Samuel Engblom

12 månaders provanställning skulle göra det svårare för TCO-förbundens medlemmar att byta jobb

Alliansens valmanifest, vilket presenterades idag, innehåller ett förslag som rör arbetsrätten:

”Vi vill förlänga provanställningstiden från 6 till 12 månader”.

Det är bra att det finns möjlighet att provanställa. Att en tillsvidareanställning kan inledas med en prövoperiod är fullt rimligt. Att förlänga maxgränsen för provanställning från sex till 12 månader kan låta som en liten förändringar, men i praktiken skulle den få stora konsekvenser.

Provanställning regleras i 6 § Lagen om anställningsskydd:

Avtal får även träffas om tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex månader.
Vill inte arbetsgivaren eller arbetstagaren att anställningen skall fortsätta efter det att prövotiden har löpt ut, skall besked om detta lämnas till motparten senast vid prövotidens utgång. Görs inte detta, övergår provanställningen i en tillsvidareanställning.
Om inte annat har avtalats, får en provanställning avbrytas även före prövotidens utgång.

Som framgår i sista stycket kan en provanställning alltså sägas upp närsomhelst, utan att arbetsgivaren måste motivera varför och utan att arbetstagaren kan få uppsägning prövad rättsligt. Samma sak gäller arbetsgivarens beslut att inte låta provanställningen övergå i en tillsvidareanställning. (Beslutet får dock inte strida mot diskrimineringslagen.)  Det gör provanställning till den allra mest osäkra anställningsformen och ger arbetstagaren en mycket svag position gentemot arbetsgivaren under provanställningstiden.

Vidare finns det inte något krav på att arbetsgivaren ska ha objektivt godtagbara skäl för att pröva arbetstagaren, och det är t.ex. som regel inte möjligt att i domstol överpröva det större eller mindre behov av en provanställning som kan anses föreligga i en viss situation. Även personer med lång erfarenhet av yrket och arbetsuppgifterna hos den aktuella arbetsgivaren kan alltså provanställas.

Att förlänga den längsta tillåtna tiden för provanställning är problematiskt av tre skäl:

1. Långa provanställningar kan missbrukas

Tanken med provanställningar är att de ska fungera som en prövoperiod i början av en tillsvidareanställning. Om arbetsgivaren är nöjd med arbetstagarens prestationer under de första sex månaderna övergår provanställningen automatiskt i en tillsvidareanställning. Det finns ingen officiell statistik över provanställningar, men om det fanns det skulle den sannolikt visa att den stora majoriteten provanställningar övergår i en tillsvidareanställning.

Om möjligheten att provanställa förlängs från sex till 12 månader ökar dock risken för att provanställningar används i situationer där arbetsgivaren inte har för avsikt att tillsvidareanställa. Att provanställa någon blir då ett för arbetsgivaren attraktiv alternativ till andra tidsbegränsade anställningar. En tidsbegränsad anställning på t ex 9 månader enligt 5§ Lagen om anställningsskydd (allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsanställning) kan nämligen inte sägas upp förrän de 9 månaderna löpt ut.* En provanställning däremot kan sägas upp när som helst utan krav på saklig grund. Provanställningar på upp till 12 månader skulle därför kunna missbrukas av mindre nogräknade arbetsgivare för att skaffa sig en otrygg och lätt utbytbar arbetsstyrka som av rädsla för att bli av med jobbet eller i hopp om att få övergå i en tillsvidareanställning fogar sig i övertid, gränslöst arbete, stress och dålig arbetsmiljö.

2. Långa provanställningar kan göra det svårare för TCO-förbundens medlemmar att byta jobb

Det är inte bara unga eller nyinträdda på arbetsmarknaden som provanställs. En snabb sökning på ”provanställning” i Arbetsförmedlingens platsbank visar att även många kvalificerade jobb som riktar sig till människor med erfarenhet ofta inleds med en provanställning. Det gäller jobb som lärare, kurator, servicetekniker, HR-specialist, controller, planerare och psykolog. I de fall provanställningstidens längd är utskriven är den påfallande ofta just de 6 månader som lagstiftningen tillåter. Bland TCO-förbundens medlemmar är det alltså inte ovanligt att ett nytt jobb, även i senare skeden i karriären, inleds med en provanställning. Det är heller inte ovanligt att den tidigare arbetsgivaren medger en tjänstledighet som i praktiken motsvarar prövotiden på det nya arbetet. Den typen av arrangemang gör att fler vågar ta steget och prova ett nytt jobb, vilket är något som är bra, såväl för individen som för arbetsmarknadens funktionssätt. Att erfarna personer byter jobb är också ett sätt som kunskap och erfarenheter sprids mellan företag i samma eller närliggande branscher.

