Luddig lärlingsprovanställning oroar, men andra förslag är bra

Etiketter: alliansen, arbetsrätt, provanställningar, ungdomsarbetslöshet, utbildning

Igår presenterade Alliansen sitt program mot ungdomsarbetslösheten, Utbildning för jobb och unga. Bland förslagen återfinns flera som platsar på TCO:s lista över bra åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Det är rätt att satsa på utbildning, folkkhögskolor, praktikplatser och riktade anställningsstöd. Argumentet att sänkta arbetsgivaravgifter och ökad otrygghet inte är den enda lösning på ungdomsarbetslösheten har uppenbart haft viss framgång.

Tyvärr finns det också saker i programmet som är mindre bra.  Framförallt gäller det förslaget till “lärlingsprovanställning”. Det beskrivs som följer:

LÄRLINGSPROVANSTÄLLNING FÖR UNGA UNDER 23
Alliansen har nu enats om att nästa mandatperiod också föreslå en ny anställningsform som riktar sig till unga som lämnat gymnasieskolan. Förslaget innebär att personer upp till 23 år ska kunna anställas med en lärlingsprovanställning i upp till 18 månader. Villkoren ska regleras på sedvanligt sätt på svenska arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Arbetsgivaren ansvarar för att anställningen ges ett utbildningsinnehåll. Lärlingsprovanställningarna ligger vid sidan av det ordinarie utbildningsväsendet
De nya lärlingsjobben ska växa fram genom branschöverenskommelser mellan parterna och därmed anpassas efter behoven i respektive område

Beskrivningen är knapphändig och väcker fler frågor än den ger svar.

För det första kan arbetsmarknadens parter redan idag avtala om allt det som Alliansen beskriver. Avtal med särskilda villkor för unga nyanställda finns på flera områden.

Det som är problematiskt ur ett fackligt perspektiv är talet om ”en ny anställningsform”. Det betyder förändringar i LAS, rimligen genom ett tillägg i provanställningsbestämmelsen i 6§. Det finns flera alternativ för att utforma en sådan bestämmelse.

Det enklaste, och ur ett anställningsskyddsperspektiv värsta, är att stadga att ”Om arbetstagaren är under 23 år får prövotiden uppgå till högst 18 månader” och sedan låta resten av villkoren (inriktningen på de som lämnat gymnasieskolan, att utbildningen ska ha ett utbildningsinnehåll och att det ska finnas ett kollektivavtal) ligga som intet förpliktigande uttalanden i förarbetena. Det skulle vara en betydande försämring av ungas anställningsskydd.

Man kan dessutom ifrågasätta vad en sådan bestämmelse skulle tillföra då det redan idag är tillåtet att anställa tidsbegränsat upp till två år i allmän visstidsanställning och två år i vikariat. Enda skillnaden är att arbetsgivare kommer att säga upp dem när som helst, utan uppsägningstid och utan att ange något skäl. Konsekvenserna av långa provanställningar har bland annat beskrivits av TCOs ordförande Sture Nordh

Ett annat alternativ är en bestämmelse som säger att för personer under 23 år får prövotiden uppgå till om anställningen har ett utbildningsinnehåll. Det kräver en tydlig definition av begreppet “utbildningsinnehåll” som rimligen måste vara något mer än det naturliga att man lär sig nya saker på ett nytt jobb. En sådan bestämmelse skulle vara något mer avgränsad, men ställer inget krav på kollektivavtal för att användas, vilket underlättar för oseriösa arbetsgivare att utnyttja den.

Ett tredje alternativ är att säga att prövotiden för personer under 23 år får uppgå till 18 månader om det finns ett kollektivavtal som reglerar utbildningsinnehåll etc. En sådan regel skulle dock inte innebära något nytt jämfört med idag. Om det är det Alliansen avser sparkar de in en öppen dörr.

