Samuel Engblom

Arbetsrätten och Facebook: privat samtal eller fullsatt konsertsal

I TCO-tidningen kan man läsa om att en fransk domstol funnit att en fransk privat radiokanal inte hade rätt att säga upp en anställd radiopratare, Romain Dupre, som i en konversation på sin Facebooksida kritiserat arbetsgivarens beslut att inte förlänga en av hans kollegors kontrakt. Konversationen innehöll en del okvädningsord (undertecknats franska vokabulär utvecklades då han läste domen) samt ett uttalande om att ”det här kommer de att få höra”. En av Dupres FB-vänner, även han kollega till Dupre, tog en skärmdump på konversationen och skickade till radiokanalens chefer.

En av frågorna i domstolen gällde om det som skrivits på Facebooksidan var tillräckligt skäl för radiokanalen att frånträda det nya anställningskontrakt de just tecknat med Dupre. I denna del kom parternas argumentation mycket att handla om hur man ska se på uttalanden på Facebook. Dupres ombud framhävde att uttalanden hade gjorts på Dupres privata Facebooksida vilken bara kan läsas av de som är hans vänner och inte på hans Fansida på Facebook, vilken är öppen för alla. Arbetsgivarens ombud tog fasta på vännernas antal, över 600, och beskrev det Dupre gjort som att ”i en tyst konsertsal skrika förolämpningar tillräckligt högt för att alla ska kunna höra dem”.

Trots arbetsgivarombudets målande bildsspråk valde domstolen att gå på arbetstagarens linje. Han fick behålla jobbet och hans ombud kunde utropa en seger för anställdas yttrandefrihet. Franska domstolar skrivet kort och tekniskt, så det går inte att ur domen utläsa hur viktig distinktionen mellan en stängd och en öppen Facebooksida var.

Det handfasta råd jag brukar ge när jag får frågor om vad man kan och inte kan skriva om sin arbetsgivare eller chef på nätet är att inte skriva något på nätet som du inte skulle säga i fikarummet, med chefen närvarande. För Sverige kvarstår det rådet och vore jag fransk fackföreningsjurist skulle jag fortsätta ge det i vart fall tills frågan prövats i högsta instans.

Avslutningsvis har jag en fundering kring konsertsalsliknelsen. Den har sina poänger, men Facebook är knappast en tyst konsertsal. Det mumlas i hörnen och skriks på parketten. Alla får ut sitt budskap till någon men ingen får ut det till alla.