Samuel Engblom

Svenskt näringsliv bekräftar TCOs analys av staplade visstidsanställningar

Tidsbegränsade anställningar behövs. Arbetsgivare har behov av att vikarier för personer som är sjuka eller föräldralediga, att kunna utöka bemanningen när det är mer att göra eller för att kunna pröva arbetstagare som man känner sig osäker på.

För individen är tidsbegränsade anställningar ofta en väg in på arbetsmarknaden. Att under långa perioder vara visstidsanställd har dock många negativa effekter för individen – otrygghet, ekonomisk osäkerhet, stress och svårigheter att få lån eller bostad är bara några exempel. Reglerna för visstidsanställningar måste därför vara sådana att de skapar en balans mellan arbetsgivarnas behov av flexibilitet och arbetstagarnas behov av trygghet.

De regler om tidsbegränsade anställningar som idag finns i Lagen om anställningsskydd lever inte upp till de kraven. Genom att kombinera olika former av tidsbegränsade anställningar är det möjligt för en arbetsgivare att ha samma person tidsbegränsat anställd år ut och år in (Hur detta går till och ett konkret exempel på sådant missbruk kan ni läsa om här.)

De gällande svenska reglerna bryter dessutom mot EU:s direktiv om visstidsarbete vilket kräver att alla medlemsstater ska ha ett effektivt skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar. Efter en anmälan från TCO driver EU-kommissionen ett fördragsbrottsärende mot Sverige. I februari 2013 utfärdade EU-kommissionen ett så kallat motiverat yttrande där man krävde att den svenska regeringen ska ändra lagstiftningen. Om den inte gör det kan EU-kommissionen väcka talan mot Sverige i EU-domstolen.

Som ett led i vårt arbete för att få den svenska regeringen att ändra reglerna, och om det inte går förmå EU-kommissionen att väcka talan i EU-domstolen, genomförde TCO med hjälp av undersökningsföretaget Novus i juni i år en undersökning där vi frågade personer som idag är tidsbegränsat anställda hur länge de har varit tidsbegränsat anställda hos samma arbetsgivare.  Undersökningen redovisade vi i en inlaga till EU-kommissionen.

I samband med det skrev jag även en artikel på DN Debatt där vi sammanfattade slutsatserna på följande sätt:

I en ny inlaga till EU-kommissionen presenterar TCO därför statistik som bevisar att Sverige bryter mot Visstidsdirektivet. Novus har på TCO:s uppdrag frågat 1.125 personer i åldrarna 18–65 år som var visstidsanställda i juni 2013 hur länge de har varit visstidsanställda hos sin nuvarande arbetsgivare. 11 procent, motsvarande ungefär 65.000 personer, svarade fem år eller längre. Denna siffra är intressant eftersom en så lång kedja av visstidsanställningar i normalfallet kräver att arbetsgivaren lyckats kringgå de tidsgränser som är tänkta att förhindra missbruk av tidsbegränsade anställningar. Undersökningens resultat är ett konkret bevis för att den svenska lagstiftningen tillåter missbruk och därmed bryter mot EU-rätten.

Alla de 65.000 kan förvisso inte förklaras med situationer som utgör brott mot Visstidsdirektivet. I vissa fall rör det sig sannolikt om kollektivavtalade regler som tillåter långa visstidsanställningar då det finns objektiva skäl. Andra kan förklaras av speciallagstiftning inom till exempel utbildningsområdet vars förenlighet med EU-rätten är en fråga för sig. Men även med dessa förbehåll kan alltså antalet personer som drabbats av att den svenska anställningsskyddslagen möjliggör missbruk och bryter mot Visstidsdirektivet räknas i tiotusental.

 

TCO:s undersökning föranledde Svenskt näringsliv, som inte vill att reglerna ska ändras i den riktning som TCO vill, att ge i uppdrag till en PR-byrå, New Republic, att leta fel i TCO:s undersökning. Resultatet publicerades häromdagen i en rapport med den närmast poetiska titeln En analys av det påstådda missbruket av visstidsanställningar.

Rapporten har två delar. Den första handlar om vad man anser vara metodproblem och feltolkningar i TCO:s material. TCO:s undersökning är genomförd av ett av de ledande företagen i branschen och metoden har redovisats på gängse sätt. Samtidigt är det så att alla statistiska metoder har sina brister. Efter att ha vänt och vridit på siffrorna och prövat alternativa sätt att räkna kommer Svenskt näringslivs konsulter fram till följande: ”Slutsatsen är att det totala antalet visstidsanställda i undersökningen borde minskas med 6500-8000 personer.” En korrekt siffra skulle alltså vara 57 000, inte 65 000. I den andra delen att rapporten redogör Svenskt näringsliv på ett föredömligt sätt för diverse särregler i lag och kollektivavtal som avviker från anställningsskyddslagens regler och som kan resultera i kedjor av tidsbegränsade anställningar som är längre än fem år.

Inget av det som står i Svenskt näringslivs rapport motsäger emellertid slutsatserna i TCO:s inlaga till EU-kommissionen eller i den debattartikel som vi publicerade i samband med inlagan. Vi har aldrig hävdat att alla som varit visstidsanställda mer än fem år hos samma arbetsgivare utgöra brott mot EU-rätten utan tydligt redogjort för att en andel av dessa sannolikt kan förklaras med särlagstiftning och kollektivavtalsbestämmelser. Vår uppskattning av antalet fall där EU-rätten kränks är därför konservativ. I inlagan till kommissionen skriver vi:  ”Taken together, this means that the abuse of fixed-term contracts is far from uncommon and can be counted in the tens of thousands. The Swedish government’s argument that the abuse of successive fixed-term contracts is either theoretical or very rare can thus be rejected.”

Vad Svenskt näringslivs rapport gör är att den bekräftar vår slutsats. Det tackar vi för. Nu hoppas vi bara att den svenska regeringen snarast tar sitt förnuft till fånga och tar initiativ till att ändra lagstiftningen. Om det inte sker hoppas vi att EU-kommissionen väcker talan mot Sverige i EU-domstolen.

TCO:s förslag på en bättre lagstiftning om tidsbegränsade anställningar hittar ni här.