Samuel Engblom

Skärpt kontroll av högriskbranscher bra, men räcker inte

Igår berättade SVT att Migrationsverket skärper kraven för arbetsgivare i städbranschen som vill anställa personer från länder utanför EU. För att förhindra att reglerna missbrukas ska arbetsgivare i denna bransch bli skyldiga att bevisa att de har tillräckligt med pengar för att betala ut lön under de  närmaste två åren, tex genom en bankgaranti. I reportaget öppnar Migrationsverket även för att utsträcka systemet till restaurantbranschen och när det gäller personliga assistenter. Sedan tidigare i är gäller särskilda regler även arbetsgivare i bärbranschen.

Att Migrationsverket skärper kraven i dessa högriskbranscher är bra. Krav på exempelvis bankgarantier har stora chanser att bli ett effektivt medel vad gäller  att stävja det missbruk som är handel med arbetstillstånd i de berörda branscherna. Sannolikt kommer det även att ha effekt på villkoren för de som kommer för att jobba i dessa branscher eftersom den arbetsgivare som primärt är på jakt efter billig arbetskraft måste binda upp en massa kapital.

Migrationsverket ska ha en eloge för att de tar problemen på allvar och är kreativa vad gäller att hitta sätt att bekämpa missbruk. Denna typ av kontroller är dock ingen universallösning på problemet med missbruk av möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Att utvidga den till fler branscher än riskbranscherna blir svårt och är olämpligt. Det är till exempel inte rimligt att företag som Ericsson som anställer hundratals personer från länder utanför EU ska ställa bankgarantier på två årslöner för varje person de vill anställa. Sådana krav skulle även ställa till det för små nystartade företag i behov av specifik kompetens från utlandet.

Därför är det krav som bland annat TCO ställt på att Migrationsverket och Skatteverket i efterhand ska kontrollera att den utbetalda lönen verkligen motsvarar den som utlovades i arbetserbjudandet och låg till grund för arbetstillståndet fortfarande viktigt. Dessutom kan det krävas skärpta kontroller vad gäller utländska tjänsteföretag som inom ramen för tjänstehandel skickar arbetstagare till Sverige.

Att som Sverige bejaka arbetskraftsinvandring är rätt väg att gå.  Om möjligheter till reguljär arbetskraftsinvandring saknas tar migrationen andra vägar. För högkvalificerad arbetskraft innebär det ofta att de fortsätter att vara anställda i hemlandet trots att de arbetar i ett annat land, vilket gör att de riskerar att falla mellan stolarna om något går snett och kan arbeta till lägre löner än motsvarande löntagare i arbetslandet. Det är heller inte otänkbart att för strikta regler för arbetskraftsinvandring leder till mer irreguljär migration.

Om tillämpningen av det svenska systemet för arbetskraftsinvandring förbättras så har det goda möjligheter att bli ett föredöme för andra länder. Fler västländer, liksom EU, borde överväga att förflytta fokus från kvantitativa begränsningar till likabehandling av migrerande arbetstagare.