Om lagstiftningen ändras så att den längsta tillåtna tiden för provanställning blir 12 månader finns en risk att fler tvekar att byta jobb. En kortare period av osäkerhet i samband med ett jobbyte kan nog de flesta acceptera, men ett helt år på prov utan anställningsskydd är länge för den som har familj och bostadslån. Risken är också stor att tidigare arbetsgivare inte kommer att vara lika villiga att ge tjänstledigheter om de ska vara så långa som ett år.

Det finns givetvis ingenting som tvingar arbetsgivare att utnyttja fulla tiden, men som framgår av annonserna i platsbanken så har den i lagen längsta tillåtna tiden en tendens att bli norm.

3. Förvärrar Sveriges brott mot EU-rätten

Att förlänga den längsta tillåtna tiden för provanställning skulle dessutom ytterligare förvärra Sveriges pågående brott mot EUs visstidsdirektiv. Om tidsgränsen förlängs skulle det vara möjligt för en arbetsgivare att under samma femårsperiod ha en arbetstagare anställd två år på allmän visstidsanställning, två år på vikariat, ett år på provanställning och en obegränsad tid på säsongsanställning. Då summan av tiden i de olika anställningsformerna är längre än ramtiden på fem år är det uppenbart att det då ännu mindre än i dag skulle finnas något effektivt skydd mot missbruk av upprepade visstidsanställningar. Redan idag finns det 65 000 människor som har varit visstidsanställda fem år eller mer hos samma arbetsgivare. De borde blir färre, inte fler.

EU-kommissionen ska det närmaste månaderna besluta om den ska väcka talan mot Sverige i EU-domstolen. Att införa 12 månaders provanställning skulle ytterligare försämra Sveriges position.

Kollektivavtal en bättre modell

Ett argument som ibland används för längre provanställningar är att det inte i alla yrken är möjligt att se vad en person går för på bara sex månader. Utan att ge mig in i debatten om huruvida det finns sådana yrken eller inte så kan jag konstatera att om det finns det så har vi i svensk arbetsrätt ett alldeles utmärkt instrument för att hantera detta: kollektivavtal. I de branscher där längre provanställningar behövs kan arbetsmarknadens parter komma överens om detta. En eller ett par branschers särskilda behov kan därmed hanteras utan att det skapar osäkerhet och negativa effekter på resten av arbetsmarknaden. Så fungerar den svenska modell som i stort sett alla politiska partier säger sig vilja värna.

Ett annat försvar för förlängda provanställningar är att de kan vara ett sätt för unga eller nyanlända invandrare med begränsad erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden att få in en fot. Men även i det fallet är det bästa alternativet att reglera detta i kollektivavtal, särskilt som det ofta krävs mer än bara en lång provperiod för att arbetsgivare ska anställa de unga och nyanlända invandrare ska få fotfäste på arbetsmarknad, till exempel utbildning och ekonomiska stöd. Så fungerar till exempel de yrkesintroduktionsanställningar som är ett av huvudnumren i regeringens politik för fler jobb. Att öka möjligheterna till provanställning skulle paradoxalt nog kunna minska arbetsgivarnas intresse för yrkesintroduktionsanställningar.

Att förlänga den längsta tillåtna provanställningstiden från sex till 12 månader skapar fler problem än det löser och de problem som det är tänkt att lösa finns det bättre lösningar på.

Faktum är att inte ens näringslivets tankesmedja Timbro tycker att det är ett bra förslag.

Värt att notera är också att förslaget inte fanns med när Alliansen dagen innan valmanifestet presenterade programmet ”300 000 nya jobb – 24 förslag för att göra ett bra Sverige bättre”. Man kan undra varför. Var det en sista-minuten-ändring i förhandlingarna mellan partierna? Eller är det så att man inser att det inte ger några jobb att försämra tryggheten för arbetstagarna?

Förslaget att förlänga provanställning från 6 till 12 månader var uppe även i 2010 års valrörelse. Lyckligtvis gjorde Alliansregeringen inte verklighet av det. En bidragande orsak är sannolikt det ovan nämnda fördragsbrottsärendet som EU-kommissionen efter TCO:s anmälan driver mot Sverige. Det yttre rättsliga trycket har försvårat för de som vill urholka anställningsskyddet ytterligare.