Regeringen erkänner nederlag, men förslaget är otillräckligt och krångligt
Som jag förvarnade om igår kom arbetsmarknadsdepartementet idag med ett nytt förslag till hur Sverige ska kunna förhindra missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar och leva upp till EU-rättens krav.
Bakgrunden till förslaget är TCO:s anmälan till EU-kommissionen, vilken ledde till att Kommissionen i mars 2010 skickade en
formell underrättelse till den svenska regeringen om att den delade TCO:s syn att anställningsskyddslagens bestämmelser om tidsbegränsade anställningar stred mot Visstidsdirektivet (1999/70/EG). Redan för ett år sedan, i juli 2011, kom en departementspromemoria (Ds 2011:22) med ett förslag till nya regler och en proposition var utlovad till mars 2012. Förslaget fick dock hård kritik av remissinstanserna och ingen proposition eller lagrådsremiss presenterades. I den nya departementspromemorian nämns uttryckligen att det var remissinstansernas kritik mot förslaget i Ds 2011:22 som gjorde det nödvändigt att ta fram ett nytt förslag.
Från att tidigare ha hävdat att det enda som krävs är ett förtydligande av svensk rätt erkänner nu arbetsmarknadsdepartementet att ”det finns behov av att ytterliga anpassa svensk rätt till EU:s visstidsdirektiv”
(sid 31). Departementet erkänner också att ”även om det får förutsättas att sådana kombinationer av anställningar hör till undantagsfallen, är det tydligt att det finns en viss risk för at de tidsgränser som idag gäller för allmän visstidsanställning och vikariat kan kringgås” (sid 35). För oss som hävdat detta redan innan reglerna infördes 2007 är det ett senkommet men ändå välkommet erkännande.
Förslaget i promemorian är dock långtifrån lätt att förklara på ett enkelt sätt, även om jag har gjort mitt bästa i intervjuer med bland annat TT, Ekot, Lag&Avtal, Kommunalarbetaren och Europaportalen. I promemorian föreslås att en ny bestämmelse med följande lydelse införs i lagen om anställningsskydd:
5a§
Om en arbetstagare, under en period då provanställning eller tidsbegränsade anställningar följt på varandra, har varit anställd hos en arbetsgivare antingen i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, övergår anställningen till en tillsvidareanställning.
En anställning har följt på en annan om den påbörjats inom tre månader efter att den föregående avslutats.
Bestämmelsen föreslås bli semi-dispositiv, vilket innebär att det går att förhandla fram andra regler i kollektivavtal samt att den inte ska påverka de regler om tidsbegränsade anställningar som finns i många kollektivavtal idag.
Förslaget innebär att det även i fortsättningen skulle vara möjligt att ha en person anställd på tidsbegränsade anställningar i upp till två år i vardera allmän visstidsanställning (ALVA) och vikariat, samt att kombinera dessa med andra typer av tidsbegränsade anställning och provanställningar utan att anställningen övergår i en tillsvidareanställning. Förändringen är att man, i situationer där olika tidsbegränsade anställningar kombineras, inte ska ta hänsyn till ramtiden om fem år utan räkna all tid som arbetstagare har varit anställd i ALVA respektive vikariat även om den ligger längre tillbaka i tiden än fem år. Detta gäller dock bara om kedjan av tidsbegränsade anställningar inte innehållit något avbrott om minst tre månader.
Kedjan kan bestå av alla de former av tidsbegränsade anställningar som finns i LAS, men även av visstidsanställningsformer som finns i specialförfattningar eller i kollektivavtal. Tid i andra former än ALVA och vikariat räknas dock inte mot några tidsgränser utan tjänar i detta sammanhang bara till att kedjan av tidsbegränsade anställningar inte bryts.
Jämfört med dagens regler är det en marginell förändring. Skärpningen av skyddet mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar är minimalt. Den föreslagna regeln är dessutom ganska krånglig. Huruvida den uppfyller EU-rättens krav kräver
mer analys.
Departementspromemorian kommer nu att skickas ut på remiss med sista svarsdag den 25 september. Efter remissomgången måste regeringen bestämma sig för om man vill gå vidare med förslaget och i sådana fall hitta minst ett annat riksdagsparti
som är berett att rösta för det. Att förslaget inte innebär någon större skärpning av skyddet mot missbruk av tidsbegränsade anställningar och dessutom är krångligt kan göra såväl remissomgången som den politiska processen därefter svår för regeringen. Särskilt som det finns betydligt enklare och mer ändamålsenliga alternativ.
Ett sådant alternativ är TCO:s förslag om en övre sammanlagd tidsgräns på 3 år under en femårsperiod (3/5-regel) oavsett vilken typ av tidsbegränsad anställning det rör sig om. En sådan regel vore betydligt enklare att förstå och tillämpa än det nu aktuella förslaget.
