Facklig framgång för papperslösa

Etiketter: Fastighets, mänskliga rättigheter, papperslösa

LO-tidningen rapporterar idag om hur Fastighets i Västmanland förhandlat fram kollektivavtalsenliga löner, med retroaktiv betalning, för fem papperslösa städare i Sala.

Det började sommaren 2008 då en oseriös underentreprenör i städbranschen anlitade fem papperslösa för att städa i Sala i Västmanland. Underentreprenören hade i sin tur anlitats av ett större städföretag. När Fastighets i Västerås fick reda på att de papperslösa fick sämre ersättning än vad de skulle ha haft enligt kollektivavtalet inledde facket förhandlingar med det större städföretaget. Bolaget gick med på att betala 75 000 kronor och nu får tre av de papperslösa 10 000 kronor var och två av dem får 22 500 kronor.

Fastighets har länge legat långt fram på det här området och har kongressbeslut såväl på att organisera papperslösa arbetstagare som att ge dem facklig hjälp även om de inte är medlemmar. Det fall som LO-tidningen nu rapporterar om är ett bra exempel på hur detta fungerar i praktiken. För Fastighets, som verkar i en bransch där det ofta längst ut i entreprenörskedjorna finns företag som försöker vinna upphandlinar med hjälp av låga priser vilka i sin tur förutsätter utnyttjande av utsatta arbetstagare är detta en viktig fråga. De kommer aldrig att lyckas beivra alla fall av utnyttjande, men tillräckligt många framgånsrika aktioner som den som LO-tidningen rapporterar om kan ha en avskräckande verkan på oseriösa entreprenörer.

Lo-tidningen skriver även om Utredningen om genomförandet av EU:s så kallade Sanktionsdirektiv vilken bland annat har i uppdrag att utreda arbetsrättens tillämplighet på personer som saknar arbetstillstånd. Jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg.

Centerpartister med insikt om kollektivavtalens värde

Etiketter: Centern, centerpartiet, kollektivavtal, LAS

Igår skrev jag om Centerpartiets förslag om “Studentmedarbetare” och “Nyexjobb” och den bristfälliga kunskap om den svenska arbetsmarknadsmodellen som förslagen vittnade om hos riksdagens tredje största parti. En debattartikel i Göteborg-Posten av centerpartisterna Erling Johansson och Lars Håkan Halldin visar dock att det kanske inte är så illa ställt med kunskaperna, i vart fall inte överallt i Centerpartiet.

“Det är just de tre nyckelfaktorerna självständiga parter på arbetsmarknaden, stark och självständig Riksbank och frihandel som skapat den svenska välfärden” skriver de, och fyller på med att det vore fel att radikalt försvaga LAS och bekämpa kollektivavtal eftersom resultatet skulle bli att “regelmassan på småföretagen kommer öka väsentligt och bli mycket dyrare att hantera. Troligen krävs än mer dyr juridisk hjälp i mycket små företag.”

Klokt skrivet.

Lagstiftade lönetak för unga akademiker fel väg - och skrämmande okunnigt

Etiketter: akademiker, Annie Johansson, anställningsskydd, centerpartiet, föreningsfrihet, löner, Maud Olofsson, studenter, tidsbegränsad anställning, unga akademiker, ungdom

I en rapport, Ge ungas dröm en chans, som presenterades idag lade Centerpartiet fram två förslag som rör unga akademiker. Förslaget har uppmärksammats bland annat i P3 Nyheter.

Det ena förslaget går ut på att i LAS införa en ny anställningsform - ”Studentmedarbetare” - där studenter under studietiden för att få erfarenhet av den bransch de ska jobba i ”arbetar för en lägre lön men i övrigt samma villkor som andra medarbetare på arbetsplatsen”. Det andra förslaget - Nyexjobb - går ut på att nyutexade akademiker ska ha ”möjlighet till lägre ingångslön under det första året”.

Att studenter under studietiden har extrajobb eller sommarjobb som ligger i linje med deras utbildning är bra, och något som såväl lärosäten som arbetsgivare och fack har anledning att uppmuntra. Att införa en ny anställningsform är dock fullständigt onödigt. Extrajobb och sommarjobb ryms mer än väl inom dagens regler för tidsbegränsade anställningar. På samma sätt börjar de flesta nyutexaminerade akademiker sin bana med en tidsbegränsad anställning eller en provanställning. I detta avseende sparkar Centerpartiet in en öppna dörrar.

