Roger Mörtvik

Tveksamma och osäkra jobbeffekter av jobbskatteavdraget

Har jobbskatteavdragen haft någon effekt på jobbskapandet i Sverige? Det var frågan på den hearing i Riksdagen som jag var med och pratade på igår. Statssekretaren Hans Lindberg från finansdepartemetet hävdade att jobbskatteavdraget gett betydande sysselsättningseffekter och kunde förklara upp till 100 000 fler sysselsatta. Jesper Hansson från Konjunkturinstitutet menade att det nog inte går att säga hur många jobb det har gett, men att det långsiktigt kan ge upp till 90 000 nya jobb. Anders Forslund från IFAU, nyanserade bilden och sa att det nog inte går att räkna ut hur många jobb som skapas, att det finns skäl att tro att det kanske inte är så många som i andra länder, men att det finns många ”indicier” som tyder på att det har effekt på sysselsättningen. Lena Hagman från Almega menade att bilden som regeringen ger var ”skruvad” och något av ”kejsarens nya kläder” –  förmodligen menat att alla såg att det inte har gett så många jobb men att ingen vågar säga det.

Själv pekade jag på att jobbeffekten är nästan omöjlig att beräkna och att man inte kan utgå ifrån vad som hänt i andra länder som ser helt annorlunda ut för att beräkna effekten i Sverige. Det handlar t.e.x om att Sverige har betydligt högre sysselsättningsgrad än andra länder redan i utgångsläget bland äldre, lågutbildade och kvinnor, vilket gör att vi inte kan räkna med att sysselsättningen ökar lika mycket. Den svenska lönebildningen ser annorlunda ut och möjligheten att sänka lönerna genom jobbskatteavdragen (som i många teoretiska modeller är själva mekanismen bakom jobbskapandet) är inte lika enkelt i Sverige som i länder med svagare förhandlngssystem. Slutligen är kännedomen om jobbskatteavdraget är svagt, få med jobb säger sig vilja jobba mer samtidigt som många av de arbetslösa inte är eftertraktade på arbetsmarknaden.

Många tycks tro att det finns ett akademiskt, vetenskapligt stöd för att jobbskatteavdraget har skapat runt 100 000 nya jobb. Så är inte fallet. Det finns ingen vetenskaplig studie som visar att det har haft den effekten, eller ens någon effekt. Helt enkelt för att det inte går att visa annat än som antaganden. Det finns teorier, modellskattningar och utländsk empiri som visar att det kan ha effekt. Det finansdepartementet har gjort är att utgå ifrån vad som är förväntade effekter av jobbskatteavdrag lagt in det i en modell som utgår från vad som har hänt på arbetsmarknaden. Sen har man ”konstaterat” att de jobb som skapats har gjort det genom jobbskatteavdragen, helt enkelt för att modellen utgår ifrån att så borde vara fallet, inte för att studien visar att så är fallet.  Regeringen skriver i sin egen rapport (sid 36) ”Modellskattningarna är dock inte signifikanta, vilket medför att resultaten måste tolkas med stor försiktighet”. Någon sådan försiktighet gick inte att spåra under seminariet eller i regeringens tolkning av rapporten.   

Tidigare har IFAU konstaterat i en rapport att ”vår slutsats efter en omfattande analys är att resultaten inte på ett trovärdigt sätt kan tolkas som effekter av jobbskatteavdraget”. 

Min slutsatsen från seminariet är att det inte finns något stöd för vilken effekt jobbskatteavdragen har för sysselsättningen. Det finns indicier, men tio studier som bara ger indicier och inte är signifikanta bildar inte en stor signifikant studie tillsammans.  

Det är dock inte otroligt att jobbskatteavdrag kan ha en viss jobbeffekt. Men är effekten större än den skulle ha varit av andra lika stora satsningar. Nja, troligen inte.  Min bedömning är att det skulle ha större positiv effekt för ekonomin och jobben att i nuläget investera betydligt mer i utbildning av arbetslösa och yrkesverksamma, eller i investeringar i infrastruktur etc. 

