Susanna Holzer

Ungdomslöner och IF Metalls avtal om yrkesintroduktion

Nu när kommunalpolitikerna står på rad och vill debattera hur vi ska bekämpa den enorma ungdomsarbetslöshet som råder i Sverige, lyfts IF Metalls avtal upp som en förebild och inspirationskälla för vad andra sektorer i samhället kan göra. Beklämmande är att media och politiker endast tagit fasta på den paragraf i IF Metalls avtal där ersättningen till de unga vuxna framkommer – att den […]” lönenivå som ska tillämpas ska denna överenskommas så att den står i proportion till det utbildningsinslag som överenskommits och aldrig understiga 75 procent av riksavtalets lägsta lön.” Debattörerna tolkar detta som att det är lönen som är avgörande för anställningen.…SKL, via Lennart Gabrielsson, går så långt att de föreslår ungdomslöner (något jag kommenterat tidigare).

Troligt är att det är ytterst få av alla som debatterar ungdomars arbetsmarknadssituation, då i synnerhet de arbetslösas situation, som faktiskt har läst IF Metalls avtal. Tolkningen i media är att likna med den viskningslek barn kan fördriva tiden med – där budskapet det första barnet viskar i sin grannes öra, kan ha fått en helt annan innebörd när budskapet nått det tionde barnet i ringen…

I november 2010 slöt IF Metall avtal om yrkesintroduktion med Teknikarbetsgivarna, Industri- och Kemigruppen, Stål och Metall Arbetsgivareförbundet, Svemek och Gruvornas Arbetsgivareförbund. Det huvudsakliga syftet med detta avtal var och är att säkra generationsväxlingen av kvalificerad arbetskraft inom industrin.

De unga vuxna som berörs är under 25 år och saknar rätt sorts utbildning eller motsvarande kompetens för yrket/arbetsplatsen i fråga, men som av lokal fackklubb och berörd arbetsgivare bedöms med aktuell yrkesintroduktion kunna fungera inom yrket och på aktuell arbetsplats. Varje avtal prövas individuellt. Yrkesintroduktionstiden ska i förväg vara sanktionerad med lokal fackklubb, ha en utbildningsplan (där moment och tidsåtgång för att lära sig momenten i fråga tydligt ska framgå) och arbetsplatsen ska ha handledare som har relevant yrkeserfarenhet. I IF Metalls övergripande avtal sätts en bortre tidsgräns på 12 månader. Arbetsgivaren ska kunna motivera tidsåtgången för att lära olika moment i yrket ifråga och facket har till uppgift att göra en rimlighetsbedömning av momenten och tidsåtgången innan avtal sluts. Efter yrkesintroduktionstiden, ska anställningen övergå till en till en tillsvidareanställning. De unga vuxna som gått en yrkesintroduktion ska efter avslutad introduktion få ett tjänstgöringsintyg där information om anställningens längd, vad denna fått lära sig och vitsord framkommer.

Centralt i avtalet att göra generationsväxlingen inom industrin smidig och att bevara kompetens och arbetstillfällen i landet. Det är inte av välgörenhet, utan här menar parterna att unga vuxna utan efterfrågad kompetens ges chansen att erhålla den kompetens företagen efterfrågar för senare kunna matchas till de arbeten företagen erbjuder. Unga vuxna som har kompetensen (om de finns) omfattas inte av detta avtal, utan ska erbjudas reguljära anställningsvillkor från start. Problemet är att det finns för få unga vuxna som har kompetensen att ta de arbetstillfällen som de facto finns.

Skillnaden i budskap är stor mellan vad kommunalpolitikerna ger i sviterna av SKL:s utspel och det som IF Metall och anslutna arbetsgivare givit. I det senare fallet är budskapet utbildningsfokus och faktiska jobb – lönen spelar här en sekundär roll och lyfts inte upp som ett centralt problem, utan bristen på kompetent arbetskraft att ersätta rådande pensionsavgångar är budskapet och motivet.

I kommunernas fall talar de om att skapa arbeten (rimligtvis genom att tränga undan befintlig arbetskraft) och pressa lägstalönerna generellt för unga vuxna under 25 år – eller som Lennart Gabrielsson uttryckte det: ”Ungdomslöner där personer under 25 år kan anställas på 75 procent av lägsta lönen i riksavtalet sänker trösklarna och ökar anställningsbarheten”. Vilka trösklar talar vi om och vilken anställningsbarhet? Upplever kommunerna, i jämförelse med den privata industrin som diskuterats ovan, att de har ett stort behov och att de har svårt att rekrytera kompetent personal?

Fortsättning följer…