När de politiska partierna lägger förslag om ändringar i skatter och bidrag kräver journalister och väljare att de ska vara konkreta och genomräknade i varje detalj. Tyvärr verkar inte samma sak gälla för förslag om förändringar i arbetsrätten. Ska det gå att föra en vettig och för väljarna upplysande debatt om arbetsrätten måste förslagen vara mer konkreta än Alliansen lärlingsförslag eller de Rödgrönas tal om rätt till heltid.

En utestående fråga är hur de 18 månaderna ska räknas gentemot de tidsgränser som finns för vikariat och allmän visstidsanställning idag. Idag kan en arbetsgivare under en femårsperiod ha en person anställd två år på vikariat, två år i allmän visstidsanställning, sex månader i provanställning och en obestämd tid i säsongsanställning utan att arbetstagaren får rätt till en tillsvidareanställning. 18 månaders provanställning för personer under 23 år skulle innebära att dessa skulle kunna vara anställda 2+2+1,5 år under en 5-årsperiod, dvs utan begränsning. Mot bakgrund av EU-kommissionens formella underrättelse kan det starkt ifrågasättas om det vore förenligt med EU-rätten.

Om politikernas förslag mot ungdomsarbetslösheten kan man läsa i Expressen, DN, SvD.

Jobbmissen mer pinsam för samhällsdebatten än för Maud Olofsson

Etiketter: arbetsrätt, Maud Olofsson

I Ekots partiledarutfrågning i morse hävdade Maud Olofsson att Centerpartiets förslag att avskaffa turordningsreglerna i företag med mindre än tio anställda skulle ge 10 000 jobb, och hänvisade till uträkningar från Finansdepartementet.

Ekots Valobservatörerna, som faktagranskar politikernas påståenden, kom snabbt på henne med att ha använd en felaktig siffra. 10 000 nya jobb är finansdepartementets uppskattning av effekten av att slopa turordningsreglerna för alla företag, stora som små, och inte bara företag med mindre än tio anställda.

Pinsamt för Maud Olofsson, men egentligen än mer pinsamt för de politiker, tjänstemän och andra deltagare i samhällsdebatten som på allvar tycks tro att det är möjlighet att med sådan exakthet beräkna effekterna av att ändra en lagparagraf.

Jag förstår att ekonomerna försöker. Alla vetenskaper måste ständigt sträva efter att förbättra sina metoder och modeller. Problemet uppstår först när politiker tar vad som i grund och botten är tankelek och lägger de till grund för politiken.

Ett grundläggande problem med det mesta av den forskning som rör arbetsrättens effekter på saker som sysselsättning och arbetslöshet är att den kräver att man på något sätt omvandlar rättsregler till siffror. Det är en mycket vansklig operation. Hur omvandlar Arbetsdomstolens anställningsskyddspraxis till en siffra mellan 1-5? Hur försäkrar man sig om att omvandlingen av italienska eller danska domstolarnas praxis till en siffra sker på ett jämförbart sätt? Hur kvantifierar man effekterna av att en arbetsgivare i ett land måste förhandla med facket och i ett annat få tillstånd av en myndighet? Etc, etc.

OECD:s Employment Protection Legislation Index, som är det som oftast används vid sådana här studier, har sedan mitten av 1990-talet redan publicerats i tre versioner, där länder hoppar hit och dit beroende på vad man räknar med och vilken vikt man lägger vid olika faktorer. I det senaste indexet räknas Sverige som ett av de mest liberala länderna, trots att man ännu inte tagit hänsyn till svenska semidispositiva kollektivavtal i modellen. I stort sett all forskning har dock använt sig av en tidigare version, där Sverige rankades som ett land med en mycket strikt arbetsrätt.

Journalister och väljar bör alltså dra öronen åt sig när någon hävdar att ett förslag om förändrade regler ger 10 000, 2 000 eller 1 000 jobb. Det är gissningar, om än i form av matematiskt fullt korrekta regressionsanalyser.

Ett helt års provanställning är inte trygghet

Etiketter: arbetsrätt, Hillevi Engström, moderaterna, provanställning, tidsbegränsade anställningar

Hillevi Engström presenterades idag som ny arbetsmarknadspolitisk talesperson för moderaterna, efter avgångne arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin. Hon är fd polis och har varit fackligt förtroendevald inom Polisförbundet. Det är bra att någon med den bakgrunden får ta hand om arbetsmarknadsfrågorna i det största regeringspartiet.