Vad gäller de delar av de två förslagen som gäller lönenivåerna är dock Centerpartiets förslag ett radikalt avsteg från den viktiga princip på svensk arbetsmarknad som säger att löner ska sättas i avtal mellan arbetsmarknadens parter. C-rapporten innehåller inga utkast till lagtexter eller andra konkretiseringar, men i praktiken finns det två sätt på vilka man på politiskt väg skulle kunna uppnå det som Maud Olofsson och Annie Johansson föreslår - lägre löner för extra- och sommarjobbande studenter samt nyutexaminerade akademiker.

Det ena är att lagstifta om ett lönetak. Detta i ett land som, på goda grunder, inte ens har lagstiftade minimilöner. Den “Lag om maximilön för unga akademiker” som skulle bli konsekvensen av förslaget skulle, om vi ska ta förslaget på allvar, innehålla en regel som säger att ingen högskolestudent som arbetar extra inom sitt område ska erhälla en lön som är högre än X procent av den lön som normalt betalas för motsvarande arbete” samt en motsvarande regel för nyutexaminerade.

Förutom ett avsteg från den på svenska arbetsmarknad grundläggande principen att det är parterna och inte politikerna som sköter lönebildningen skulle Centerpartiets förslag även strida mot den fria förhandlingsrätten. Den fackliga förhandlings- och föreningsrätten är inte vad som helst, utan en del av Sverige internationella åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter. ILO:s Föreningsrättkommitté skulle sannolikt inte se med blida ögon på en sådan lagstiftning och Europadomstolens senaste praxis på föreningsrättsområdet tyder på att den nog inte heller skulle vara helt förtjust.

Det andra sättet vore en lagregel som sa att kollektivavtalens lönebestämmelser inte gäller för “studentmedarbetare” och nyexaminerade. Även det skulle vara ett allvarligt ingrepp i den svenska kollektivavtalsmodellen, ett avsteg från principen att parterna och inte politikern bestämmer lönerna och en föreningsrättskränkning.

Att ett parti som i förra valet var Sveriges tredje största uppvisar en sådan okunskap om förhållandena på den svenska arbetsmarknaden och för unga akademiker är allvarligt.

Asylsökande får arbeta från första dagen - bra av Billström

Etiketter: arbetskraftsinvandring, asylsökande, tobias billström

Asylsökande ska ha rätt att arbeta från första dagen i Sverige. Det skriver migrationsminister Tobias Billström idag på DN Debatt. Det är en bra idé. Den nu gällande regeln, att asylsökande har rätt att arbeta om Migrationsverket bedömer att deras ärende kommer att ta mer än fyra månader, har i takt med att Migrationsverkets handläggningstider har kortats omfattat färre och färre.

Sverige är ett av de få länder där asylsökande kan arbeta under asyltiden. Tanken är att möjligheten att arbeta under asyltiden ska underlätta för de asylsökande att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Att redan ha arbetat när man får uppehållstillstånd är givetvis en fördel som kortar den tid det tar att etablera sig i Sverige. För den som får avslag på sin ansökan, men som har arbetat sex månader i Sverige och har löfte om ytterligare 12 månaders arbete, finns dessutom sedan 2008 en möjlighet att istället ansöka om arbetstillstånd utan att behöva lämna landet.

Det är dock viktigt att utvidningen av asylsökandes rätt att arbeta inte används som en ursäkt för att skärpa försörjningskraven. Min kollega Kristina Persdotter har tidigare bloggat om dessa. För den som nyligen kommit till Sverige på flykt undan förtryck ska arbete vara en möjlighet, inte ett krav.

För den stora majoriteten nyanlända asylsökande kommer det vara svårt att snabbt få ett arbete i ett  nytt land med ett nytt språk. De som får arbete kommer, liksom idag, ofta hamna längst ner på arbetsmarknaden och utföra tunga arbeten till låga löner. Risken för att de blir utnyttjade av oseriösa arbetsgivare är uppenbar, särskilt som många är i behov av arbete snabbt för att börja betala av de skulder som den rådande asylpolitiken alltför ofta tvingar dem att skaffa sig för att ta sig till Sverige.

Att fler asylsökande nu kommer att få laglig rätt att arbeta är bra även perspektivet att det i ågon mån minskar de asylsökande arbetstagarnas rättsliga utsatthet. Den som inte behöver smyga med att hon eller han arbetar har större möjligheter att kräva att bli behandlat i enlighet med lagar och avtal på svensk arbetsmarknad. Samtidigt är det ett faktum att många nyanlända hamnar i de branscher där kollektivavtalstäckningen är lägst och den ekonomiska brottsligheten högst - restauranter, städning etc.

Möjligheten för asylsökande att arbeta från första dagen bör därför kombineras med ökade möjligheter för arbetsmarknadens parter att i ett tidigt skede få informera asylsökande om vilka krav de har rätt att ställa på den svenska arbetsmarknaden och vart man kan vända sig för att få hjälp. 

