Möjlighetsbaserat företagande bättre än rättsliga hybrider
Redan igår bloggade jag om P1-programmet Kalibers reportage om ofrivilliga företagare. Jag lovade då att återkomma till frågan om egenanställda, ibland kallade självanställda, vilka förekom i programmet genom en intervju med företaget Frilans Finans VD.
Egenanställning beskrivs ofta som ett bekvämt alternativ till att starta eget ”på riktigt” och vänder sig till personer som vill arbeta som entreprenörer men som vill undvika en del av den administration det innebär. Verksamheten vänder sig även till personer som har få uppdrag och därför inte vill gå så långt att de skaffar f-skattsedel och registrerar en enskild firma.
De egenanställda är, namnet till trots, inte anställda av sig själva utan av ett plattformsföretag (t ex Frilans Finans, Bolagsbolaget, Bolagskraft). De egenanställda har a-skattsedel och det är plattformsföretaget som sköter fakturering av kunderna och som betalar skatt och sociala avgifter. Formellt är det också plattformsföretaget som har arbetsgivaransvaret. Arbetsrättsligt rör det sig om ett antal korta tidsbegränsade av typen allmän visstidsanställning.
Plattformsföretagen vill inte bli jämförda med bemanningsföretag men det finns likheter med hur bemanningsföretag fungerar i en del andra länder, där det finns ett övergripande kontrakt men där lön bara betalas för perioder då personen har uppdrag. Skillnaden är att det i fallet egenanställning är den anställde som bestämmer när hon eller han ska arbeta, i och med att de är
ansvariga för att hitta sina egna uppdrag.
Även om idén med egenanställning kan låta god så finns det ett antal risker som man noga bör överväga. Egenanställning kan i värsta fall användas som ett sätt att kringgå arbetsrätten. Eftersom avtalet mellan plattformsföretaget och användarföretaget är ett kommersiellt avtal, och inget kollektivavtal reglerar den lön som plattformsföretaget betalar till den egenanställde, finns det ingen spärr mot att konstruktionen används för underbudskonkurrens. Mindre seriösa bemanningsföretag skulle kunna använda egenanställningsformen för att slippa betala garantilön under de perioder då en anställd inte har något uppdrag, vilket ger dem en konkurrensfördel gentemot andra bemanningsföretag. (P3 Nyheter har rapporterat om hur även större bemanningsföretag försöker lura anställda på garantilönen.)
Konstruktionen skapar även oklarheter t ex vad gäller ansvaret för arbetsmiljön och eller om arbetstagaren blir sjuk. Rättsligt råder det ju ingen skillnad mellan den anställde i ett plattformsföretag i ett egenanställningsupplägg och den som är anställd i ett vanligt företag, men plattformsföretaget är inte skapat för och har ingen möjlighet att t ex betala sjuklön eller delta i rehabilitering av arbetstagaren.
Då syftet med egenanställning, att möjliggöra för personer som själva vill arbeta som uppdragstagare att göra detta samtidigt som de kan undvika en del av den administration som det innebär att vara egenföretagare, är gott är det viktigt att fundera på om detta syfte kan uppnås på andra sätt. En bättre variant är troligen att utveckla servicebolag som hjälper de som själva vill bli egenföretagare med saker som bokföring och rådgivning inom t ex juridik och marknadsföring, utan att för den skull ta på sig arbetsgivaransvaret.
Entreprenörskap och egenföretagande är viktigt för framväxten av nya företag och nya jobb och ska därför uppmuntras och underlättas. Men allt som innebär att någon utför arbete utan att vara anställd i traditionell mening är inte entreprenörskap och allt företagande leder inte till nya jobb och utveckling. Inom entreprenörskapsforskningen skiljer man på möjlighetsbaserat och nödvändighetsbaserat företagande (se tex Acs och Varga 2004). Möjlighetsbaserad företagande innebär, förenklat, att någon har en affärsidé som denne vill utveckla, medan det nödvändighetsbaserade företagandet är situationer där någon blir företagare i brist på andra alternativ. Forskningen, som bland annat finns sammanfattad i TCO granskar nr 3/2007, visar att det bara är det möjlighetsbaserade företagande som har en positiv påverkan på den ekonomiska utvecklingen.
Att försöka maximera antalet utfärdade f-skattsedlar eller hitta på rättsliga hybrider som egenanställning ska alltså inte förväxla med att stimulera företagande för jobb och utveckling. Vill man uppnå det senare gäller det att stimulera det möjlighetsbaserade och kunskapsintensiva företagandet eftersom det har störst potential att skapa tillväxt och sysselsättning. Sverige har en relativt stor andel sådana företag men mycket kan göras för att förbättra det entreprenöriella klimatet. Till detta hör satsningar på forskning och utveckling, främst för små och medelstora företag, förbättrade kreditmöjligheter, förändrad insolvensrätt och socialförsäkringar som är anpassade efter företagarnas villkor.
Fler som nyligen bloggat om anställningsformer och företagande: Unionen, Bemanningsföretagen, Löntagarbloggen.
