Debatten om ungdomsarbetslösheten fortsätter

Etiketter: anställningsskydd, LAS, Per Skedinger, svenskt näringsliv, tidsbegränsad anställning, ungdomsarbetslöshet, visstidsarbete

I dagens SvD ges Per Skedinger från Institutet för Näringslivsforskning en slutreplik i vår debatt om anställningsskyddets betydelse för den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Som jag skrev i min bloggkommentar till Skedingers förra artikel var anledningen till att vi inte tog med hans femton år gamla forskning i rapporten att det i en kort rapport var nödvändigt att göra en avgränsning. Vi koncentrerade oss därför på studier från de senaste tio åren, vilka speglar det aktuella forskningsläget. Syftet var inte att undanhålla läsarna forskningsresultat.

Bloggar och debattsidor är egentligen fel forum för en så komplex fråga som forskningsläget vad gäller anställningsskyddets påverkan på ungdomsarbetslösheten. Det jag kan göra är att uppmana de intresserade att själva läsa de relevanta avsnitten i såväl TCO:s rapport om anställningsskyddets betydelse för ungdomsarbetslösheten som Skedingers bok i ämnet. En sak som vi uppenbart är överens om är de många fallgropar som studier av sambandet mellan arbetsrätt och anställningsskydd innehåller.

Som arbetsrättsjurist med specialisering på komparativ rätt vill jag särskilt peka på det svajiga i de index över anställningsskyddet som ligger till grund för majoriteten av studierna. OECD publicerade så sent som förra året en ny version av sitt index, där de försökt ta hänsyn till en del av de invändningar som rests mot tidigare index. En konsekvens av de nya beräkningarna är att Sverige nu rankas som det tionde mest liberala av de 30 undersökta länderna. Med OECD:s sätt att räkna är Sverige inte ett land med en strikt arbetsrätt.

Oavsett om man anser att forskningen visat att det finns ett samband mellan anställningsskydd och ungdomsarbetslöshet i Sverige eller inte, gäller det att inte glömma bort huvudfrågan. Tillhör anställningsskyddet de viktigaste förklaringarna till den höga svenska ungdomsarbetslösheten? Eller finns det andra områden som är viktigare och därför bör hamna i fokus för insatser mot ungdomsarbetslösheten?

Skedingers studie från 1995 visade på ett visst samband mellan arbetslösheten bland 16-19-åringar och ett strikt anställningsskydd. För 20-24-åringarna fanns inget sådant samband. Mot det ska ställas de tydliga forskningsresultat som finns vad gäller utbildningens betydelse för unga människors möjligheter på arbetsmarknaden (även efter fyllda 20 år). Rapporten Ungdomsarbetslösheten och folkhögskolorna skriven av Jonas Olofsson innehåller en redogörelse för forskningen på detta område.

Ungdomsarbetslösheten - Svar till Svenskt näringslivs forskare

Etiketter: institutet för näringslivsforskning, LAS, Per Skedinger, svenskt näringsliv, tidsbegränsad anställning, ungdomsarbetslöshet, visstidsarbete

I fredags, den 26/2, publicerade SvD en debattartikel av Per Skedinger där han anklagade TCO och undertecknad för “tendensiösa tolkningar och grova faktafel” då vi, i en rapport och flera debattartiklar, visat att anställningsskyddet inte kan förklara den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Ett svar har publicerats i SvD, med den rättvisande rubriken Utbildning är lösningen för arbetslösa unga. Det finns dock anledning att utveckla vissa resonemang på ett sätt som det inte går att göra i en kort debattsidereplik.

Skedinger motiverar sina anklagelser med att vi i rapporten inte nämner en studie han själv publicerade 1995 samt den kommentar till samma studie som Bertil Holmlund skrev i samma veva. I en kort rapport är det givetvis inte möjligt att redogöra för alla studier som finns på området. Vi koncentrerade oss därför på studier från de senaste tio åren, vilka speglar det aktuella forskningsläget. Som utgångspunkt tog vi den uppräkning av forskning som sägs bevisa sambandet mellan strikt anställningsskydd och hög ungdomsarbetslöshet som Skedinger själv gör i en artikel i Ekonomisk Debatt 7/2008.