I sin första intervju säger hon apropå arbetsrätten att ”Lagen om anställningsskydd fungerar till stora delar väldigt väl, så vi vill inte göra några större förändringar. Det är viktigt som anställd att känna trygghet och att det finns klara och tydliga regler.”

Uttalandet är representativt för det som från första början varit de Nya moderaternas linje ifråga om arbetsrätten, vilken varit en viktig del av partiets nyorientering inför valet 2006. När det gäller två viktiga symbolfrågor, turordningsreglerna vid arbetsbristuppsägningar och strejkrätten har partiet också hållit vad det lovat (med undantag för att man gick längre än nödvändigt när man ändrade konflikträtten efter Lavaldomen), trots att såväl andra Allianspartier som Svenskt näringsliv tryckt på för radikala förändringar. Det vore för enkelt att säga att moderaternas nyordning bara är taktik. Allt tyder på att många i partiet kommit till insikt om att den svenska modellen fungerar väl och att varken turordningsreglerna eller strejkrätten utgör något egentligen problem för seriösa arbetsgivare.

Men det finns ett område, även det inom Lagen för anställningsskydd, där även de nya moderaterna har genomfört betydande förändringar: tidsbegränsade anställningar. De förändringar som genomfördes 2007 var till och med så omfattande att EU-kommissionen, efter en anmälan från TCO, gjort bedömningen att de strider mot EU-rättens krav på att varje land ska ha ett effektivt skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar. 

Även denna gång går moderaterna till val med budskapet att de inte tänker genomföra några stora förändringar i arbetsrätten. Även denna gång tycks dock löftet i huvudsak gälla symbolfrågorna turordningsreglerna och strejkrätten. Bland förslagen i partiets arbetsmarknadspolitiska rapport hittar man nämligen ett förslag som kan komma att få stora konsekvenser för den svenska arbetsrätten och beröra hundratusentals arbetstagare: ett utökning av den längsta tillåtna tiden för provanställning från sex till tolv månader.

Provanställning är den mest osäkra av alla anställningsformer. Arbetstagare kan när som helst bli uppsagd utan att arbetsgivaren behöver motivera varför. Saker som i normala fall inte skulle kunna motivera en uppsägning, som att man inte arbetar gratis övertid eller att man opponerar sig mot en dålig arbetsmiljö, kan under provanställningstiden göra att man blir av med jobbet.

Idag uppvägs denna utsatthet till stor del av det faktum att provanställningen normalt övergår i en tillsvidareanställning samt av att den som längst kan vara sex månader.

För det tredje skulle tolv månaders provanställning innebära att provanställning seglar upp som ett attraktivt alternativ till vanliga tidsbegränsade anställningar när det gäller att tillfälliga arbetskraftsbehov. Den som har ett vikariat eller en så kallad allmän visstidsanställning är garanterad anställning kontraktstiden ut, vilket inte gäller provanställda. Eftersom det inte finns något krav på arbetsgivaren ska visa något prövobehov skulle det vara enkelt att missbruka provanställningar på detta sätt.

Motivet till förslaget är att arbetsgivare ska bli mer benägna att anställa. Men redan idag har arbetsgivare stora möjligheter att pröva anställa som de är osäkra på. Förutom provanställning används även ofta vikariat eller allmänna visstidsanställningar på detta sätt. Det är därför naivt att tro att en förlängning av provanställningstiden skulle annat än ytterst marginella effekter på sysselsättning och arbetslöshet.  

Arbetsrätten har hittills inte varit någon av huvudfrågorna i valrörelsen. Men det borde den vara. Kanske kan utnämningen av Hillevi Engström få fart på saker och ting.

