Roger Mörtvik

Staten bör stödja avtal om korttidsveckor under ekonomiska kriser

När den globala finanskrisen slog till 2008 ledde det till dramatiska effekter på arbetsmarknaden i många länder. I Sverige ökade arbetslösheten snabbt och industrin tappade drygt 50 000 jobb enligt en del beräkningar. På en del håll träffades så kallade krisavtal för att gå ned i arbetstid istället för att säga upp de anställda. Jag var ganska kritisk till att arbetsgivarna i hög grad lanserade detta som en fråga om att lönerna behövde sänkas på grund av krisen och till regeringens passivitet som gjorde att de anställda fick bära merparten kostnaden.

Jag har dock i olika sammanhang lyft fram behovet av att staten spelar en aktiv roll för att åstadkomma permitteringslösningar eller avtal om kortidsveckor under ekonomiska kriser, bland annat i tidigare bloggar. Om staten är villigt att gå in i detta ekonomiskt är det i hög grad en vinstlott för alla parter. Minskad arbetslöshet begränsar kostnaderna för a-kassa, när fler behåller jobbet hålls efterfrågan uppe samtidigt som företagen kan utveckla och behålla sin kompetens om korttidsveckan kombineras med utbildning.

I många andra länder i Europa finns etablerade system för korttidsveckor som krisåtgärd. Detta redovisas på ett bra sätt i en ny rapport från Facken inom industrin. Rapporten visar tydligt varför ett system för avtalade korttidsveckor med utbildning som krisåtgärd behövs även i Sverige. I en artikel nyligen på DN-debatt förklarar bl.a. Anders Borg att regeringen välkomnar parternas initiativ och att regeringen avser att utreda hur det ska kunna gå till.

Det är en klok hållning. Det som behövs är lösningar som gör att arbetslösheten i kriser hålls nere utan att strukturomvandlingen hämmas mellan kriserna.

Statistik över hur produktion och syselsättning utvecklades i tillverkningsindustrin i olika länder efter krisen 2008-2009 visar behovet väldigt tydligt – och hur dyrt det blev för Sverige att det inte fanns ett färdigt system på plats.

Tre intressanta typfall kan skönjas. I USA föll produktionen i tillverkningsindustrin med drygt nio procent mellan 2007 och 2009 men sysselsättningen föll med över 14 procent. I Sverige föll industriproduktion med drygt 20 procent och sysselsättningen med runt 10 procent. I Tyskland däremot, där det fanns ett statligt understött system för korttidsveckor, föll produktionen med nästan 18 procent, men sysselsättningen i sektorn bara med drygt en procent. Allt enligt siffror från amerikanska Bureau of Labor Statistics.

Den amerikanska ekonomin drog en nitlott och företagen passade på att göra sig av med fler anställda än man behövde. I Sverige klarade vi oss bättre. Tyskland satt med trumf på hand. Där gjorde systemet med korttidsveckor att arbetslösheten hölls nere och kostnaderna likaså.

Förändring av produktion och sysselsättning i tillverkningsindustrin 2007-2009. Källa: US Bureau of Labor Statistics.