Arbetskraftsinvandringsfrågorna sköter Tobias Billström i huvudsak bra - och i huvudsak blocköverskridande. Kanske finns det ett samband. Samtidigt finns det i övriga delar av migrationspolitiken en del övrigt att önska. Trots blocköverskridande krav vägrar till exempel Tobias Billström att stoppa avvisningarna av ensamkommande flyktingbarn till Malta.

Nyheten om att asylsökande ska ha rätt att arbeta från första dagen har även rapporterats i Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet, och Göteborgs-Posten.

12 månaders provanställning är en attack på anställningsskyddet - och står i strid med EU-rätten

Etiketter: den svenska modellen, moderaterna, tidsbegränsad anställning, visstidsarbete

I fredags presenterade Moderaterna programmet Trygga den svenska modellen, där partiet redogör för sin syn på svensk arbetsrätt inför valet 2010 och nästa mandatperioden. Medias rapportering blev den som partiet hade önskat. “Moderaterna försvarar LAS“ (DN), “M vill inte rubba LAS” (SvD) och “Inte beredda att öka människors otrygghet” (AB) löd de största tidningarnas rubriker.

Problemet är att det inte är sant. Bland partiets förslag finns en förlängning av den längsta tillåtna tiden för provanställning från 6 till 12 månader. Det är dessutom ett förslag som de övriga borgerliga partierna ställer upp på.

Provanställning regleras i 6§ LAS. En provanställning är en tidsbegränsad anställning som, om inte arbetstagaren eller arbetsgivaren väljer att avbryta den, övergår i en tillvidareanställning. Tanken med provanställning är att arbetsgivare ska ha möjlighet att pröva en person innan han eller hon tillsvidareanställs. Unikt för provanställning är att den kan avbrytas när som helst utan uppsägningstid samt att arbetsgivaren inte måste ha något objektivt skäl för att avbryta anställningen. Det finns inget krav på att uppsägningen eller beslutet att inte låta provanställningen övergå i en tillsvidareanställning ska vara sakligt grundat. Traditionellt har den extrema rättsliga otrygghet som arbetstagaren har under provanställningstiden ansetts acceptabel dels eftersom den som huvudregel ska leda till en tillsvidareanställning dels eftersom osäkerheten bara gäller några korta månader, max ett halvår.

Idag är det vanligt att tillsvidareanställningar inleds med en provanställning, ofta med en längd som sammanfaller med lagens tak på 6 månader. Att förlänga den längsta tillåtna tiden för provanställning till 12 månader skulle innebära att hundratusentals människor tvingas arbeta upp till ett år utan de rättsliga garantier som normalt sett tillkommer en arbetstagare. Eftersom de kan sägas upp utan saklig grund gäller det att inte misshaga arbetsgivaren. Utrymmet för godtycke blir stort.

Det skulle dessutom göra provanställning till ett för oseriösa arbetsgivare attraktivt alternativ till andra former av tidsbegränsade anställningar. För allmän visstidsanställning, vikariat och säsongsanställning gäller, till skillnad från provanställningar, att de inte kan sägas upp i förtid. Står det nio månader i kontraktet så är anställningen nio månader. Men varför ge någon den tryggheten när man kan provanställa upp till ett år.

12 månaders provanställning skulle dessutom, i kombination med övriga regler för tidsbegränsade anställningar, strida mot EU-rätten. Som jag skrivit om tidigare har EU-kommissionen, efter en anmälan från TCO, skickat en formell underrättelse till den svenska regeringen och påpekat att de möjligheter att stapla visstidsanställningar på varandra strider mot EU:s visstidsdirektiv. För att inte hamna i EU-domstolen måste regeringen nu övertyga Kommissionen om att de svenska reglerna inte bryter mot EU-rätten. Det kommer inte att bli lätt. Skulle man dessutom förlänga tiden för provanställning från 6 till 12 månader kommer det att bli omöjligt. Arbetsgivare skulle då ha möjlighet att under en ramtid av fem år ha en och samma person anställd 1 år (minus en dag) i provanställning, 2 år (minus en dag) i allmän visstidsanställning och 2 år (minus en dag) i vikariat. 1+2+2=5=ingen spärr mot missbruk av tidsbegränsade anställningar=brott mot visstidsdirektivet.

Bilden av Moderaterna som ett parti som försvarar den svenska arbetsrättsliga modellen bygger i stort sett bara på att de, trots tryck från Svenskt näringsliv och de övriga allianspartierna, inte har ändrat i turordningsreglerna. Reglernna för tidsbegränsade anställningar har de dock gett sig på med liv och lust.