Priset inte avgörande för ungdomsarbetslösheten

Etiketter: facket, kollektivavtal, ungdomsarbetslöshet, utbildning

Nils-Eric Sandberg, tidigare ledarskribent, skriver idag på DN Debatt om ungdomsarbetslösheten. Hans analys av orsakerna till denna är enkel - ungdomsarbetslösheten en prisfråga.

“Den centrala ekonomiska teorin, grunden för alla analys, utgår från ett samband mellan pris och efterfrågan. Det vore underligt om denna generella regel inte ska gälla på den viktigaste marknaden, den för arbete. Om den gäller bestäms efterfrågan på arbete av priset. Ju högre pris - det vill säga ju högre avtalsbestämda löner - desto mindre efterfrågan. Och desto högre arbetslöshet.”

Utifrån denna utgångspunkt kommer Sandberg till slutsatsen att kollektivavtalen sätter för höga minimipriser på arbetskraft vilket, tillsammans med arbetsgivaravgifterna, gör att arbetsgivare inte anställer unga. Hans lösning är något han försåtligt kallar “en lag om individuell kontraktsrätt”. Enskilda arbetstagare och arbetsgivare ska kunna komma överens om läner som är lägre än de som anges i kollektivavtalen.

Mot detta resonemang kan man rikta flera invändningar. För det första är, inte ens i ekonomisk teori, priset det enda som bestämmer efterfrågan på en vara eller tjänst. Kvalitet är minst lika viktigt. Vad arbetskraft bekräftar stavas kvalitet utbildning och erfarenhet. Det främsta problemet för de ungdomar som riskerar att bli långvarigt arbetslösa är inte att ett högt pris håller tillbaka efterfrågan på deras arbetskraft utan att oavslutade studier eller bristfällig utbildning gör att arbetsgivare inte är intresserade av att anställa dem - oavsett lön. Att i förbifarten avfärda utbildning som verkningsfull insats mot ungdomarbetslösheten på det sätt om Nils-Eric Sandberg gör är inte seriöst.

Om priset vore så centralt som Sandberg påstår borde dessutom regeringens nedsättning av arbetsgivaravgifterna för den som anställer unga fått betydligt större effekt än den fått. Riksrevisionen har visat att den insatsen dras med stora dödviktseffekter vilket innebär att den är ett dyrt sätt att skapa få jobb för unga.

För det andra skriver Sandberg, apropå sitt förslag om en “lag om invididuell kontraktsrätt” att “detta kräver inte att kollektivavtalen slopas - inte alls”. Men effekten av hans förslag skulle vara att kollektivavtalets bindande verkan försvinner - vilket i praktiken är samma sak. Redan idag finns det en individuell kontraktsrätt såväl hos arbetsgivare som saknar kollektivavtal som hos kollektivavtalsbundna arbetsgivare. Hos de senare är den emellertid begränsad till att gälla avtal som ger individen en högre lön och starkare rättigheter än avtalet. Om kollektivavtalsbudna arbetsgivare skulle ges rätt att frångå avtalen och erbjuda arbetssökande lägre löner än de som finns i avtalen försvinner en viktig anledning till att teckna avtal. Utan avtal ingen fredsplikt. Den modell Sandberg förespråkar riskerar alltså att leda till en betydligt fler och tuffare konflikter på arbetsmarknaden.

För det tredje är Sandbergs beskrivning av den svenska fackföreningsrörelsen som ett skråväsende gravt missvisande. Svensk fackföreningsrörelse har under decennier tydligt visat sin förmåga att ta ansvar för samhällsutvecklingen. Dessutom arbetar vi, i vart fall inom TCO-familjen, till skillnad från de gamla skråna inte för att begränsa utbudet av arbetskraft inom våra områden. Tvärtom är vårt främsta recept mot ungdomsarbetslösheten att flera unga ska få den utbildning som gör att de kan konkurrera om jobben inom våra avtalsområden.

Att fler personer med rätt utbildning är en bra insats mot ungdomsarbetslösheten anser även Svenskt Näringsliv.

Facklig framgång för papperslösa

Etiketter: Fastighets, mänskliga rättigheter, papperslösa

LO-tidningen rapporterar idag om hur Fastighets i Västmanland förhandlat fram kollektivavtalsenliga löner, med retroaktiv betalning, för fem papperslösa städare i Sala.

