Det är inte bara en lågkonjunktur – hela ekonomin håller på att förändras
Är det som sker i ekonomin nu bara en tillfällig krusning på ekonomins yta, som går över när man bara har kommit fram till vad som ska göras, eller är det som sker är av så grundläggande och genomgripande karaktär att det kommer att förändra hur ekonomin fungerar och hur jobb skapas. Många tro på det första, jag lutar åt det andra.
Parallellt med krisen sker nämligen en formidabel revolution i hur ekonomins produktion av varor och tjänster organiseras.
De senaste två decennierna har det globala arbetsutbudet mer än fördubblats. Massproduktion har i hög grad flyttats till låglöneländer som Indien, Brasilien och Kina. Detta har förändrats företags investeringskalkyler och jobbskapandets natur i den industrialiserade världen.
Parallellt med detta, och delvis som en följd av, har den industriella produktionslogiken fullständigt förändrats. De komplicerade produkter vi köper består av mängder av komponenter som levereras av otaliga leverantörer i massvis av länder utifrån en rationell mix av beslut baserade på kostnadsminimering, kvalitetsoptimering, kundnärhet, leveranssäkerhet och ibland även politisk hänsyn. Detta har förändrat strukturomvandlingens dynamik.
Nu sker dessutom något ytterligare som man skulle kunna kalla det för en fjärde industriell revolution. Den första uppstod i England på 1700-talet, den andra när Henry Ford började löpandebandsproducera bilar (vilken färg som helst bara den var svart), den tredje när globaliseringen skapade de processer jag beskriver ovan. Till detta kommer snart en era av robotisering och digitalisering, där i princip all produktion som inte kräver kontakt mellan människa till människa kan bli möjlig att utföra allt billigare och närmast platsoberoende. Detta kommer att göra att företagens rationella beslut om var man ska investera och skapa jobb kommer att styras av nya faktorer. Lönekostnaden för produktion kommer att bli av mindre vikt, eftersom allt mer av produktionen kan automatiseras och merparten av produkters värde kommer att bestå i annat arbete. Kunskapsproduktionen och innovationerna blir allt viktigare. Redan idag är det vanligt att den direkta produktionslönekostnaden för kan ligga under tio procent av värdet. En första generationens Ipad som i butik kostade runt 4000 kronor kostade förmodligen runt 50 kronor att sätta ihop i fabriken.
Effekten av dessa förändringar har redan blivit dramatisk, utan att politikerna verkar förstå det riktigt. Ett globalt ekonomiskt maktskifte äger rum från den gamla världen till Asien. Företagens beslut baseras på nya faktorer, inte minst visar det sig i deras ökade riskaversion, jobbskapandet tar sig nya uttryck, kapitalplacerarna försöker desperat förstå var kapitalet ger bäst och säkrast avkastning, forskningsinstitutioner söker efter nya innovationer och de yrkesverksammas bidrag till förnyelsen av produktionen blir allt viktigare.
En del tycks tro att denna massiva förändring gör att politikens roll blir att hålla fingrarna borta från ekonomin. Jag tror att det är tvärtom. Nu kommer det att visa sig att de länder vars politiker förstår att skapa ett konkurrenskraftigt näringsliv kommer att lyckas bäst. När den pågående industriella revolutionen rullar på räcker det inte med åtgärder för att få ned underskott i ekonomin, eller få ut fler på arbetsmarknaden.JTillväxt och konkurrenskraft kräver efterfrågan och framtidstro, men också kloka och omfattande investeringar i forskning, utveckling, återkommande utbildning och ständiga innovationer. De som mitt i allt detta förstår hur denna förändring är ett steg på vägen mot en klimatsmart ekonomi kommer att ligga steget före. Så gäller även de länder vars politiker kan skapa ekonomisk och kompetensbaserad omställningstrygghet för alla de yrkesverksamma som kommer att leva mitt i förändringen.I det perspektivet räcker inte våra nuvarande svenska ambitioner när det gäller a-kassan, innovationspolitiken, infrastrukturen och utbildningsystemet för att behålla konkurrensfördelarna.