Skedingers och Holmlunds artiklar, vilka både publicerades 1995, valdes bort därför att de hade mer än ett och halvt decennium på nacken. Läser man artiklarna kan man dessutom konstatera att de knappast ger grund för att en försämring av anställningsskyddet skulle vara något effektivt medel mot den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Såväl Skedingers studie som Holmlunds kommentar bygger på en jämförelse mellan olika tidsperioder då Skedinger menar att Sverige har haft ett mer strikt respektive ett mindre strikt anställningsskydd. Skedingers slutsats var att den relativa ungdomsarbetslösheten (men bara bland tonåringar, inte bland unga över 20 år) var lägre under den period då anställningsskyddet var mindre strikt. Artikeln utmynnade i en rekommendation till beslutsfattarna var därför att utöka möjligheterna till tidsbegränsade anställningar.

Det som gör att studien saknar relevans för den aktuella debatten är att beslutsfattarna gjorde just det. 2000-talets första decennium har sett en betydande avreglering av reglerna för tidsbegränsade anställningar (utöver den flexibilitet som redan låg i möjligheten att i kollektivavtal komma överens om andra regler). Anställningsskyddet är idag betydligt mer flexibelt vad gäller tidsbegränsade anställningar än under den senaste period som i Skedingers studie får symbolisera en period av mindre strikt anställningsskydd (1982-1992). T ex så behövde arbetsgivare då motivera varför en anställning skulle vara tidsbegränsad (arbetstopp, projekt, vikariat) något de inte behöver idag. Trots det har den relativa ungdomsarbetslösheten skjutit i höjden. Den medicin som Skedinger skrev ut 1995 har prövats, men utan att patienten blev bättre.

Skedinger gillar heller inte att vi i vår rapport påpekar det tämligen självklara att det faktum att en eller flera studier visar att det går att hitta ett samband mellan till exempel ett starkt anställningsskydd och en hög ungdomsarbetslöshet inte innebär att detta samband gäller för varje enskilt studerat land.

Sammantaget är bevisen för att det svenska anställningsskyddets utformning skulle vara en viktig förklaring till den höga svenska arbetslösheten så svaga att förklaringarna, liksom lösningarna, måste sökas på annat håll. TCO har, i rapporter och i vårt fempunktsprogram mot ungdomsarbetslösheten påpekat vikten av utbildning och ett bättre samarbete mellan skola och arbetsliv för att göra ungdomar attraktiva på arbetsmarknaden. För den som saknar gymnasieutbildning är varken slopat anställningsskydd eller sänkta ungdomslöner en lösning.

Avslutningsvis måste även några ord sägas om den organisation som Per Skedinger företräder, Institutet för näringslivsforskning. SvD ger Skedinger titeln “forskare” utan att någonstans nämna att hans arbetsgivare är en organisation vars huvudman är Svenskt näringsliv.  Såväl Urban Bäckström som Signhild Arnegård Hansen sitter i styrelsen. Per Skedinger är i lika hög grad en företrädare för ett partsintresse som författaren till dessa rader. Institutet för näringslivsforskning lika fristående från Svenskt näringsliv som semesteranläggningen Riva del Sole är från fackföreningsrörelsen.

ILO-regler om offentlig upphandling kan bli valfråga

Etiketter: ILO, lavaldomen, offentlig upphandling

På debattplats i Svenska Dagbladet skriver de tre röd-gröna partiernas arbetsmarknadspolitiska talespersoner att de, vid ett eventuellt regeringsskifte och i det fall riksdagen dessförinnan fattat beslut om de lagändringar som regeringen föreslagit med anledning av EU-domstolens dom i Lavalmålet, är beredda att riva upp lagen.

Det är ett välkommet besked, då det liggande föreslaget är behäftat med flera allvarliga fel. Ännu bättre hade givetvis varit om det i sådana här grundläggande frågor rörande den svenska kollektivavtalsmodellen hade gått att uppnå bred politiska enighet eller, ännu hellre, enighet mellan arbetsmarknadens parter om att gemensamt stå upp för det system som både fack och arbetsgivare har varit med om att bygga upp. Så skedde till exempel i Danmark efter Lavaldomen.