Eller tänk om regeringen vågade tänka nytt kring jobbskatteavdraget och istället för ett för ett generellt femte avdrag införa ett riktat, dubbelt, jobbskatteavdrag till den som har varit långtidsarbetslös eller beroende av försörjningsstöd men som börjar arbeta. Det skulle kunna trappas ned till det vanliga avdragets nivå under en treårsperiod för att undvika starka marginaleffekter.  

Det intressanta som då skulle inträffa är att jobbskatteavdraget riktas just till dem som vi vill få in i jobb, samtidigt som vi får en relevant kontrollgrupp för att verkligen kunna kontrollera om avdraget har någon större jobbeffekt.

DI, DN, SVT

 

  • Fredrik Schulte

    Fråga: hur stark är egentligen – enligt din egen logik – ditt
    case för att ta bort värnskatten, vilket du är en stark anhängare av?

     

    Vilken evidens kan du presentera som tvetydigt pekar på negativa
    effekter som uppstod i anslutning till att värnskatten införandes och att dessa
    verkligen kan knytas till just värnskatten?

     

    Om du inte har starkare bevis för detta än de som
    finansdepartementet, KI och IFAU har till stöd för påståendet att jobbskatteavdraget
    har starka positiva effekter så har du en riktig uppförsbacke rent logiskt för
    att få ihop argumenten.

     

    OBS jag vill också ta bort värnskatten, poängen är att du kräver
    naturvetenskaplig bevisföring för att dra slutsatsen att reformer som du inte
    gillar är bra, men när det kommer till reformer som du gillar räcker det med en
    slagfärdig onliner. Det är inte seriöst.

     

    Fredrik Schulte(m)

  • Roger Mortvik

    Hej Fredrik.

    Eftersom din fråga här är ungefär densamma som i tråden på Facebook lämnar jag ungefär samma svar.

    Det går heller inte att seriöst tolka finansdepartementets rapport på annat sätt att beräkningarna ska hanteras med stor försiktighet. Det skriver man själva i rapporten. Jag anser att den tolkning som regeringen (genom statssekreteraren) gav av resultaten är mer av en grov och mer politisk än akademisk tolkning av analysen.
     
    Jag anser också att politiska reformer och förändringar ska bedömas, inte enbart utifrån det värde de har i sig, utan även utifrån om en alternativ användning av pengarna varit mer angelägen och effektiv. Det blir ännu tydligare när det gäller den bild som statssekrteraen vid hearingen gav när det gäller effekterna av den sänkta restaurangmomsen och de nedsatta socialavgifterna. Påståendet att detta är resurseffektivt och ger stor jobbeffekt saknar fullständigt stöd i forskningsslitteraturen.
     
    Visst leder jobbskatteavdrag (JSA) till ökade incitament att gå upp i arbetstid för den som redan arbetar eftersom nettoinkomsten ökar (substitutionseffekt), men det leder även till (vilket jag visade på hearingen) att många som har arbete kan vilja använda den ökade inkomsten till att gå ned i arbetstid. (inkomsteffekt). När man konstruerar JSA som regeringen har gjort, alltså som en allmän skattesänkning, ökar risken för att det inte leder till fler arbetade timmar även om fler börjar arbeta. Det gör att JSA inte är särskilt självfinansierande. I rapporten utgår man ifrån motsatsen och skriver att självfinansieringsgraden hög eftersom de som börjar jobba mer till följd av den sänkta statliga inkomskatten har relativt hög lön. Detta är tämligen absurt eftersom empirin utgår ifrån att det är personer som har låg inkomst och befinner sig utanför arbetsmarknaden som  i viss mån har börjat arbete efter JSA.
     
    Det som jobbskatteavdraget möjligen har bevisat empiriskt så här långt är att om man ger grupper som står långt från arbetsmarknaden starka ekonomiska incitament att arbeta så ökar deras jobbsökande. Det innebär inte med automatik att detta jobbsökande leder till ökad sysselsättning i samma grad då de samtidigt har sämre förutsättningar att matchas mot de lediga jobben. Det säger mig följande: JSA kan fungera bra, om det riktas mot de grupper som befinner sig längst från arbetsmarknaden och inte till alla, det kräver då att det kombineras med kraftfulla insatser för att stärka matchningsegenskaperna bland de arbetssökande. Det finns ett ev. stöd i rapporten för att JSA bidragit till att fler äldre börjat jobba, men det är ingen kontrollgrupp som kan jämföras med övriga sysselsatta, utan snarare ett belägg för min tes om att satsa på vissa grupper.
     
