Ungdomsarbetslösheten för allvarlig för att bli politisk murbräcka mot anställningsskyddet
Organisationen Företagarna presenterar idag ytterligare en i raden av undersökningar som påstås bevisa att anställningsskyddet är omodernt och skadligt för ungdomar. ”Nio av tio ungdomar anser att unga missgynnas av reglerna om att den som är sist anställd ska sägas upp först” skriver de i sitt pressmeddelande. Undersökningens resultat är dock snarare ett uttryck för de senaste decenniernas opinionsbildningsinsatser än för realiteter på arbetmarknaden.
Vid en första anblick kan det låta logiskt att en regel som säger att den som har arbetat längre på en arbetsplats har företräde till de jobb som blir kvar efter en nedskärning eller omorganisation (förutsatt att denne har tillräcklig kompetens för jobbet) leder till ungdomsarbetslöshet. I verkligheten är det dock inte lika enkelt. När TCO häromåret med hjälp av statistik från SCB undersökte hur stor andel av de unga arbetslösa som blivit arbetslösa efter en driftsinskräkning, det vill säga en situation där turordningsreglerna kan ha kommit till användning, visade det sig att det bara var 2,5 procent. Siffran varierar troligen år från år, men det man med säkerhet kan säga är att de som fått gå på grund av att de stod sist på en turordningslista utgör en mycket liten andel av de arbetslösa ungdomarna.
En annan sak som tydligt framgick av SCB:s statistik var att de ungdomar som hade förlorat jobbet efter en driftsinskränkning snabbt fick jobb igen. Det är inte så konstigt då de som före detta tillsvidareanställda 15-24 åringar kombinerade det som arbetsgivare tycker allra bäst om: kompetens, erfarenhet och ungdom.
I pressmeddelandet passar Företagarna även på att odla en del andra myter. Bland annat att forskningen skulle visa att dagens regler försvårar för unga att ta sig in på arbetsmarknaden. Men forskningsläget är knappast entydigt. När Svenskt Näringsliv och PTK förra året gick igenom befintlig forskning för att skaffa sig en gemensam bild av hur anställningsskyddet fungerar i praktiken tvingades de konstatera att ”det har gjorts få forskningsstudier av turordningsreglerna i Sverige och det finns därmed begränsad kunskap om dess effekter”. Det finns förvisso en hel del internationell litteratur som hävdar ett samband mellan strikt anställningsskydd och hög ungdomsarbetslöshet, men talar vi nyare studier som tydligt visar på ett sådant samband för Sverige finns det inte.
Vill man göra något seriöst åt ungdomsarbetslösheten, och inte bara använda den som en politisk murbräcka för att driva igenom andra förslag på den egna agendan, är det andra insatser än ändrad arbetsrätt som behövs. Den gemensamma nämnaren för de ungdomar som fastnar i långvarig arbetslöshwet och riskerar att slås ut från arbetsmarknaden innan de ens kommit in är bristande utbildning. Istället för att be opinionsinstitut ringa runt och fråga folk vad de tror orsakar ungdomsarbetslösheten har TCO med hjälp av SCB försökt gå till botten med de verkliga orsakerna. TCO har därför bland annat föreslagit en utbildningsgaranti för unga. Idag är kräver vi nya krafttag mot ungdomsarbetslösheten bland annat genom akademikerpraktik och en nationell samordnare.