Artikeln innehåller även ett annat besked, vilket vi förhoppningsvis kan tolka som ett löfte: Att de rödgröna vill att Sverige ska ratificera ILO-konvention nr 94 om arbetsvillkor vid offentlig upphandling. Konventionens kärna är att offentliga myndigheter i sina upphandlingar ska ställa krav på att arbetsvillkoren för de arbetstagare som tillverkar de produkter eller utför de tjänster som myndigheten köper inte är mindre fördelaktiga än de som bestämts i kollektivavtal och/eller lagstiftning för det arbete och på den plats där varan produceras eller tjänsten utförs. På så vis minskar risken att offentlig upphandlingar bidrar till undermåliga arbetsvillkor och social dumping.

Vad debatten borde handla om: Statsråd har inte rätt att vara föräldralediga

Etiketter: birgitta ohlsson, Föräldraledighetslagen, jämställdhet, statsråd

Sedan Birgitta Ohlsson i tisdags utsågs till ny svensk EU-minister har debatten om utnämningen mindre handlat om vad hon vill politiskt och mer om det faktum att hon snart ska bli förälder. Det lämpliga och ansvarsfulla i att gå tillbaka till arbetet en eller några veckor efter att man fött barn har stötts och blötts.

Men debatten borde ha handlat om något annat. Det verkliga problemet uppstår om Birgitta Ohlsson och hennes man, som andra moderna föräldrapar, vill dela på föräldraledigheten. Om Birgitta Ohlsson när barnet är sju-åtta månader skulle känna att det är hennes tur att vara hemma, så går inte det. Birgitta Ohlsson har nämligen inte rätt att vara föräldraledig, med mindre än att hon avgår som minister.

Rätten att vara föräldraledig består av två delar. Rätten till  ekonomisk ersättning från Försäkringskassan och från arbetsgivaren i de fall det finns ett kollektivavtal som ger en utfyllnad, samt rätten att inte förlora sin anställning på grund av att man är föräldraledig.

Nuvarande tjänstgöringsregler för statsråd tillåter inte ledighet för sjukdom eller föräldraskap. Ett avgånget statsråd kan förvisso få föräldrapenning, men är ju då inte statsråd längre.

Då det i Sverige inte är ovanligt med jämförelsevis unga statsråd, är detta inte något nytt problem. Flera statsråd i såväl den förra som den sittande regeringen har blivit föräldrar under sin ministertid. Praktiska lösningar som möjliggör längre sommarledigheter och perioder av mer tid med familjen går säker att hitta. Statssekreterare och tjänstemän kan ersätta statsrådet på EU-möten och riksdagsledamöter ta ett större ansvar för debatten med politiska meningsmotståndare. Men någon regelrätt föräldraledighet är det inte tal om.

Frågan är egentligen inte ny. Redan riksdagsåret 1997/98 föreslog två riksdagsledamöter i en motion att regelverket borde ändras så att även statsråd kan vara föräldralediga. Konstitutionsutskottet (KU) avstyrkte motionen med motiveringen att det mot bakgrund av statsrådsuppdragets “särskilda natur” inte lämpar sig att lagreglera frågan om statsrådens möjligheter att vara föräldralediga. “Det måste i stället ankomma på regeringen själv att från fall till fall praktiskt lösa den situation som uppkommer vid ett statsråds behov av längre ledighet.”

Motiveringen är intressant. Är det inte just så som alltför många män (eller i värsta fall deras chefer) resonerar när de ska förklara att de inte tagit mer än några veckor eller någon månads föräldraledighet? Delat ansvar är förvisso önskvärt, men passar inte i just mitt jobb.

