Roger Mörtvik

Välfärden utvecklas om de professionella yrkeverksamma kan göra ett bra jobb – och få lön för mödan

Bra, Stefan Löfven, på DN-debatt idag. Välfärdens utveckling och kvalitet hänger på att de professionella yrkesutövarna får bra förutsättningar att göra att professionellt jobb. Det är medarbetarnas engagemang och kompetens som lyfter verksamheternas (även i den privata sektorn för den delen). Den utgångspunkten borde vara självklar att dela för samtliga partier i Riksdagen.

För inte allt för många år sedan var debatten om välfärden betydligt mer polariserad än idag. Då pratade man om ifall en stark välfärd var ”tärande” och bara drog pengar ur medborgarnas fickor och var ett sänke för ekonomin, eller om den var ”närande” och istället bidrog till att skapa samhällseffektivitet och tillväxt. Glädjande nog landar allt fler idag allt närmare den senare slutsatsen.

Men för att välfärdssektorn ska kunna bidra ännu mer till en väl fungerande ekonomi, konkurrenskraft, tillväxt och social tillit räcker det inte med att skjuta till mer skattepengar. Då krävs även att de som arbetar i välfärdssektorn har bättre förutsättningar att vara de professionella yrkesutövare de är utbildade för att vara.

I allt för hög grad de senaste åren har ofta illa beredda och hafsigt genomförda ”reformer” inom arbetsmarknadspolitiken, sjukförsäkringen och skolan, för att nämna några exempel, bidragit till att göra det svårare för de anställda att göra ett bra jobb. Detta syns inte bara i den omfattande kritiken mot många av åtgärderna, utan även i de anställdas arbetssituation.

I TCOs stressbarometer framkommer att nästan hälften av tjänstemännen tycker det finns en obalans mellan arbetsinsats och belöning, man känner i hög grad att det är svårt att koppla bort tankarna på jobbet när man är ledig, man upplever ofta att man måste vara tillgänglig för jobbet även under fritiden och allt för många känner att arbetssituationen inte ger dem utrymme att utveckla nya tankar och idéer i arbetet. Det har blivit allt för vanligt att de anställda känner att de måste utföra en mängd andra arbetsuppgifter än de som borde ligga i deras profession. Mest utsatta är just de professionella yrkesutövarna i välfärden: lärare, sjuksköterskor, handläggare på arbetsförmedlingen, socialtjänsten eller försäkringskassan.

Om anställda i välfärden i allt högre grad upplever att arbetet består i annat än det som borde ligga i professionens kärnuppgift, i arbetsuppgifter som upplevs som ”illegitima”, ökar stressen och effektiviteten minskar. Detta är också belagt i flera studier, bland annat av situationen för läkare.

Ska vi höja statusen i de viktiga välfärdsprofessionerna är det samtidigt centralt att lönen bättre avspeglar professionens utbildningsnivå och värde. I många av välfärdsprofessionernas yrken måste högskoleutbildning och ansvarstagande helt enkelt löna sig bättre.

Även detta borde Stefan Löfven säga.