i värld B absolut sett mindre men större än alla andra. Vilken värld väljer du?  

I en neoklassisk ekonomisk modellvärld kommer du sannolikt att välja det absolut bästa, alltså värld A, där du bor som störst och där alla har det bättre. I verkligheten kommer dock väldigt många att istället välja värld B, där det är absolut sett sämre för alla, men relativt sett bättre för dig.

Tänk dig sen att du får välja mellan att bo i värld C där du har fyra veckors semester, men alla andra har sex veckor, eller i värld D, där du har tre veckors semester men alla andra bara har två.

I det senare exemplet föredrar de flesta att leva i värld C där man absolut sett har det bättre även om det relativt sett är sämre, hellre än i värld D där man absolut sett har det sämre men relativt sett bättre.

Ekonomiprofessorn Robert H Frank tar upp dessa exempel i boken ”Falling Behind – How rising inequalities harms the middle-class”.  Han kallar den första typen av ”konsumtion” för ”positional goods”, alltså den typen av konsumtion där du fattar beslutet utifrån dess relativa värde mer än det absoluta, och den andra typen för ”non-positional goods”, där jämförelsen med vad andra har inte är så intressant utan du väljer det som är absolut bäst.

Studier som gjorts av bland andra forskare på Internationella valutafonden, IMF, visar att när inkomstklyftorna ökar tenderar människor längre ned på inkomstskalan att vilja fortsätta konsumera ”positional goods” för att inte tappa i relativt upplevd status och välbefinnande. När detta inte är möjligt att uppfylla, strävar man efter att öka sina inkomster genom att arbeta längre. När inte heller det är tillräckligt upprätthålls konsumtionen på kredit med lånade pengar. Men eftersom detta inte fullt ut går att kompensera leder ökade inkomstklyftor sannolikt både till att fler känner ett minskat relativt välbefinnande samtidigt som lånekarusellen skapar en ökad ekonomisk instabilitet.

Vad har då detta med arbetstidsfrågan att göra? Min poäng är helt enkelt att om vi förkortar arbetstiden allt för snabbt och för mycket måste detta betalas av den som får kortare arbetstid i form av lägre framtida reallöner. Men eftersom alla inte kommer att minska sina arbetstider eller inkomster kommer detta att leda till kraftigt ökade ekonomiska klyftor i samhället. Detta kommer då att leda till att många som har tvingats förkorta arbetstiden via lagstiftning och därmed blivit relativt sett fattigare, förmodligen kommer att söka kompensera sin förlorade relativa konsumtion av ”positional goods” genom att försöka få extrajobb och därmed öka sina inkomster, och/eller genom att i högre grad lånefinansiera sin konsumtion.

Oavsett vilket är risken stor för att en omfattande och snabb förkortning av arbetstiden vare sig gör den enskilde lyckligare eller samhället mer stabilt. Värt att fundera över.

  • Adam L

    Bra skrvet

  • http://profiles.google.com/beholderost Beholder beholdersson

    Så det  var samma som hände när det sänktes tll 8 tmmar då? V tjänar alla mndre och lånar mer?

  • Carl Ros123

    Intressant!

  • Jan Wiklund

    Om nu samhället blr ojämlkare med sextmmarsdag får v väl se tll på annat sätt att jämlkheten ökar. T.ex. att v ställer ordentlga lönekrav avtalsrörelserna stället för att hänge oss åt ett mssrktat såkallat ”samhällsansvar” som httlls bara har resulterat att klyftorna har växt lksom exportöverskottet (som nom parentes har bdragt tll att skapa det exportunderskott som har sänkt Sydeuropa).

    Låt oss betrakta drektörerna som löneledande nästa avtalsrörelse, och kräva samma öknngar som dom! Ett populärt krav jag gärna skulle gå strejk för!

    • tom

       Jag håller med Jan. Rogers resonemang vsar bara att det behövs arbetstdsförkortnng och att den ska fnanseras delvs genom att de som dag tjänar  70 gånger mer än vanlga arbetare kanske får genomlda de vedervärdga kvalen att bara leva på 40 gånger mer än vanlga dödlga. Hemska tanke! Men med psykologskt stöd och snuttefltar kommer nog de superrka komma över den värsta chocken.

  • johan

    Enlgt dna föranngar så kommer vlka jobb då att få lov att stanna kvar vd längre arbetstder? Ett lagförslag på 6 tmmarsarbetstd nnefattar ju alla arbeten … Det typska exemplet är att 6 tmmar nförs med bbehållen lön. Även forskare har gett underlag tll att 6 tmmar skulle vara ett bättre alternatv omed att kroppen egentlgen nte är gjord för att hålla gång med arbete längre än 6 tmmar sträck. Alltså skulle arbetsskador och vce versa bl bättre medan det har påvsats flera gånger att mnskad arbetstd nte mnskar effektvteten. Snarare ökar den. Det resonemang du för håller nte mn menng eftersom det själva förslaget lgger att arbetstden nte kommer vara olka. Om det genomförs kommer snarare ngentng förändras omed att man antar att den poltska balancen nte förändras heller. Möjlgheten tll extra arbete fnns utöver att man arbetar också men den kan lkväl behöva ändras med lagförslaget. Styret, poltken är alltså den suvveräna grunden tll att någontng är bättre eller sämre för någon eller nte, sålänge v snackar om demokrat af.

  • Pingback: Arbetstiden och klimatkrisen « Warlenius()