När får vi se ett blocköverskridande initiativ för att även statsråd ska kunna vara föräldralediga? Det gäller få personer, men signalvärdet ska inte underskattas. Även våra högsta politiker får en chans att leva som de flesta av dem lär. Och ett och annat ögonbryn skulle säkert höjas i ECOFIN-rådet när den svenske finansministern tar tillfälligt adjö av sina europeiska kollegor för att han tänker vara föräldraledig ett halvår. Under tiden tar hans av statsministern utsedda temporära ersättare över.

Göran Hägglund vågar vara medmänsklig

Etiketter: göran hägglund, kristdemokraterna, migranter, papperslösa, sjukvård, socialdepartementet, vårdförbundet

Att sjukvård ska ges efter behov, utan hänsyn till patientens ekonomiska, sociala eller etniska bakgrund, är en viktig princip. Det är också en del av yrkesetiken hos de som arbetar i vården. Sjuksköterskor, läkare och annan vårdpersonal ska kunna koncentrera sig på att ge bästa möjliga vård, och inte behöva fråga efter uppehållstillstånd eller fundera över vem som ska betala.

Frågan har även en rättslig dimension. Rätten till hälsa finns inskriven såväl i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som i den Europeiska sociala stadgan och i Världshälsoorganisationen WHO:s konstitution.  Enligt Barnkonventionen ska inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till hälsp och sjukvård. Sverige har kritiserats av FN för att vi inte lever upp till våra åtaganden.

TCO har, tillsammans med bland annat Vårdförbundet, Röda Korset och en lång rad organisationer som antingen representerar vårdens professioner eller verkar för migranters rättigheter, sedan flera år tillbaka krävt att även personer som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd (papperslösa, irreguljära migranter) ska ha rätt till vård. Strax före jul överlämnades ett upprop till socialdepartementet.

Det är därför glädjande att socialminister Göran Hägglund idag presenterade direktiv till en utredning om rätten till sjukvård för asylsökande, gömda och papperslösa. Det är ett klokt beslut. Dessutom är det ett bevis för att det även ett valår då främlingsfientliga krafter smyger runt riksdagshuset finns plats för anständighet och medmänsklighet.

Önskelistor och argument

Etiketter: jul, LAS, svenskt näringsliv, turordningsregler, ungdomsarbetslöshet

Julen är önskelistornas högtid. Men det är inte bara barn som har önskelistor. Alla intresseorganisationer med självaktning sitter med mer eller mindre explicita listor på förändringar och reformer man skulle vilja se genomförda.

Intresseorganisationernas önskelistor är en blandning av gammalt och nytt, långsiktigt och kortsiktigt, tidlösa och mer aktuella önskningar. Exempel från TCO:s lista är ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen mellan kvinnor och män, höjt tak i a-kassan, en väl fungerande sjukförsäkring och respekt för mänskliga och fackliga rättigheter.

En fara med önskelistorna är att det är lätt hänt att man använder varje argument man kan komma på för att övertyga den allmänna opinionen eller politikerna om att ens önskan måste uppfyllas - även de dåliga. Alltför långsökta argument - där kopplingen mellan den reform man vill ha genomförd och det aktuella samhällsproblem man hävdar att den ska lösa är svag - gör att man förlorar i trovärdighet.  

Högt upp på organisationen Svenskt Näringslivs önskelista står denna jul, liksom många föregående jular, förändringar i arbetsrätten. Särskilt i anställningsskyddet och hemskt gärna i turordningsreglerna. Det argument som  används just i år är den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Problemet är argumentet tillhör den ovan beskrivna kategorin: de långsökta.

Som vi från TCO har visat så kan en försvinnande liten del av ungdomsarbetslösheten skyllas på LAS. Detta har retat upp Svenskt Näringsliv vilket bland annat har tagits sig uttryck bland annat i debattartiklar i Aftonbladet, på vilka vi givetvis svarat.

I januari kommer vi att presentera en ny rapport om anställningsskyddet och ungdomsarbetslösheten där vi bland annat går igenom hur reglerna ser ut och vad forskningen egentligen säger om det svenska anställningsskyddets effekter på den svenska ungdomsarbetslösheten.

Svenskt Näringsliv tror att ungdomsarbetslösheten beror på LAS. Om de ändå ska önsketänka kan de väl tro på tomten också.

