Samuel Engblom

Ett helt års provanställning är inte trygghet

Hillevi Engström presenterades idag som ny arbetsmarknadspolitisk talesperson för moderaterna, efter avgångne arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin. Hon är fd polis och har varit fackligt förtroendevald inom Polisförbundet. Det är bra att någon med den bakgrunden får ta hand om arbetsmarknadsfrågorna i det största regeringspartiet.

I sin första intervju säger hon apropå arbetsrätten att ”Lagen om anställningsskydd fungerar till stora delar väldigt väl, så vi vill inte göra några större förändringar. Det är viktigt som anställd att känna trygghet och att det finns klara och tydliga regler.”

Uttalandet är representativt för det som från första början varit de Nya moderaternas linje ifråga om arbetsrätten, vilken varit en viktig del av partiets nyorientering inför valet 2006. När det gäller två viktiga symbolfrågor, turordningsreglerna vid arbetsbristuppsägningar och strejkrätten har partiet också hållit vad det lovat (med undantag för att man gick längre än nödvändigt när man ändrade konflikträtten efter Lavaldomen), trots att såväl andra Allianspartier som Svenskt näringsliv tryckt på för radikala förändringar. Det vore för enkelt att säga att moderaternas nyordning bara är taktik. Allt tyder på att många i partiet kommit till insikt om att den svenska modellen fungerar väl och att varken turordningsreglerna eller strejkrätten utgör något egentligen problem för seriösa arbetsgivare.

Men det finns ett område, även det inom Lagen för anställningsskydd, där även de nya moderaterna har genomfört betydande förändringar: tidsbegränsade anställningar. De förändringar som genomfördes 2007 var till och med så omfattande att EU-kommissionen, efter en anmälan från TCO, gjort bedömningen att de strider mot EU-rättens krav på att varje land ska ha ett effektivt skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar. 

Även denna gång går moderaterna till val med budskapet att de inte tänker genomföra några stora förändringar i arbetsrätten. Även denna gång tycks dock löftet i huvudsak gälla symbolfrågorna turordningsreglerna och strejkrätten. Bland förslagen i partiets arbetsmarknadspolitiska rapport hittar man nämligen ett förslag som kan komma att få stora konsekvenser för den svenska arbetsrätten och beröra hundratusentals arbetstagare: ett utökning av den längsta tillåtna tiden för provanställning från sex till tolv månader.

Provanställning är den mest osäkra av alla anställningsformer. Arbetstagare kan när som helst bli uppsagd utan att arbetsgivaren behöver motivera varför. Saker som i normala fall inte skulle kunna motivera en uppsägning, som att man inte arbetar gratis övertid eller att man opponerar sig mot en dålig arbetsmiljö, kan under provanställningstiden göra att man blir av med jobbet.

Idag uppvägs denna utsatthet till stor del av det faktum att provanställningen normalt övergår i en tillsvidareanställning samt av att den som längst kan vara sex månader.

För det tredje skulle tolv månaders provanställning innebära att provanställning seglar upp som ett attraktivt alternativ till vanliga tidsbegränsade anställningar när det gäller att tillfälliga arbetskraftsbehov. Den som har ett vikariat eller en så kallad allmän visstidsanställning är garanterad anställning kontraktstiden ut, vilket inte gäller provanställda. Eftersom det inte finns något krav på arbetsgivaren ska visa något prövobehov skulle det vara enkelt att missbruka provanställningar på detta sätt.

Motivet till förslaget är att arbetsgivare ska bli mer benägna att anställa. Men redan idag har arbetsgivare stora möjligheter att pröva anställa som de är osäkra på. Förutom provanställning används även ofta vikariat eller allmänna visstidsanställningar på detta sätt. Det är därför naivt att tro att en förlängning av provanställningstiden skulle annat än ytterst marginella effekter på sysselsättning och arbetslöshet.  

Arbetsrätten har hittills inte varit någon av huvudfrågorna i valrörelsen. Men det borde den vara. Kanske kan utnämningen av Hillevi Engström få fart på saker och ting.