Obama och trygghetens sprindningseffekter
Samtidigt som vi i Sverige nu kontinuerligt via media får rapporter om att hur regeringens nya sjukförsäkring drabbar långtidssjuka går man i USA i rakt motsatt riktning. Där försvagar man inte skyddsnätet för sjuka. Istället förstärks det, trots jättelika budgetunderskott och fortsatt djup lågkonjunktur.
I natt röstade representanthuset igenom Obamas förslag till ny sjukvårdsförsäkring. Det innebär att nästan alla amerikaner - omkring 32 miljoner fler än i dag - nu av allt att döma får en mer finmaskig sjukvårdsförsäkring. Försäkringsbolagen kommer inte längre att helt kunna stänga ute patienter från ersättning på grund av de är eller har varit sjuka.
Fortfarande återstår dock mycket att göra för att förbättra välfärdssystemet på andra sidan Atlanten. Men ändå måste Obamas reform ses som ett viktigt steg i rätt riktning.
Att, som Obama gör, förstärka det sociala skyddsnätet mitt i lågkonjunkturen är dessutom klok krispolitik. Nu om någonsin bör signalerna från politiken handla om att staten står upp och tar sitt sociala ansvar för de enskilda som drabbas av exempelvis sjukdom. Detta skapar en positiv samhällsekonomisk multiplikatoreffekt, där ökad social trygghet gör att fler vågar konsumera, vilket förbättrar förutsättningarna för ekonomin att ta sig ut ur krisen osv.
En ofta framförd förklaring till att den svenska ekonomin drabbats hårdare än omvärlden av krisen är att vi är ett litet exportberoende land och därför har fått ett större BNP-fall än andra. Men, som exempelvis forskaren Heidi Bel Habib påpekat, kan denna enkla förklaring ifrågasättas. Data från Eurostat visar nämligen tvärtemot den officiella retoriken att Sverige har lägst exportberoende, lägst exportnedgång och högst BNP-fall bland euroländerna i allmänhet och länder med jämförbar industristruktur i synnerhet.
Ska man förklara Sveriges relativt sett försämrade position under krisen måste alltså analysen nyanseras och fördjupas. Att enbart utgå ifrån att vår ekonomiska kris importerats håller inte. En hel del av våra ekonomiska bekymmer är faktiskt hemmagjorda.
En viktig orsak till att vi, relativt andra länder, drabbats extra hårt av krisen är exempelvis allt för små tillskott till de kommunala välfärdstjänsterna, utbildningssektorn och infrastrukturen - vilket gjort att arbetslöshetskrisen inte motverkats tillräckligt effektivt. Därom tycks de flesta kvalificerade ekonomiska bedömare nu vara ense.
Men jag tror också det handlar om så svårfångade socialpsykologiska storheter som “känslan av otrygghet” och “otrygghetens spridningseffekter”. Avgörande för spridningseffekten är i vilken grad vi upplever att ett tillräckligt försäkringsskydd och stöd finns på plats ifall vi blir arbetslösa eller sjuka.
Det är givetvis oroande, också för oss som har relativt sett god lön och idag är friska, att se hur personer som drabbats av långvarig ohälsa påverkas av uppenbart orimliga och rättosäkra sjukförsäkringsregler. En rad frågor inställer sig då. Vad händer mig eller någon i min familj om olyckan skulle vara framme? Kanske är det klokt att vänta med att byta bil eller TV och istället samla på mig en större trygghetsbuffert för säkerhets skull?
Oron över vad som kan hända med den egna ekonomin stillas inte heller av uppgifterna om det bristande försäkringsskydd som möter dem som drabbats av arbetslöshet. I morgon kanske det är min tur att stå på AF med kölapp i handen. Hur ska jag då kunna fixa familjeekonomin, nu när a-kassan enbart ger dem med de allra lägsta inkomsterna ett någorlunda utbyggt inkomstskydd?
President Obama har med sin sjukvårdsreform “satt ett märke”, som stakar ut en välfärdspolitisk ambitionshöjning och en ny inriktning. Det gamla nyliberala paradigmet har punkterats. Men det handlar också om en växande insikt om att bättre integrera välfärdspolitk och ekonomisk politk, så att krisbekämpningen på sikt kan bli effektivare.
Det kanske är dags för oss att kasta den nationella självtillräckligheten överbord och erkänna att vi svenskar faktiskt inte är “bäst i klassen” längre, åtminstone inte när det gäller att motverka den ekonomiska krisen? Kanske kan vi till och med lära oss något nytt genom att studera exemplet USA?
