Susanna Holzer

Låglönejobb istället för en skola värd namnet?

Statsminister Reinfeldt sa under toppmötet i Davos att vi har för få låglönejobb och att det är en av orsakerna till att vi har en skenande ungdomsarbetslöshet i Sverige.  Att det finns ett uppdämt behov av just låglönejobb bland unga menar statsminsiter Reinfeldt vittnar den ström av unga som väljer att åka över till Norge om, för att ta just okvalificerade jobb där.

Låt oss backa bandet lite. Korrekt att det finns en betydande mängd unga i Sverige som väljer att åka iväg och rensa fisk, skala bananer, eller jobba inom hotell- och restaurangbranschen till just Norge – men det har ju att göra med att lönen är markant högre i förhållande till vad motsvarade okvalificerade arbeten skulle ge i Sverige, inte för att lönen är låg. Motsvarande skäl finns ju även för andra yrkesgrupper som har mer kvalificerade sysslor som exempelvis sjuksköterskor som väljer att åka över gränsen av just samma skäl:  högre lön.

Om det vore så att det är just  låglönejobben, de okvalificerade jobben, unga står på kö för att ta  –varför importerar vi exempelvis kamerunier att plantera skog? (som UG visade). Om bär- och  svampplockare och andra säsongsbetonade arbeten vore så attraktiva, varför tar inte unga dessa jobb i större utsträckning ? Kan det vara villkoren och lönen?

Jag vill åter igen trycka på att regeringen borde fokusera på att erbjuda unga en skola som är värd namnet istället. Se till att unga och unga vuxna inte bara går nio respektive 12 år i skola (12 år borde vara ett obligatorium!) utan att de garanteras kunskaper värda namnet efter att varit där. Varannan arbetarunge klarar inte grundskolan idag – något jag nämnt tidigare. Att dölja ett skolpolitiskt misslyckande med att öka mängden okvalificerade arbeten är inte sättet att föra fram Sverige som en dynamisk och kunskapsstark tillväxtnation. Statsministern ställde uppgivet frågan  (Citat: ”Har man försökt banka in kunskaper i en skoltrött 17-åring som inte vill? Har man stött på någon skoltrött människa någon gång?”) Detta menar statsministern är motiv nog att införa fler låglönearbeten, så dessa unga ska ha något att göra..

Problemet är inte den skoltrötte eller den visonslöse 17-åringen, utan att skolsystemet bryter ner dem som inte antingen är stark själv eller har föräldrar som kan kräva hjälp om barnet behöver extra stöd att hänga med. Lärarana gör ett bra jobb med de resurser de har tillhanda, men vid åtstramningar är det de unga som inte har stark omgivning som kommer att halka efter. Får du under merparten av 9 års grudskola förklarat för dig att du inte är särskilt duktig och sällan blir klappad på axeln med att ha gjort ett bra jobb, är det inte svårt att förstå att du tappar geisten och inte vill gå tillbaka. Men att släppa dessa unga utan att ge dem de verktyg samhället kräver av arbetskraften idag är inte att hjälpa unga – snarare skälpa deras chanser till en långsiktig arbetsmarknadsetablering.

  • Anonym

    Enligt intervju i DN har statsministern fel om jobben. Det är inte för få låglönejobb vi har, det är för få höglönejobb. 
    http://www.dn.se/ekonomi/rekordstort-loneglapp-mellan-ung-och-gammal 
    Lösningen kan tänkas vara densamma: Med en bättre och relevant utbildning som examinerar högt kompetenta ungdomar borde utbudet av arbeten i Sverige med höga kompetenskrav öka.

    • Susanna Holzer

      DN hänvisar till socialförsäkringsutredningens delrapport som kom igår, vilken jag inte hade läst när blogginlägget skrevs. Men korrekt, lösningen är som du säger i stora drag densamma. Vi behöver inte fler låglönejobb, men som utrdeningen påpekar, behövs fler kvalificerade arbeten. Vad som  händer nu och som utredeningen säger är att dem med låg utbildning konkurreras bort till de okvalificerade arbeten som finns  av männiksor som är överkvalificerade för dem. Resursslöseri av kompetenser tycker jag.
      http://www.psfu.se/uploads/files/12_vid_arbetslivets_granser.pdf
      //Susanna

  • Pingback: Skuldnedskrivningar, EUexits och avskaffande av euron | Nemokrati