Det började sommaren 2008 då en oseriös underentreprenör i städbranschen anlitade fem papperslösa för att städa i Sala i Västmanland. Underentreprenören hade i sin tur anlitats av ett större städföretag. När Fastighets i Västerås fick reda på att de papperslösa fick sämre ersättning än vad de skulle ha haft enligt kollektivavtalet inledde facket förhandlingar med det större städföretaget. Bolaget gick med på att betala 75 000 kronor och nu får tre av de papperslösa 10 000 kronor var och två av dem får 22 500 kronor.

Fastighets har länge legat långt fram på det här området och har kongressbeslut såväl på att organisera papperslösa arbetstagare som att ge dem facklig hjälp även om de inte är medlemmar. Det fall som LO-tidningen nu rapporterar om är ett bra exempel på hur detta fungerar i praktiken. För Fastighets, som verkar i en bransch där det ofta längst ut i entreprenörskedjorna finns företag som försöker vinna upphandlinar med hjälp av låga priser vilka i sin tur förutsätter utnyttjande av utsatta arbetstagare är detta en viktig fråga. De kommer aldrig att lyckas beivra alla fall av utnyttjande, men tillräckligt många framgånsrika aktioner som den som LO-tidningen rapporterar om kan ha en avskräckande verkan på oseriösa entreprenörer.

Lo-tidningen skriver även om Utredningen om genomförandet av EU:s så kallade Sanktionsdirektiv vilken bland annat har i uppdrag att utreda arbetsrättens tillämplighet på personer som saknar arbetstillstånd. Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg.

Centerpartister med insikt om kollektivavtalens värde

Etiketter: Centern, centerpartiet, kollektivavtal, LAS

Igår skrev jag om Centerpartiets förslag om “Studentmedarbetare” och “Nyexjobb” och den bristfälliga kunskap om den svenska arbetsmarknadsmodellen som förslagen vittnade om hos riksdagens tredje största parti. En debattartikel i Göteborg-Posten av centerpartisterna Erling Johansson och Lars Håkan Halldin visar dock att det kanske inte är så illa ställt med kunskaperna, i vart fall inte överallt i Centerpartiet.

“Det är just de tre nyckelfaktorerna självständiga parter på arbetsmarknaden, stark och självständig Riksbank och frihandel som skapat den svenska välfärden” skriver de, och fyller på med att det vore fel att radikalt försvaga LAS och bekämpa kollektivavtal eftersom resultatet skulle bli att “regelmassan på småföretagen kommer öka väsentligt och bli mycket dyrare att hantera. Troligen krävs än mer dyr juridisk hjälp i mycket små företag.”

Klokt skrivet.

Lagstiftade lönetak för unga akademiker fel väg - och skrämmande okunnigt

Etiketter: akademiker, Annie Johansson, anställningsskydd, centerpartiet, föreningsfrihet, löner, Maud Olofsson, studenter, tidsbegränsad anställning, unga akademiker, ungdom

I en rapport, Ge ungas dröm en chans, som presenterades idag lade Centerpartiet fram två förslag som rör unga akademiker. Förslaget har uppmärksammats bland annat i P3 Nyheter.

Det ena förslaget går ut på att i LAS införa en ny anställningsform - ”Studentmedarbetare” - där studenter under studietiden för att få erfarenhet av den bransch de ska jobba i ”arbetar för en lägre lön men i övrigt samma villkor som andra medarbetare på arbetsplatsen”. Det andra förslaget - Nyexjobb - går ut på att nyutexade akademiker ska ha ”möjlighet till lägre ingångslön under det första året”.

Att studenter under studietiden har extrajobb eller sommarjobb som ligger i linje med deras utbildning är bra, och något som såväl lärosäten som arbetsgivare och fack har anledning att uppmuntra. Att införa en ny anställningsform är dock fullständigt onödigt. Extrajobb och sommarjobb ryms mer än väl inom dagens regler för tidsbegränsade anställningar. På samma sätt börjar de flesta nyutexaminerade akademiker sin bana med en tidsbegränsad anställning eller en provanställning. I detta avseende sparkar Centerpartiet in en öppna dörrar.

