Tveksamma och osäkra jobbeffekter av jobbskatteavdraget
Har jobbskatteavdragen haft någon effekt på jobbskapandet i Sverige? Det var frågan på den hearing i Riksdagen som jag var med och pratade på igår. Statssekretaren Hans Lindberg från finansdepartemetet hävdade att jobbskatteavdraget gett betydande sysselsättningseffekter och kunde förklara upp till 100 000 fler sysselsatta. Jesper Hansson från Konjunkturinstitutet menade att det nog inte går att säga hur många jobb det har gett, men att det långsiktigt kan ge upp till 90 000 nya jobb. Anders Forslund från IFAU, nyanserade bilden och sa att det nog inte går att räkna ut hur många jobb som skapas, att det finns skäl att tro att det kanske inte är så många som i andra länder, men att det finns många ”indicier” som tyder på att det har effekt på sysselsättningen. Lena Hagman från Almega menade att bilden som regeringen ger var ”skruvad” och något av ”kejsarens nya kläder” – förmodligen menat att alla såg att det inte har gett så många jobb men att ingen vågar säga det.
Själv pekade jag på att jobbeffekten är nästan omöjlig att beräkna och att man inte kan utgå ifrån vad som hänt i andra länder som ser helt annorlunda ut för att beräkna effekten i Sverige. Det handlar t.e.x om att Sverige har betydligt högre sysselsättningsgrad än andra länder redan i utgångsläget bland äldre, lågutbildade och kvinnor, vilket gör att vi inte kan räkna med att sysselsättningen ökar lika mycket. Den svenska lönebildningen ser annorlunda ut och möjligheten att sänka lönerna genom jobbskatteavdragen (som i många teoretiska modeller är själva mekanismen bakom jobbskapandet) är inte lika enkelt i Sverige som i länder med svagare förhandlngssystem. Slutligen är kännedomen om jobbskatteavdraget är svagt, få med jobb säger sig vilja jobba mer samtidigt som många av de arbetslösa inte är eftertraktade på arbetsmarknaden.
Många tycks tro att det finns ett akademiskt, vetenskapligt stöd för att jobbskatteavdraget har skapat runt 100 000 nya jobb. Så är inte fallet. Det finns ingen vetenskaplig studie som visar att det har haft den effekten, eller ens någon effekt. Helt enkelt för att det inte går att visa annat än som antaganden. Det finns teorier, modellskattningar och utländsk empiri som visar att det kan ha effekt. Det finansdepartementet har gjort är att utgå ifrån vad som är förväntade effekter av jobbskatteavdrag lagt in det i en modell som utgår från vad som har hänt på arbetsmarknaden. Sen har man ”konstaterat” att de jobb som skapats har gjort det genom jobbskatteavdragen, helt enkelt för att modellen utgår ifrån att så borde vara fallet, inte för att studien visar att så är fallet. Regeringen skriver i sin egen rapport (sid 36) ”Modellskattningarna är dock inte signifikanta, vilket medför att resultaten måste tolkas med stor försiktighet”. Någon sådan försiktighet gick inte att spåra under seminariet eller i regeringens tolkning av rapporten.
Tidigare har IFAU konstaterat i en rapport att ”vår slutsats efter en omfattande analys är att resultaten inte på ett trovärdigt sätt kan tolkas som effekter av jobbskatteavdraget”.
Min slutsatsen från seminariet är att det inte finns något stöd för vilken effekt jobbskatteavdragen har för sysselsättningen. Det finns indicier, men tio studier som bara ger indicier och inte är signifikanta bildar inte en stor signifikant studie tillsammans.
Det är dock inte otroligt att jobbskatteavdrag kan ha en viss jobbeffekt. Men är effekten större än den skulle ha varit av andra lika stora satsningar. Nja, troligen inte. Min bedömning är att det skulle ha större positiv effekt för ekonomin och jobben att i nuläget investera betydligt mer i utbildning av arbetslösa och yrkesverksamma, eller i investeringar i infrastruktur etc.
Eller tänk om regeringen vågade tänka nytt kring jobbskatteavdraget och istället för ett för ett generellt femte avdrag införa ett riktat, dubbelt, jobbskatteavdrag till den som har varit långtidsarbetslös eller beroende av försörjningsstöd men som börjar arbeta. Det skulle kunna trappas ned till det vanliga avdragets nivå under en treårsperiod för att undvika starka marginaleffekter.
Det intressanta som då skulle inträffa är att jobbskatteavdraget riktas just till dem som vi vill få in i jobb, samtidigt som vi får en relevant kontrollgrupp för att verkligen kunna kontrollera om avdraget har någon större jobbeffekt.