Låga förväntningar på WTO-möte

Etiketter: eu, handel, WTO

Igår inleddes WTO:s sjunde ministermöte i Genève. Jämfört med några av de tidigare ministermötena, i Seattle, Doha och Cancun, har mötet en låg profil. En förklaring är givetvis att världens blickar är riktade mot det kommande klimatmötet i Köpenhamn, men en minst lika viktig förklaring är de låga förväntningarna på mötet.

Att förväntningarna är låga framgick med all önskvärd tydlighet av inledningstalen. Såväl mötets chilenske ordförande som WTO:s general sekreterare Pascal Lamy beskrev mötet som ett viktigt tillfälle…att utbyta åsikter och erfarenheter. Några direkta förhandlingar kommer inte att föras och inget uttalande eller annat slutdokument kommer att antas. Istället blir det upp till ordföranden att på eget ansvar formulera några sammanfattande punkter.

Även om det är de enskilda medlemsstaterna som är medlemmar av WTO är EU, av förklarliga skäl, betraktad som en enhet inom WTO. EU-ländernas talan fördes första dagen både av den avgående handelskommissionären Catherine Ashton (EU:s kommande utrikesminister) och Sveriges handelsminister Ewa Björling. Det anmärkningsvärda med deras tal var att de inte med ett ord nämnde behovet av att ta sociala hänsyn när man skriver internationella handelsregler. Båda nämnde förvisso den stigande arbetslösheten, men bara som något som kan utlösa protektionistiska reflexer, inte som ett problem i sig.

Förhoppningarna från WTO och många regeringar är att ministermötet ska få fart på förhandlingarna i Doharundan. Alla talare betonade vikten av att avsluta förhandlingarna under 2010. Men då det gått åtta år sedan de inleddes och lite har hänt är det uttalanden som tas emot med stor skepsis.

Om ändå ungdomsarbetslösheten kunde falla lika snabbt som myterna om den

Etiketter: arbetsförmedlingen, LAS, statistik, turordningsregler, ungdomsarbetslöshet

Att med darr på stämman konstatera att “var fjärde ung svensk är arbetslös” har blivit comme-il-faut bland politiker, krönikörer och andra debattörer det senaste halvåret. Alla med minsta kunskap om arbetsmarknadsstatistikens utformning har dock vetat att så inte var fallet. På dagens DN Debatt skriver Arbetsförmedlingens GD och analyschef att sättet som arbetslösheten mäts på, där många studerande räknas som arbetslösa, ger en missvisande bild och riskerar att dölja de ungdomar som har verkligt stora problem på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen har rätt. Det råder inget tiviel om att ungas arbetslöshet är ett stort samhällsproblem, och att Sverige brottas med en högre relativ ungdomsarbetslöshet många andra jämförbara länder. Men det sätt på vilket statistiken är utformad riskerar att leda till felaktiga slutsatser om ungdomsarbetslöshetens orsaker och därmed om vilka insatser som bör göras för att bekämpa den.

Ett annat problem har varit mytbildningen om ungdomsarbetslöshetens orsaker. Ett otal debattörer, men även många forskare, har hävdat att turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (LAS) leder till hög ungdomsarbetslöshet. Det kan låta logiskt att en regel som säger att den som är sist anställd är den som först får lämna sitt jobb vid arbetsbrist skulle leda till hög ungdomsarbetslöshet. Med hjälp av statistik från Statistiska centralbyrån har vi från TCO dock lyckats visa att detta är en myt. Våra beräkningar visar att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna var utan jobb på grund av personal- eller driftsinskränkningar, dvs situationer där turordningsreglerna kunde ha aktualiserats.

Igår publicerade Aftonbladet en debattartikel av Roger Mörtvik och mig där vi förutom ovanstående även visade att de ungdomar som blivit uppsagda från en tillsvidareanställning snabb lämnar arbetslöshet. Arbetsförmedlingens är i sin artikel inne på samma spår.

Man kunde bara önska att ungdomsarbetslösheten föll lika snabbt som myterna om den.