Vad gäller de delar av de två förslagen som gäller lönenivåerna är dock Centerpartiets förslag ett radikalt avsteg från den viktiga princip på svensk arbetsmarknad som säger att löner ska sättas i avtal mellan arbetsmarknadens parter. C-rapporten innehåller inga utkast till lagtexter eller andra konkretiseringar, men i praktiken finns det två sätt på vilka man på politiskt väg skulle kunna uppnå det som Maud Olofsson och Annie Johansson föreslår - lägre löner för extra- och sommarjobbande studenter samt nyutexaminerade akademiker.

Det ena är att lagstifta om ett lönetak. Detta i ett land som, på goda grunder, inte ens har lagstiftade minimilöner. Den “Lag om maximilön för unga akademiker” som skulle bli konsekvensen av förslaget skulle, om vi ska ta förslaget på allvar, innehålla en regel som säger att ingen högskolestudent som arbetar extra inom sitt område ska erhälla en lön som är högre än X procent av den lön som normalt betalas för motsvarande arbete” samt en motsvarande regel för nyutexaminerade.

Förutom ett avsteg från den på svenska arbetsmarknad grundläggande principen att det är parterna och inte politikerna som sköter lönebildningen skulle Centerpartiets förslag även strida mot den fria förhandlingsrätten. Den fackliga förhandlings- och föreningsrätten är inte vad som helst, utan en del av Sverige internationella åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter. ILO:s Föreningsrättkommitté skulle sannolikt inte se med blida ögon på en sådan lagstiftning och Europadomstolens senaste praxis på föreningsrättsområdet tyder på att den nog inte heller skulle vara helt förtjust.

Det andra sättet vore en lagregel som sa att kollektivavtalens lönebestämmelser inte gäller för “studentmedarbetare” och nyexaminerade. Även det skulle vara ett allvarligt ingrepp i den svenska kollektivavtalsmodellen, ett avsteg från principen att parterna och inte politikern bestämmer lönerna och en föreningsrättskränkning.

Att ett parti som i förra valet var Sveriges tredje största uppvisar en sådan okunskap om förhållandena på den svenska arbetsmarknaden och för unga akademiker är allvarligt.

Asylsökande får arbeta från första dagen - bra av Billström

Etiketter: arbetskraftsinvandring, asylsökande, tobias billström

Asylsökande ska ha rätt att arbeta från första dagen i Sverige. Det skriver migrationsminister Tobias Billström idag på DN Debatt. Det är en bra idé. Den nu gällande regeln, att asylsökande har rätt att arbeta om Migrationsverket bedömer att deras ärende kommer att ta mer än fyra månader, har i takt med att Migrationsverkets handläggningstider har kortats omfattat färre och färre.

Sverige är ett av de få länder där asylsökande kan arbeta under asyltiden. Tanken är att möjligheten att arbeta under asyltiden ska underlätta för de asylsökande att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Att redan ha arbetat när man får uppehållstillstånd är givetvis en fördel som kortar den tid det tar att etablera sig i Sverige. För den som får avslag på sin ansökan, men som har arbetat sex månader i Sverige och har löfte om ytterligare 12 månaders arbete, finns dessutom sedan 2008 en möjlighet att istället ansöka om arbetstillstånd utan att behöva lämna landet.

Det är dock viktigt att utvidningen av asylsökandes rätt att arbeta inte används som en ursäkt för att skärpa försörjningskraven. Min kollega Kristina Persdotter har tidigare bloggat om dessa. För den som nyligen kommit till Sverige på flykt undan förtryck ska arbete vara en möjlighet, inte ett krav.