    Och just för att det är mer effektivt att rikta detta mot utsatta grupper, bör andra skattesänkningar istället riktas mot det som stärker utbildningspremien, och då är slopandet av värnskatten prioriterat. Jag tror verkligen inte att det är någon dunderkur elelr självfinansierande, men efter de fyra första JSA, ett nödvändigt komplement för att öka utbildningspremien. Jag är dock medveten om att även denna skatteförändring kan leda till en inkomsteffekt som gör att många istället går ned i arbetstid. jag tror därför att vid en prioritering av min egen lista, kommer nödvändiga investeringar i främst utbildning före slopad värnskatt.    
     
    Det ett starkt och robust stöd i forskningslitteraturen för att investeringar i utbildning och infrastruktur ger realtivt stora positiva effekter både när det gäller tillväxt och arbetslöshet.

    För övrigt har inte IFAU sagt att JSA ger starkt positiva effekter. De säger att ”vår slutsats efter en omfattande analys är att resultaten inte på ett trovärdigt sätt kan tolkas som effekter av jobbskatteavdraget”.

    Och det är väl ungefär det jag också säger: att påstå att JSA har gett stora positiva effekter är inte trovärdigt. Det betyder inte att det har haft några effekter alls. Dår är et enligt mig bättre att satsa fortsatta skattepengar på sånt som vi vet ger resultat – inte bara på sånt där vi måste gissa om det har effekt.       

  • Roger Mortvik

    …ett tillägg… såg att det föll bort en rad, substitutionseffekten gör att det främst blir lönsamt att börja arbeta istället för att inte göra det. Rätt ska vara rätt.

  • Anonym

    ”I teorin ger den dåliga a-kassan för unga en närmast obefintlig ungdomsarbetslöshet…”

    Vad vi vet är att dom högre utbildade gick ner i arbetstid o att dom på ‘line’ på Volvo
    . . . . jobbade mens linan gick o i den takt linan gick, för hur skulle dom kunna öka arbetstiden på linan?
    Ja dom skulle kunna gå till grannen o stryka hans skjorta o granen gå till grannen o
    stryka hans skjorta för att kunna betala skjortstrykningen.

    Men i Sverige stryker vi våra egna skjortor.

  • http://twitter.com/celer1ty celerity

    Jobbskatteavdaret är ju en supply-side reform. Som tidigast lär avdraget få effekt först om 10-15 år. Risken är dessutom att den höga arbetslösheten idag biter sig fast och tränger ut jobbskatteavdragets effekt. Som sagt, jobbskatteavdrag är en långsiktig reform för att bekämpa strukturell arbetslöshet. Det är inte Sveriges problem just nu. 

  • Roger Mortvik

    Det är helt riktigt ”Celerity” och i linje med vad jag sagt. Därför är de olikheter i tolkningen som jag beskriver relevant. Finansen säger att det redan har fått stor effekt (vilket fortfarande återstår att bevisa), KI säger att det kommer att få effekt (vilket återstår att se), IFAU säger att det borde få effekt (men inte går att studera), jag menar att det kan få effekt (dock svårt att visa, inte så stor som finansen påstår, bland annat för att många av de arbetslösa inte är lika anställningsbara som de som redan har jobb).

  • Pingback: Sverigedemokraternas stålskodda politik sänker lönerna, ökar arbetslösheten och krossar välfärden | Nemokrati

  • Pingback: Full sysselsättning inom Fas 3 är målet för Reinfeldt | Nemokrati

  • Pingback: Nja, Riedl – skattesänkningarna gav inte alls nya jobb |

  • Pingback: Ökade inkomstskillnader under Alliansregeringen. « BJÖRN ALVEBRAND

  • Pingback: Partiledardebatt – SD tilläts sätta agendan och EU-frågan mörkades som vanligt | Nemokrati

  • Pingback: Skriv på mot lägre skatter! | Socialdemokraterna Högsby Blogg #sframtid

  • Pingback: “Sverige kan inte ta emot alla flyktingar” | Vardagsrasismen