Vad tycker integritetsombudsmannen om övervakning på jobbet?

Etiketter: arbetsrätt, Den Nya Välfärden, integritet, kontroll, övervakning, Pär Ström, PUL, superarbetskraft

I den annonsbilaga från tankesmedjan Den Nya Välfärden som följde med dagens tidning har organisationens egen integritetsombudsman Pär Ström fått en helsida. Han är uppenbarligen kunnig på området och beskriver på ett lättfattligt sätt det storebrorssamhälle som han anser är under framväxt.

Det underliga är att han helt utlämnar ett område - personlig integritet i arbetslivet - trots att det är på detta område som det just nu är mest aktuellt med ny lagstiftning. Remissrundan av utredningen Integritetsskydd i arbetslivet SOU 2009:44 har just avslutats och regeringen funderar nu som bäst på om de ska gå vidare med en proposition.

Från TCO:s sida kräver vi en lag om personlig integritet i arbetslivet och ser därför positivt på utredningens förslag, även om vi har invändningar mot vissa enskildheter.  Svenskt Näringsliv, SKL och Arbetsgivarverket vill däremot inte ha någon lagstiftning och försökte till och med stoppa utredningens förslag från att publiceras.

Men var står Pär Ström och Den Nya Välfärden? Det brukar inte saknas debattglädje, men nu är det märkligt tyst. Pär Ström har tidigare, bland annat i en intervju i dåvarande HTF:s tidning Lön&Jobb, varnat för ändamålsglidning i arbetslivet, det vill säga att arbetsgivare samlar in information för ett syfta och sedan använder det för ett annat. Man var står han nu? Behövs det en anpassning av PUL till arbetslivet i linje med utredningens förslag? Ska det räcka med samtycke eller ska det även krävas objektivt godtagbara skäl för elektronisk övervakning av anställda?

Och hur ser han på andra former av potentiellt integritetskränkande åtgärder? Ska arbetsgivare ha rätt att begära att få se utdrag ur Försäkringskassans register över sjukfrånvaro och VAB? Är det OK att fråga en arbetssökande om de planerar att skaffa barn? Ska arbetsgivare kunna kräva drogtester av vilken anledning som helst och utan att motivera varför?

En fotnot full med sanning - Svensk arbetsrätt bland de mest liberala

Etiketter: arbetsrätt, budget, finansplanen, företagarna, oecd, svenskt näringsliv

I en faktaruta i finansplanen avhandlar regeringen frågan varför arbetslösheten tenderar att bita sig fast, så kallad persistens. Rutan innehåller inget som man inte hört förr. Det avslutande avsnittet om anställningsskyddet känns även det aningen nattståndet - fram till sista meningen som avlutas med en fotnot:
“4) En OECD rapport (OECD, DELSA/ELSA/WP5(2009)3, Employment Protection: Legislation and Beyond) visar en delvis ny bild av arbetsrätten i Sverige. Sverige tillhör de länder som genomfört störst förändringar (tillsammans med Portugal), och har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark, den mest liberala arbetsrätten (plats nr 9 av 31 jämförda länder). Sverige har dessutom underlättat mest för små-företagare (Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området). ”

Vi tar det igen:
1. Sverige är tillsammans med Portugal det land som genomfört de största förändringarna av arbetsrätten.
2.  Sverige har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark den mest liberala arbetsrätten.
3. Sverige har underlättat mest för småföretagare.
4. Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området.

Resultaten som sådana är inte särskilt förvånande. Alla som har bemödat sig att lära sig lite om hur arbetsmarknaden regleras i andra länder har länge vetat att det förhåller sig så. Det förvånande är snarare att detta inte gett större avtryck i den svenska debatten.

Förvisso är det bara en fotnot i Finansplanen. Men förhoppningsvis ger det anledning för Svenskt näringsliv, Företagarna och de politiker som fått för sig att ett försämrat anställningsskydd är patentlösningen på arbetslösheten.  Rapporten från OECD är väl värd att läsa. Sen kan vi börja diskutera arbetslösheten verkliga orsaker och verksamma motåtgärder.