För den stora majoriteten nyanlända asylsökande kommer det vara svårt att snabbt få ett arbete i ett  nytt land med ett nytt språk. De som får arbete kommer, liksom idag, ofta hamna längst ner på arbetsmarknaden och utföra tunga arbeten till låga löner. Risken för att de blir utnyttjade av oseriösa arbetsgivare är uppenbar, särskilt som många är i behov av arbete snabbt för att börja betala av de skulder som den rådande asylpolitiken alltför ofta tvingar dem att skaffa sig för att ta sig till Sverige.

Att fler asylsökande nu kommer att få laglig rätt att arbeta är bra även perspektivet att det i ågon mån minskar de asylsökande arbetstagarnas rättsliga utsatthet. Den som inte behöver smyga med att hon eller han arbetar har större möjligheter att kräva att bli behandlat i enlighet med lagar och avtal på svensk arbetsmarknad. Samtidigt är det ett faktum att många nyanlända hamnar i de branscher där kollektivavtalstäckningen är lägst och den ekonomiska brottsligheten högst - restauranter, städning etc.

Möjligheten för asylsökande att arbeta från första dagen bör därför kombineras med ökade möjligheter för arbetsmarknadens parter att i ett tidigt skede få informera asylsökande om vilka krav de har rätt att ställa på den svenska arbetsmarknaden och vart man kan vända sig för att få hjälp. 

Arbetskraftsinvandringsfrågorna sköter Tobias Billström i huvudsak bra - och i huvudsak blocköverskridande. Kanske finns det ett samband. Samtidigt finns det i övriga delar av migrationspolitiken en del övrigt att önska. Trots blocköverskridande krav vägrar till exempel Tobias Billström att stoppa avvisningarna av ensamkommande flyktingbarn till Malta.

Nyheten om att asylsökande ska ha rätt att arbeta från första dagen har även rapporterats i Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet, och Göteborgs-Posten.

12 månaders provanställning är en attack på anställningsskyddet - och står i strid med EU-rätten

Etiketter: den svenska modellen, moderaterna, tidsbegränsad anställning, visstidsarbete

I fredags presenterade Moderaterna programmet Trygga den svenska modellen, där partiet redogör för sin syn på svensk arbetsrätt inför valet 2010 och nästa mandatperioden. Medias rapportering blev den som partiet hade önskat. “Moderaterna försvarar LAS“ (DN), “M vill inte rubba LAS” (SvD) och “Inte beredda att öka människors otrygghet” (AB) löd de största tidningarnas rubriker.

Problemet är att det inte är sant. Bland partiets förslag finns en förlängning av den längsta tillåtna tiden för provanställning från 6 till 12 månader. Det är dessutom ett förslag som de övriga borgerliga partierna ställer upp på.

Provanställning regleras i 6§ LAS. En provanställning är en tidsbegränsad anställning som, om inte arbetstagaren eller arbetsgivaren väljer att avbryta den, övergår i en tillvidareanställning. Tanken med provanställning är att arbetsgivare ska ha möjlighet att pröva en person innan han eller hon tillsvidareanställs. Unikt för provanställning är att den kan avbrytas när som helst utan uppsägningstid samt att arbetsgivaren inte måste ha något objektivt skäl för att avbryta anställningen. Det finns inget krav på att uppsägningen eller beslutet att inte låta provanställningen övergå i en tillsvidareanställning ska vara sakligt grundat. Traditionellt har den extrema rättsliga otrygghet som arbetstagaren har under provanställningstiden ansetts acceptabel dels eftersom den som huvudregel ska leda till en tillsvidareanställning dels eftersom osäkerheten bara gäller några korta månader, max ett halvår.

Idag är det vanligt att tillsvidareanställningar inleds med en provanställning, ofta med en längd som sammanfaller med lagens tak på 6 månader. Att förlänga den längsta tillåtna tiden för provanställning till 12 månader skulle innebära att hundratusentals människor tvingas arbeta upp till ett år utan de rättsliga garantier som normalt sett tillkommer en arbetstagare. Eftersom de kan sägas upp utan saklig grund gäller det att inte misshaga arbetsgivaren. Utrymmet för godtycke blir stort.

