I teorin ger den dåliga a-kassan för unga en närmast obefintlig ungdomsarbetslöshet…
Att studera effekten på arbetsmarknaden av olika politiska förändringar och reformer är svårt. Man vet oftast väldigt lite av vilka faktorer som har påverkat vad. Därför skulle gärna arbetsmarknadsforskare vilja att politisk reformer först bara genomfördes på en begränsad del av arbetsmarknaden för att kunna jämföra hur en grupp som omfattas påverkas i jämförelse med de som inte fick del av åtgärden.
Nu har faktiskt ett gyllene tillfälle att studera ett sådant fall uppstått – och inom ett område som är väldigt hett i politiken.
De senaste åren har andelen unga som antingen inte är med i a-kassan, eller inte uppfyller villkoren för att få ersättning ökat kraftigt. I dagsläget är drygt två tredjedelar av de unga under 25 år inte med i en arbetslöshetsförsäkring. Det extra fiffiga med att studera denna grupp är att de till skillnad från många andra som har arbetat under en längre tid, inte heller särskilt ofta har kompletterande inkomstförsäkringar som komplicerar analysen.
Enligt de teorier som har styrt regeringens förämringar av a-kassan är det så att lägre ersättning till de arbetslösa ökar sysselsättningen och minskar arbetslösheten. Obefintlig eller mycket låg ersättning till de arbetslösa borde då leda till kraftigt reducerad arbetslöshet. Enligt teorin alltså.
Nu bör regeringen ge IFAU ett uppdrag att undersöka om det faktum att unga i så liten grad har någon ersättning alls eller mycket låg ersättning som arbetslösa, har bidragit till att reducera ungdomsarbetslösheten.
Då jag är en tämligen ödmjuk själ skulle jag redan nu kunna ge ett försiktigt preliminärt svar: Inte det minsta. I själva verket kanske svaret skulle kunna bli det motsatta. Låg eller ingen ersättning till unga arbetslösa ökar stigmatiseringen och minskar sannolikheten att komma i arbete. Men som sagt, jag ser fram emot studien.
Ring mig gärna när den är klar.
