Nej, ungdomsarbetslösheten är inte LAS fel

I en debattartikel i SvD hävdar ordföranden för fyra politiska ungdomsförbund att ”ett stort hinder för unga är den lagstiftning som gäller på arbetsmarknaden” och skjuter särskilt in sig på turordningsreglerna, ”sist-in-först-ut”.

Den höga ungdomsarbetslösheten är ett allvarligt problem. Därför är det viktigt att debatten förs utifrån fakta.

Vid en första anblick kan det låta logiskt att en regel som säger att den som har arbetat längre på en arbetsplats har företräde till de jobb som blir kvar efter en nedskärning eller omorganisation leder till ungdomsarbetslöshet. I verkligheten är det dock inte lika enkelt. När TCO häromåret med hjälp av statistik från SCB undersökte hur stor andel av de unga arbetslösa som blivit arbetslösa efter en driftsinskräkning, det vill säga en situation där turordningsreglerna kan ha kommit till användning, visade det sig att det bara var 2,5 procent. Siffran varierar troligen år från år, men det man med säkerhet kan säga är att de som fått gå på grund av att de stod sist på en turordningslista utgör en mycket liten andel av de arbetslösa ungdomarna.

En annan sak som tydligt framgick av SCB:s statistik var att de ungdomar som hade förlorat jobbet efter en driftsinskränkning snabbt fick jobb igen.  Det är inte så konstigt då de som före detta tillsvidareanställda 15-24 åringar kombinerade det som arbetsgivare tycker allra bäst om: kompetens, erfarenhet och ungdom.

Enligt de fyra ungdomsordförandena är LAS regler ”ålderdomliga och stela”. Huruvida reglerna är ålderdomliga eller inte förtjänar en egen debatt (t ex finns det arbetsrättslig forskning om hur AD:s praxis förändrats sedan lagens tillkomst).   Men stela är de definitivt inte. Turordningsreglerna är, liksom nästan hela Lagen om anställningsskydd, semidispositiva vilket innebär att fack och arbetstgivare kan avtala om andra regler, samt om andra principer än anställningstid vid en uppsägning. Jämfört med andra länder är de därmed mycket flexibla.

Vill man göra något seriöst åt ungdomsarbetslösheten är det andra insatser än ändrad arbetsrätt som behövs. Att ungdomsförbunden nämner utbildning är därför bra. TCO försökte med hjälp av SCB förra året gå till botten med de verkliga orsakerna till ungdomsarbetslösheten. Den gemensamma nämnaren för de ungdomar som fastnar i långvarig arbetslöshet och riskerar att slås ut från arbetsmarknaden innan de ens kommit in är bristande utbildning. TCO har därför bland annat föreslagit en utbildningsgaranti för unga. Vi har även krävt akademikerpraktik och en nationell samordnare.

Fler som skrivit om ungdomsarbetslöshet: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4Unionenopinion1, Unionenopinion2.

Fler inlägg från Samuel Engblom

När du publicerar en kommentar ombeds du att uppge din e-postadress. Denna uppgift blir inte offentlig.

  • http://twitter.com/rkslaven Gudmund Halvarsson

    Samuel: Inom forskningen är detta något som diskuteras ganska ingående. Men vi ska alltså slänga alla de avhandlingarna och årgångarna av Journal of Labor Economics i papperskorgen för att du har skrivit en 19-sidig rapport åt TCO? Man skulle ju kunna misstänka att du har låtit din arbetsgivare och din partifärg (s) få inflytande över dina slutsatser.

  • Samuel Engblom

    Svar till Gudmund Halvarsson:
    Släng inte dina Journal of Labor Economics, det är en bra tidskrift. I rapporten letade vi efter studier från de senaste tio åren som tydligt visade att det svenska anställningsskyddet ger högre ungdomsarbetslöshet. Det visade sig att några sådana inte fanns. Det vetenskapliga stöd som många debattörer hänvisar till när de hävdar att LAS ger högra ungdomsarbetslöshet visade sig vara internationella studier som inte innehåller några slutsatser specifikt för Sverige.

    Går man längre tillbaka finns Skedingers studie från 1995. Skedingers slutsats var att den relativa ungdomsarbetslösheten (men bara bland tonåringar, inte bland unga över 20 år) var lägre under den period då anställningsskyddet var mindre strikt. Artikeln utmynnade i en rekommendation till beslutsfattarna var därför att utöka möjligheterna till tidsbegränsade anställningar.

    Det som gör att studien saknar relevans för den aktuella debatten är att beslutsfattarna gjorde just det. 2000-talets första decennium har sett en betydande avreglering av reglerna för tidsbegränsade anställningar (utöver den flexibilitet som redan låg i möjligheten att i kollektivavtal komma överens om andra regler). Anställningsskyddet är idag betydligt mer flexibelt vad gäller tidsbegränsade anställningar än under den senaste period som i Skedingers studie får symbolisera en period av mindre strikt anställningsskydd (1982-1992). T ex så behövde arbetsgivare då motivera varför en anställning skulle vara tidsbegränsad (arbetstopp, projekt, vikariat) något de inte behöver idag. Trots det har den relativa ungdomsarbetslösheten skjutit i höjden. Den medicin som Skedinger skrev ut 1995 har prövats, men utan att patienten blev bättre.

  • http://rebelde.pooma.se/?p=58 Nej, ungdomsarbetslösheten är inte LAS fel | Utredarna – Internetrebelde
  • David Vrensk

    De senaste åren har många industriföretag dragit ner på personalen.  När det gått bättre igen har de återanställt.  Enligt LAS ska de – inom viss tid – då återanställa samma personal som de tidigare friställde.  Man kan ju då tänka sig (med lite fantasi) att företaget hellre skulle anställt en pigg ungdom. Finns det några studier på om detta har påverkat ungdomsarbetslösheten?

blog comments powered by Disqus

Fler inlägg från Utredarna

Göran Zettergren

Kejsarens nya kläder

Finanspolitiska rådet presenterade nyligen sin årsrapport där man bland annat bekräftade att det av alliansregeringen införda jobbskatteavdraget ”kan ha en betydande effekt på sysselsättningen” men att man inte hittade något ... Läs mer

Våra utredare