Det skulle dessutom göra provanställning till ett för oseriösa arbetsgivare attraktivt alternativ till andra former av tidsbegränsade anställningar. För allmän visstidsanställning, vikariat och säsongsanställning gäller, till skillnad från provanställningar, att de inte kan sägas upp i förtid. Står det nio månader i kontraktet så är anställningen nio månader. Men varför ge någon den tryggheten när man kan provanställa upp till ett år.

12 månaders provanställning skulle dessutom, i kombination med övriga regler för tidsbegränsade anställningar, strida mot EU-rätten. Som jag skrivit om tidigare har EU-kommissionen, efter en anmälan från TCO, skickat en formell underrättelse till den svenska regeringen och påpekat att de möjligheter att stapla visstidsanställningar på varandra strider mot EU:s visstidsdirektiv. För att inte hamna i EU-domstolen måste regeringen nu övertyga Kommissionen om att de svenska reglerna inte bryter mot EU-rätten. Det kommer inte att bli lätt. Skulle man dessutom förlänga tiden för provanställning från 6 till 12 månader kommer det att bli omöjligt. Arbetsgivare skulle då ha möjlighet att under en ramtid av fem år ha en och samma person anställd 1 år (minus en dag) i provanställning, 2 år (minus en dag) i allmän visstidsanställning och 2 år (minus en dag) i vikariat. 1+2+2=5=ingen spärr mot missbruk av tidsbegränsade anställningar=brott mot visstidsdirektivet.

Bilden av Moderaterna som ett parti som försvarar den svenska arbetsrättsliga modellen bygger i stort sett bara på att de, trots tryck från Svenskt näringsliv och de övriga allianspartierna, inte har ändrat i turordningsreglerna. Reglernna för tidsbegränsade anställningar har de dock gett sig på med liv och lust.

Bra att migrationens positiva sidor visas

Etiketter: arbetskraftsinvandring, cirkulär migration, mikaela valtersson, Miljöpartiet

Idag presenterar den statliga utredningen om cirkulär migration och utveckling sitt delbetänkande. Utredningen är en parlamentarisk kommitté som leds av Mikaela Valtersson (MP).  Delbetänkandet innehåller inga konkreta förslag men ska ge kommittén en faktagrund för det fortsatta arbetet.

I alltför många europeiska länder utmålas idag migrationen främst som ett hot.  De svenska riksdagspartierna förtjänar därför en eloge för att de gemensamt utreder hur migration kan underlättas. Detta är särskilt anmärkningsvärt då vi befinner oss i ett valår med tvåsiffrig arbetslöshet.

Migration beskrivs ofta i termer av problem. Invandring associeras med trångboddhet, arbetslöshet och bristfälliga kunskaper i svenska språket. Utvandring beskrivs som ”braindrain”. Utredningen om cirkulär migration visar istället på de många positiva effekterna av migration - för individen, arbetsmarknaden och samhället.

Sverige har sedan reformen 2008 ett modernt, öppet och i grunden bra regelverk för arbetskraftsinvandring. En förutsättning för att kunna vara så öppna mot omvärlden är dock att vi kan garantera att arbetskraftsinvandringen inte leder till lönedumpning eller att människor utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Arbetskraftsinvandringsreformen måste vårdas. Det är därför bra att utredningen lovar att i sitt fortsatta arbete överväga om det behövs förändringar i regelverket för att komma tillrätta med missbruk.

I en intervju i SvD säger Mikaela Valtersson att de företag som tar emot utländsk arbetskraft ska granskas bättre, en sorts ”vandelsprövning”. Det är en bra idé. Att t ex även företag som har stora skatteskulder och inte gör rätt för sig gentemot det allmänna kan rekrytera arbetskraft från en annan kontinent är något som vi från TCO:s sida har sett som en svaghet i dagens system, då det ökar risken att arbetstagare blir utan lön eller på andra sätt utnyttjas. I intervjun antyder Mikaela Valtersson också att det bör bli enklare för asylsökande som får arbete att “byta spår” och istället ansöka om arbetstillstånd. Även det är ett bra förslag.